Okej, okej, jag är inte så superhelig, jag blir ibland avbruten i vårt fantastiska samtal (där det oftast är jag som pratar) och kommer inte ihåg att ta upp det igen förren kanske efter flera timmar. Eller precis när jag ska somna. Speciellt då egentligen.
Men, jag har faktiskt lite problem med att Be högt med andra ibland. För många använder så skumma och konstiga ord, och av någon anledning hakar jag på det där och använder alla onaturliga ord jag bara kan. Så sjukt stört! Jag måste nästan sitta hemma innan och googla på "askrångliga och svåra ord" innan jag sticker iväg på en Bönesamling med andra. Okej, inte rikigt - men nästan.
I kyrkan brukar folk fnissa till när jag använder ord som asbra, skit, svingrymt eller nice när jag står på scenen och pratar. För det är inte så heliga ord, och då reagerar man. Fast, jag tror inte att de menar något illa med det, bara att det är en sån kontrast mellan mitt språk och de lite heligare:s språk. Det är lite smutsigare, och naturligare. Men jag gillar att ha det just så! Lite oheligt, fult och äkta. För det är nog det som är det heliga egentligen.
En serie som jag brukar läsa heter Kristian. Det är en serie, med osammanhängande små strippar, om en kristen kille som heter Kristian. Och den är rolig, just för att man känner igen sig så sjukt mycket i det han gör, tänker och säger! Och det är skönt att man får skratta åt sig själv, för det är verkligen det man gör när man läser den.
Här kommer två strippar från den serien, och jag ska försöka hitta fler och lägga ut! För de är sinnesjukt asbra och svinroliga!
Måste bara avsluta med ett kristet skämt min pastor sa idag:
"Vet du vad som är likheten med JESUS och dagens ungdomar? De bor hemma tills de är trettio, och gör de nått är det ett under."
Puss och kram, Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar