Mamma

Dygn nummer fyra (eller fem kanske, jag minns inte riktigt) av svullen mage, trötta dagar och kämpiga nätter. Livet är fantastiskt, men man får några bakslag ibland.

Igår satt jag och mamma på hennes och pappas säng och bara pratade. Det händer inte så ofta att jag och mamma får de pratstunderna, men varje gång vi får det så skapas magi! Jag lovar, jag och min mamma har någonting som jag aldrig kommer hitta ord för. Det är väldigt komplicerat att hitta det, kanske för att det är just väldigt komplext men vackert, men det finns där och vi hittar dit oftare och oftare ju äldre vi båda blir!

Mamma och jag delade saker med varandra som vi inte delat förut och kom närmare varandra. Den stunden gör mina brottnings-nätter och magproblem lite enklare att klara av.

Min vackra, visa mamma gör livet värt att leva, och kamperna värda att kämpa.

Puss och kram Sandra

Nattjobb

Inatt ska jag, för första gången, jobba! Alltså, för första gången jobba nattetid, inte jobba för första gången.. Och, det ska bli.. Spännande! Ja, spännande är nog det ordet jag tänker på. Och lite nervöst!

Oj, jag är lite pirrsprallig!

Önska mig lycka till! Nattjobb inom vården, here I come!

Ser tydligen ut såhär när jag är pirr-sprall-nervös-spänd.

Puss och kram Sandra

Två noll nio en Måndagsnatt

Hon (och då refererar jag till klockan) kryper sakta mot två, och nästkommande natt ska jag jobba, vilket är anledningen till mitt vakna tillstånd runt småtimmarna den här natten.

Jag har kommit på mig själv att trivas så bra med livet! Och att livet förvånar mig om och om igen genom att stryka mig i håret, le och klappa mig vänligt om kinden. Jag står och håller lite lätt på min rosiga kind, och undrar med stora ögon om det där verkligen var på riktigt. Då gör livet om hela den kärleksfulla proceduren igen.

Hur blev det såhär?! Kvittar kanske egentligen, jag gillar det! Äntligen har jag och livet, efter många år av kaos och slit, hittat tillbaka till varandra och idag har vi något som är vackrare än vi någonsin tidigare har haft. Tack livet, tack så mycket!

Allt är vackert just nu.

Dessutom bär jag på världens vackraste hemlighet som har gett livet och världen färger jag inte visste fanns! Fantastiskt vackra färger måste jag säga.

Och för att ta ner tankarna på moder Jord för en sekund, och barka dansa runt bland höstlöven istället för bebisblå moln, så har jag kommit på att jag räknas som kvinna. Jag har säkert skrivit det förut, men om jag skulle bli knivhuggen på gatan skulle det stå "Ung kvinna knivhuggen i Lidköping under måndagsnatten" i tidningen. Ung kvinna. Så, jag är en kvinna! (Dock skulle det säkert stå "Ung och fantastiskt lycklig kvinna knivhuggen i Lidköping under den vackra måndagsnattens molnljus", för att ta er tillbaka till molnen i bebisfärger)

Dessutom(!!) ska jag till Stockholm nästa vecka och beatboxa på en skola! Hur awesome?? SÅ awesome! Mitt vackra Stockholm, vi ses nästa vecka! Woop, woop!

Puss och kram och vackra färger! Sandra

Åldersindelning och mammafrisyr

Jag kom precis på mig själv att tänka i ett visst tankemönster. Det kan vara ett ålderstecken, du vet ett sånt ålderstecken som dyker upp när man blir lite äldre, eller någonting ordlöst som bara finns. Okej, ålderstecken låter så fruktansvärt gammalt. Jag är tjugoett. Men, jag tror ändå att det här tankemönstret kan ha med åldern att göra! Eller kanske...

Så, vad är det då för tankemönster du sitter med Sandra? Jo, en cool grej! Jag har börjat dela in livet, och åldrar, i händelser mer än år. Förstår du? Alltså, en person är en viss ålder - kanske inte för att den är i just den åldern, men för att denne beter sig som att den är där. Eller, egentligen har det inte med ålder alls att göra utan mer att jag delat in livet i olika delar, med gråzoner emellan, snarare än i år.

Hoppas fler än jag hänger med i min tanke här!

Jag ska ge ett exempel:
Nu precis stod jag framför spegeln och skulle försöka fixa till håret. Jag ska duscha sen, för det var ett tag sen, men just nu har jag satt upp håret lite grann med hjälp av ett par hårnålar så att det typ ser lite fräschare ut. Det var då det slog mig; att jag har nog just nu den frisyren som jag kommer att ha när jag är en småbarnsmamma (vilket jag absolut inte tänker vara än på miljoner år, lugna dig!). För erkänn, alla småbarnsmammor har en viss frisyr - varje dag, året om! En som funkar, som ser bra ut, men inte är för avancerad och som man kan vara lite skitig i håret också utan att det gör så jättemycket. Man behöver absolut inte vara småbarnsmamma, den frisyren kommer ändå. Men, jag väljer att kalla den just "småbarnmammafrisyr". Du vet precis vad jag menar.

En dag kommer jag också komma in i den åldern, då jag (nästan alltid) har en småbarnsmammafrisyr.

Jag tycker att det här är en jättespännande tanke! Det som är mest spännande är kanske mer att jag kom på mig själv att tänka helt annorlunda än jag har gjort, och också att jag har tänkt på det här sättet ett bra tag nu. När hände det? Hur gick det till? Snacka om att jag har gått igenom en gråzon för att komma hit, för den här tankegången har verkligen smugit sig på och etsat sig fast.

Okej... Så nu har du precis läst om en tjugoettårig tjej och hennes ålderstankegångar om mammafrisyrer och åldrar. Du kanske borde hitta på något vettigare idag.

Den här bilden tog jag tillsammans med mina syskon och en kär gammal vän. Jag tycker att den är klockren, för vi har verkligen fångat mamma-och-pappa-känslan! Se på oss!! Vi är så typiskt mamma-och-pappiga! SÅ SJUKT KLOCKREN BILD, JAG DÖR!! (Yes.)

Puss och kram Sandra

Kvinnokroppar, coola män och sex

Jag kollade lite grann på en intervju med en viss Miley Cyrus häromdagen, som var väldigt intressant. Själv har jag varken följt Miley särskilt mycket, mer än det jag råkar höra om henne via andra och via media, och jag har aldrig riktigt lyssnat på hennes musik. Jag vet att hon varit en barnstjärna, och att hon nu har "gone wild".

Eftersom jag väldigt sällan läser tidningsrubriker, tittar på TV-nyheter och så vidare, så har jag faktiskt inte hört så jättemycket mer om henne. Min enda åsikt om alltihop är att stilen hon hade förut var för barnslig för mig, och stilen hon har nu inte är min stil. Mer än så har jag inte tänkt.

Tills jag såg intervjun, och när jag öppnade ögonen lite mer för hur media lägger fram henne.

Miley Cyrus, en ung tjej som är helt galen. En ung tjej som klär sig i få och små kläder och åmar omkring på scen och i videos.

"Skandalöst!!"
Men varför egentligen?

Visst, hon var en barnstjärna. Men, nu är hon en tonårsstjärna. En tonårsstjärna som tagit sig ur barnrollen och kör på den stilen som hon själv vill ha. Kanske är det så att hon faktiskt måste överdriva allt också, just för att hon inte ska tolkas som ett barn. Kanske lugnar hon ner sig, kanske inte. Vem bryr sig? Vad är det som är skandalöst - egentligen?

Att hon visar sin kropp. Hon är en kvinna, och kvinnokroppar är någonting heligt och sexuellt. Eller?

Det pratas om att hennes pappa måste vara besviken, att han borde hålla hårdare i henne, att hennes pojkvän borde ha mer koll på henne etc. Men varför? Hon är en business woman, som helt klart försörjer och klarar sig själv. Varför behöver hon hållas koll på?

Jag minns en annan popstjärna, som gick från oskyldig och söt till helt crazy. Bitney Spears! Hon fick också skit för det.

Vet du en annan som gjorde precis likadant? Justin Timberlake. Sexy Back, en otroligt bra låt! Men, vad anspelar den på? Ingen aning! Justin är cool.

När jag var liten, jag minns det så himla tydligt, så sa jag till mamma att jag önskade att jag var en kille. Varför sa jag så? Jo, för jag hade sett en "ballongdans" på TV som några män hade gjort. Eftersom jag alltid velat vara den roligaste på stället, och den som är i centrum, så insåg jag ganska snabbt vad som var roligt i den sketchen. Jag insåg också lika snabbt att det inte hade varit roligt om tjejer gjorde den, för det skulle då tolkas som sexuellt och "skandalöst!". Detta insåg jag tidigt, helt sjukt.

Manskroppar är humor, man kan skratta och göra det till en rolig och skön grej! Kvinnokroppar är sexuellt, och det finns ingenting vi kan göra åt saken.

