Hon (och då refererar jag till klockan) kryper sakta mot två, och nästkommande natt ska jag jobba, vilket är anledningen till mitt vakna tillstånd runt småtimmarna den här natten.
Jag har kommit på mig själv att trivas så bra med livet! Och att livet förvånar mig om och om igen genom att stryka mig i håret, le och klappa mig vänligt om kinden. Jag står och håller lite lätt på min rosiga kind, och undrar med stora ögon om det där verkligen var på riktigt. Då gör livet om hela den kärleksfulla proceduren igen.
Hur blev det såhär?! Kvittar kanske egentligen, jag gillar det! Äntligen har jag och livet, efter många år av kaos och slit, hittat tillbaka till varandra och idag har vi något som är vackrare än vi någonsin tidigare har haft. Tack livet, tack så mycket!
Allt är vackert just nu.
Dessutom bär jag på världens vackraste hemlighet som har gett livet och världen färger jag inte visste fanns! Fantastiskt vackra färger måste jag säga.
Och för att ta ner tankarna på moder Jord för en sekund, och barka dansa runt bland höstlöven istället för bebisblå moln, så har jag kommit på att jag räknas som kvinna. Jag har säkert skrivit det förut, men om jag skulle bli knivhuggen på gatan skulle det stå "Ung kvinna knivhuggen i Lidköping under måndagsnatten" i tidningen. Ung kvinna. Så, jag är en kvinna! (Dock skulle det säkert stå "Ung och fantastiskt lycklig kvinna knivhuggen i Lidköping under den vackra måndagsnattens molnljus", för att ta er tillbaka till molnen i bebisfärger)
Dessutom(!!) ska jag till Stockholm nästa vecka och beatboxa på en skola! Hur awesome?? SÅ awesome! Mitt vackra Stockholm, vi ses nästa vecka! Woop, woop!
Puss och kram och vackra färger! Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar