Ett fult, härligt, ärligt, vackert inlägg

Jag älskar när saker sätts i perspektiv! När man blir lite knäppt på näsan, satt på plats, får ett hårt slag i magen på sina fördomar. När någon man ser i en sekund och redan har bestämt sig för att denne är hemlös, deprimerad och faktiskt lite sämre än dig själv bevisar just motsatsen. Det har hänt mig massa gånger! Va? Usch, tycker du att du är bättre än andra människor? Ja. Om jag ska vara helt ärlig så tänker jag så ibland när jag ser folk! På ren automatik!! Det är helt sinnessjukt.. Men sant!

Jag kände att jag liksom ville dela med mig av en sån erfarenhet. Varför? Jo, för att jag tror att vi alla behöver höra det, och för att jag fick en sån smäll mitt i stoltheten! Och jag älskar när sånt händer! Och jag har bestämt mig för att skriva helt ärligt i det här inlägget. Så alla beskrivningar kommer vara precis så som jag kände! Det betyder att en del fula sidor av mig kommer fram, men det är lika bra för vi har dem. Allihop! Till och med fina fantastiska du som läser det här! Till och med perfekta och fullkomliga jag!

Jag var på Bönen i kyrkan innan Söndagsmötet, och kände mig riktigt helig för just den sakens skull. Vi satt ett litet gäng människor och Bad svåra men ack så fantastiska Böner, och jag njöt riktigt av stunden. Pastorn kom lite sent, men det fick mig bara att känna mig ännu heligare, och Bönen fortsatte. Då, helt plötsligt säger JESUS att mitt liv och perspektiv kommer att ändras. Nu svävade jag på vackra rosa moln av helighet! Men den känslan varade inte länge, för in kommer en dam. Hon hade smutsiga kläder och stripigt hår. Jag kunde inte riktigt uppfatta vad kläderna hade för färg, för jag tror aldrig att de hade varit i närheten av en tvättmaskin, och hennes krokiga rygg och bruna tänder fick mig att inse att hon måste vara en fattig stackars krake. Undra vad hon gjorde på Bönen! Kanske skulle vi få leda henne till JESUS! Hoppas jag skulle få göra det, för idag hade jag en riktigt helig dag! Pastorn, som jag tror delade alla mina känslor i den här situationen, ler lite pingsvänligt och säger: "Är det någon som skulle vilja Be för något?". Och alla blickar vänds mot den här stackars smutsiga kvinnan. Men där vänder hela situationen.

Jag skäms så himla mycket!! Över alla oss som satt i det rummet! Över alla fina små pingsvänner som visste så himla mycket! Jag skäms över alla! Förutom kvinnan som tog tag i frågan pastorn hade slängt ut.
"Ja, jag har en sak jag vill Be för". Och alla vet vad det är. Och alla hade så himla fel!
"Jag skulle vilja Be för alla människor. För vi förstår inte vad vi har! Vi måste förstå det! Bli glada för det vi har, och uppskatta det! Och det finns så många som far så illa! Vi måste Be för dem! För så ska det inte vara". Vi, hon och vi, behöver fatta vad vi har. Vi, hon och resten av alla andra som satt i rummet, vi som är på samma nivå. Och där fick hon tyst på alla, nu ganska fula, människor i rummet. Vi knäpper våra händer och Ber, men nu är orden lite annorlunda. Det är inte längre aslånga töntord som ingen förstår, utan bara vanliga enkla ord. Vi Ber, för alla människor som faktiskt behöver våra Böner. Och jag kan ärligt säga att jag Bad tyst för mig själv också. För jag kände mig inte alls helig längre, utan helt tvärtom. Och när vi alla gick ut med krokiga ryggar kändes det som om kvinnan hade rätats ut lite grann. För hon var så mycket större än oss, och medan vi gick där och skämdes så fortsatte hon Be för de utsatta i samhället, och för att vi alla ska förstå vad vi har.