Kan det vara därför som människor som exempelvis Britney Spears och Miley Cyrus måste utstå fruktansvärda påhopp och hårda ord från media och människor, medan människor som Justin Timberlake mer anses coola och (det fantastiska positiva ordet) manliga. Visst, Justin har säkert fått kritik! Men han kommer inte i närheten av den kritik som våra kvinnliga artister fått.

En parantes om Justins framträdanden med just låten Sexy Back:

Svarta siluetter av smala kvinnokroppar, röd bakgrund där det på vissa ställen står SEXY. Han är "en riktig man" den där Justin alltså! Han hänger faktiskt inte ut sig själv, men andra. Är det mer okej?

P.S. Jag har inget emot Justin, och jag älskar låten Sexy Back! Men, jag tror ni fattar vad jag vill säga.

Puss och kram Sandra

Maybe I wanna do what bunnies do, with you

Träden är så brutalt asvackra att jag nästan går sönder lite inombords (på ett bra sätt)! Jag har ett gäng av dem utanför mitt fönster, och jag trivs så fruktansvärt bra med det.

Nu har jag gjort den här lägenheten till mitt revir, genom att pryda den med mina mest personliga och konstiga grejer och riktigt myst in den med levande ljus och hemligheter. Hur blev allt såhär bra?

Igår träffade jag lite fina grabbvänner som jag inte sett på väldigt länge, och det var så sjukt trevligt! Jag vet att det är så himla svenskt att säga att något var trevligt, som om man inte kan hitta andra ord för det. Men, det här var faktiskt riktigt trevligt! Mer sånna stunder känner jag att jag kan klara av!

Den här morgonen startades, som den verkar starta varje morgon i min nya lägenhet, med att jag vaknade tidigt - trots att jag somnade sent. Jag är pigg och glad, har rufsigt hår och tar på mig mina nya favoritjeans och lyssnar på må-bra-musik.

Det var nog allt jag har i mitt huvud att sätta text på den här morgonen (förutom vissa hemligheter då såklart som lyckas fylla den här hjärnan till bredden)!

Idag ska jag leva livet och jobba! Den bästa kombinationen någonsin!

Ha en riktigt fin dag, och njut av min vackra Gif som inte har någonting som helst att göra med texten jag skriver! Mindfuck, jag vet. Sån är jag!

Puss och kram Sandra

Pappas flicka

Jag sitter här, nyinflyttad i min nya pyttelilla lägenhet, nyduschad med en orange handduk runt huvudet, och matchande färger på min skål med crunhcy och mitt glas med mjölk.

Jag insåg precis att jag trivs så himla bra med mitt liv just nu. Visst, det är absolut inte som jag tänkte mig att det skulle vara nu! Men, när blir det som man tänkt - egentligen?

Min idé var att jag skulle dra iväg till en storstad och leva livet, jobba måndag-fredag, åtta till fyra, med en sjukligt bra lön, och bara leka omkring på helgerna...

Eller bara skaffa mig en rymlig lägenhet, centralt, och skaffa mysvänner och lära mig att dricka té i gott sällskap...

Tja, antingen det eller bo i en pytteby med massa skönt folk som skulle springa hos mig dagligen, och där pyjamasparty är ett stående inslag - vilken dag i veckan det än är...

Hur blev det då? Jo, istället sitter jag i en lägenhet i min egen hemstad, är timanställd som undersköterska och har hemliga faktorer i mitt liv som är sådär orealistiskt svinbra så att jag drömmer obehagliga drömmar om att det inte stämmer, men det gör det sen när jag vaknar.

Istället får jag fler tillfällen att sitta i bilen med min pappa och diskutera geniet Lisa Ekdahl och inse hur sjukt mycket pappa och jag har gemensamt. Jag är definitivt pappas flicka.

Istället går jag in för det jag studerat till, och hittar gratisföreläsningar som får mig att komma ett steg närmare mitt mål som världens bästa undersköterska.

Istället spritter det till i hela kroppen några gånger per dag, mest för att lyckan blir lite för stor för att bara hålla inombords.

Istället sitter jag i en orange handduk och matchande frukost och inser att jag glömt skriva på min blogg på länge, för att de hemliga omständigheterna har gjort att jag glömt av mig lite. På ett bra sätt!

Jag har det sjukt bra! I min egen hemstad, vilket var en helt omöjlig tanke för bara några månader sen.

Livet är så himla spännande och sinnessjukt. I like it!

  
Puss och kram Sandra