But a very beautiful potato!

Tjenis!

Helt spontant känner jag att ni behöver mig. Världen behöver ännu ett inlägg från Sandra Bergenwall!

Ibland är jag så självsäker att jag skrämmer mig själv...

Nu var det länge sen hörni! Och det beror på massa saker. Typ att jag har haft så roligt och glömt bloggen. (bloggen, inte er! Viktigt!) Typ att jag har haft fullt upp. Typ att min iPad inte är i min närhet just nu, för att jag klantigt nog glömt den...

Typ!

Men, jag är inte här för att skylla ifrån mig, jag är här för att skriva! Och den här gången tänker jag skriva om  min minsta pyttebror.

Whilliam Bergenwall. Ett sjuårigt litet änglabarn som har en egen värld jag önskar jag också kunde se och leva i! Han har alltid speciella saker för sig, som typ att göra regndanser, uppfinna saker, leka kalsongleken med sin kusin (kalsongleken = de springer runt i kalsonger.) och önska sig saker i present som gökur, stegräknare och klockor. Han är otroligt spinkig, och har ett vitt affro till hår (som han inte tycker om, för "det växer ju bara uppåt". Dvs, det blir en boll). När han var liten var det bästa han visste att dammsuga, vara naken och ha klackskor. Ibland slog han ihop dessa favoritgrejer!

WhilleWill har olika perioder med olika intressen. Han och hans storasyster (inte jag, utan Mathilda) delade rum länge, men hon stod inte ut under hans klockperiod. Detta för att hon inte tyckte att det var lika fridfullt, som Whillliam tyckte, att ha fyra klockor på väggen som alla gick olika och tickade högt i otakt.

Mathilda har en tendens att ge bort saker. Hon gör teckningar, köper grejer osv. och ger gärna bort. Jag vet inte hur många teckningar och lådor jag har som hon har gett mig! Häromdagen överraskade Whilliam mig genom att ge mig ett paket, och eftersom jag inte kan minnas att han någonsin har gjort det så blev jag väldigt nyfiken! Han öppnar en skolåda, som han har tejpat med vit tejp istället för att slå in, och tar ut en hemmagjord trumma, av kartong och tejp, och ett hemmagjort spel, också detta av kartong och tejp och också två apelsiner. Vardagen blir både magisk och fantastisk med en sådan kille!

En gång när Whilliam kommit hem från fritids så frågade hans storebror Sebastian hur dagen hade varit, och vad Whilliam hade gjort.
-Varit på fritids. Säger Whilliam då.
-Men varför var du på fritids då? Frågar Sebbe, som försöker få lite mer information.
-För de behöver mig.

Det finns så mycket mer jag kan skriva om denna fantastiska pojken! För varje dag är ett äventyr. Men, ni får hålla er! Det kommer säkerligen fler inlägg om MagiWhilliam, och jag är lite avundsjuk på mig själv som får ha honom som lillebror som gör mitt liv äventyrligt!

Här är en av Whilliams fantastiska uppfinningar.

Whilliam tyckte att vi var långsamma på att bygga, så han tog saken i egna händer.

Okej, ni kan få en till! Både Mathilda (som förövrigt är nio år om jag inte nämnt det) och Whilliam gör livet värt att leva! Här är en historia min mor skrivit:
Jag hörde ett hjärtligt skratt vi ytterdörren.. Det var Mathilda och Whilliam!
-mamma, vi skulle gå ut med soporna men vi glömde soporna! *Ha ha ha ha*

Puss och kram Sandra