Jag insåg precis att jag trivs så himla bra med mitt liv just nu. Visst, det är absolut inte som jag tänkte mig att det skulle vara nu! Men, när blir det som man tänkt - egentligen?
Min idé var att jag skulle dra iväg till en storstad och leva livet, jobba måndag-fredag, åtta till fyra, med en sjukligt bra lön, och bara leka omkring på helgerna...
Eller bara skaffa mig en rymlig lägenhet, centralt, och skaffa mysvänner och lära mig att dricka té i gott sällskap...
Tja, antingen det eller bo i en pytteby med massa skönt folk som skulle springa hos mig dagligen, och där pyjamasparty är ett stående inslag - vilken dag i veckan det än är...
Hur blev det då? Jo, istället sitter jag i en lägenhet i min egen hemstad, är timanställd som undersköterska och har hemliga faktorer i mitt liv som är sådär orealistiskt svinbra så att jag drömmer obehagliga drömmar om att det inte stämmer, men det gör det sen när jag vaknar.
Istället får jag fler tillfällen att sitta i bilen med min pappa och diskutera geniet Lisa Ekdahl och inse hur sjukt mycket pappa och jag har gemensamt. Jag är definitivt pappas flicka.
Istället går jag in för det jag studerat till, och hittar gratisföreläsningar som får mig att komma ett steg närmare mitt mål som världens bästa undersköterska.
Istället spritter det till i hela kroppen några gånger per dag, mest för att lyckan blir lite för stor för att bara hålla inombords.
Istället sitter jag i en orange handduk och matchande frukost och inser att jag glömt skriva på min blogg på länge, för att de hemliga omständigheterna har gjort att jag glömt av mig lite. På ett bra sätt!
Jag har det sjukt bra! I min egen hemstad, vilket var en helt omöjlig tanke för bara några månader sen.
Livet är så himla spännande och sinnessjukt. I like it!
Puss och kram Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar