Inspiration (läs det som om du vore en fransman!)

Sitter i något slags moln och rus just nu, och det är Herbert Munkhammars röst och text som sett till att det hänt. Och jag gillar känslan! Kan lätt och lite smått motvilligt erkänna mig beroende. Men det stärker mig. Jag blir på nått sätt vaknare och hittar tillbaka om jag sprungit iväg! Så himla flummigt... Men så blottande sant! Han inspirerar mig och mitt liv, och det är så sjukt att säga för jag känner honom inte ens! Han är en helt totalt främling som satt ord på så mycket av mig och som hjälper mig sätta ut mål, och ta mig till dem! Så himla stört.

Tiden står liksom lite still just nu, och då och då avbryts ruset av att jag skrattar åt en kaxig och klockrent bra mening. Det är så skönt, för förut gick tiden så himla fort och alla saker bara snurrade runt och ville knocka mig. Mitt rum blev ännu mindre, men nu är det stort som ett hus!

Tack!

Jag skulle vilja passa sånt här vidare. Så jag tänker kämpa på med mitt och Kötta sönder, för då kommer jag en dag vara den främlingen som inspirerar en ungdom i sitt 10 kvadratmetersstora rum. Mitt i vardagen ger jag lyckorus som blir som en plats att andas in i, och på så sätt skickar jag vidare allt som en gång hjälpte mig! Och det kommer bli på mitt sätt. Herbert i all ära, men jag ska göra min grej. Så tack Afasi som inspirerar på helt rätt sätt!

'Samma skryt som förut
Om du vore jag

Skulle du vara bra

Men om jag vore ni

Skulle jag vara skit

Schysst analys eller hur'

Herbert Afasi Munkhammar 

P.S. Frej Larsson är blurrad, förlåt alla trettonåriga flicksnärtor! Jag kommer skriva om honom också, så reagera inte för starkt och börja twittra argt om detta nu.

Puss och kram Sandra