Hedra din Fader och din Moder

Jag blev lite paff och väldigt glad när jag pratade med min pappa i telefonen, och jag hörde hur han sa, med en retsam ton, att: "Jag har fått en ny fru". "Jasså??" sa jag, och funderade lite på vad han kunde mena egentligen. "Ja, hon har klänning och är uppiffad! Hon har kommit ur mjukisbyxorna!"
Det var så underbart fint!!

Jag vet att mamma stod bredvid, alldeles uppiffad och vacker som bara hon kan vara. Jag vet att pappa stod och tittade på henne, så stilig och stolt som bara en man och min pappa kan. Jag vet också att mamma inte uppfattade det pappa sa lika vacker och gulligt retsamt som jag gjorde, utan istället tog lite illa upp för sättet han sa det på. Jag antar att hans klumpiga sätt att uttrycka sig inte är lika charmigt nu som det var för tjugoett år sedan, när de gifte sig. Men de älskar varandra väldigt mycket mer än de gjorde den dagen, och jag älskar dem mer än man kan tro att ett barn kan älska sina föräldrar.

Efter det telefonsamtalet, när jag fick höra och tänka mig den unga kärleken hos mina föräldrar, som kommer fram alldeles för sällan och alldeles för i smyg enligt mig, som jag verkligen satte mig in i tanken av vad de betyder för mig. Vad hade jag varit om det inte vore för dem? Jaja, jag hade inte ens varit född, men jag menar alltså vad jag hade varit för person utan deras hjälp. Hur hade jag varit om jag inte kunnat, väldigt öppet, berätta och prata om det allra djupaste hos mig för dem? 

Vem hade jag varit om mamma inte suttit ner med mig alla de där kvällarna och förklarat, på det där sättet som gör att vartenda ord är full av vishet och sätter sig direkt i hjärtat, för sin söndergråtna och förvirrade dotter, alla de där situationerna som bara min mamma förstår och kan förklara? Vart hade jag hamnat då?
Vem hade jag varit om jag inte blivit buren av alla de Böner som min pappa varje dag Ber för mig? Och hade jag ens haft kvar min tro eller mitt förstånd om han inte lärt mig allt jag fått lära mig genom hans undervisande, kloka ord? Vad hade hänt om han inte hade, så otroligt ofta, Bett med sin vilsna och förvirrade dotter som ibland blir alldeles desperat och känner att hon har tappat bort JESUS?

Mina föräldrar har hjälpt mig i situationer jag varken kunnat hjälpa mig själv eller förstått vad som har hänt, och i situationer som kanske föräldrar aldrig får chansen att hjälpa sina barn med. De är mina allra närmaste och bästa vänner, samtidigt som de är de största förebilderna jag har, och det är något helt unikt! Jag kan självklart inte med ord beskriva vad de betyder, så jag ska försöka att väldigt tydligt visa det i allt jag gör. De är en stor del av den personen jag kallar jag och mig, och som tack för det så ska jag göra mig till den bästa personen som jag bara kan göra mig till.

Jag vet att det bara är ett töntigt litet ord, som betyder mycket mindre än vad jag vill få sagt, men med det jag redan nämnt så vill jag säga, med så stor tyngd och kärlek som jag bara kan, TACK mamma och pappa. För allt! För alltid. Jag älskar er!
Er dotter Sandra

Litet töntigt ord som betyder mindre än vad jag vill få sagt. Tack!