lördag 25 maj 2013

Ungdom

Hon läste högt upp det jag hade skrivit på det fint formulerade och viktiga pappret, och kollade skeptiskt på mig. Som om jag antingen skämtade med henne, eller bara inte förstod vad jag skulle skriva. Men, jag hade faktiskt fyllt i allt rätt. Jag stod där och nästan hoppade lite av entusiasm, och kände mig faktiskt som ett litet barn - trots att jag snart skulle fylla nitton. Ju mer hennes blick berättade för mig hur liten jag var, desto yngre blev jag. Jag betedde mig omoget, i alla fall kändes det så, och när jag gick ut därifrån kände jag mig nästan lite smutsig. Hon himlade med ögonen och jag kände mig så korkad.

När man är ung har man hela livet framför sig, man kan göra vad man vill! I alla fall säger man så, om man inte ser sig som ung längre. "Passa på nu" säger hon och ammar sitt tredje barn och ser lite sliten ut när hon ignorerar att hennes andra två barn bråkar högt om TV-kontrollen. Passa på nu när du är ung. Gör det du vill. Du har hela livet framför dig, du kan bli precis den du vill vara, du är så fri! 

Så länge du inte tänker göra något som jag inte tycker är okej. För då himlar jag med ögonen och trycker ner dig lite när jag klappar dig på huvudet. 

Du kan inte göra allt du vill.

"Du är inte mogen för självständigt arbete". Även om jag gjorde allt man skulle, och mer därtill. Du klarar det inte riktigt, för du är för ung. Jag är tjugoett. 

"Ni ungdomar har så speciella saker för er". Som vad?

"Är det så ni ungdomar ska se ut nu?". Jag är tjugoett.

Jag är ung, men jag är vuxen nu. Känner mig så barnslig som måste påpeka det.

"Vi skrattar inte åt dig", men ni skrattar åt det jag säger för att det är just jag som säger det. Jag känner mig som en bebis i pappas kläder. Jag försöker vara vuxen, men ni ser igenom det. För så är det väll?

Gör det du vill, du är fri! Men om du gör det tänker jag skratta, himla med ögonen, prata med bebisröst, klappa på huvudet och sen påstå att du inte är redo för självständigt arbete. Jag kan behandla dig som skit, för jag vet hur livet är och lilla du vet inte det. 

Eller hur är det?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar