Saker som skrämmer mig

Det finns tre saker som riktigt skrämmer mig. Va, bara tre? Nej, massa saker skrämmer mig, men de här tre sakerna skrämmer mig mer än någonting annat! Allt annat kan jag hantera, men de här tre sakerna är väldigt ohanterbara just nu.

Jag skriver dem i precis den rangordningen som de är, med min största rädsla på nummer ett.

1. Valar och djupa vatten
Sandra, det där är två saker. Jag vet! Men de hör ihop, och jag är precis lika rädd för dem båda två. Valar. Alltså, dessa läskiga djur! Bara en bild på en stor val får mig att må dåligt inombords. Djupa vatten då? Ja, men de brukar ju vara på djupa hav, så det är ju läskigt! Samtidigt som djupa vatten är läskigt för att man inte kan andas under vatten, för att man troligtvis inte hinner upp i tid om ens utrustning skulle gå sönder och för att känslan när man badar och inte når eller ser någon botten får mig att nästan må illa av rädsla. Uscha!
Grejen är att detta har varit en rädsla jag har haft i hela mitt liv, men jag har kunnat hantera den. Jag vet inte varför, men på den senaste tiden har jag blivit mer och mer rädd för det här, att jag känner ett stort obehag bara av att simma under vattnet på Minecraft. På riktigt, så stort problem har detta blivit! Och en bild på en val, fy! Det tar mig en hel dag, och oftast en natt, att bearbeta.

2. Att jag ska bli riktigt gammal och inte förrän då inse att jag levt ett liv som alla andra vill att jag lever, men inte jag själv
Fy, jag blir så rädd för det här att jag blir nojig. Tänk om jag håller på och anpassar mig efter andra hela tiden, ska "vara snäll" och sådant att jag helt tappar att leva det liv som jag vill leva. Fy! Jag menar inte att vara dum, eller att skita i alla andra, utan bara att hitta en bra balans så att jag, i slutet av livet, kan se tillbaka och känna att jag gjort och levt så som jag verkligen vill. 

3. Mörker
Nej, jag är inte fem år gammal, men jag är fortfarande rädd för mörker. Detta ligger på plats nummer tre, för att jag kan hantera den här rädslan mest. Oftast är detta inget problem! När det är mörkt ute är det bara mysigt, och mörka kvällar när man går på ensamma gator är ingen big deal. Det är när det är helt kolsvart, eller när man är i ett rum och bara kan se någon kontur här och där, som jag blir rädd. Brr, jag får kalla kårar bara av att tänka på det! Det är jättemörkt, det är obehagligt. Rörde sig någonting i hörnet? Hörde jag någonting? SNÄLLA JESUS LÅT INGENTING KOMMA IN HIT!!
Ja, jag skrämmer upp mig själv.

Så, nu är det sagt! Mina största rädslor i livet. Varför berättade jag dem? För ju mer man pratar om det desto närmare kommer jag att kunna hantera dem ordentligt.

Jag vägrar sätta bilder till den här texten!