Hej!

... på dig!

Nu är saker på gång, på gång, på SPRÅNG! Ni märker snart, men jag kan säga att mitt förra blogginlägg (Det här, som du typ kan läsa om du vill bah!) sa kaBAM i många tjejers liv och nu ska det bli skillnad!

Mer information kommer! Och till dess får ni titta på en gif på mig när jag är bara huuur cool som helst, och sen blir sexy mama.

Tack för mig!

P.S. Jag hörde världens bästa grupp igår, Young Squage heter de, och de är bäst! Bäst! Så lyssna ihjäl er på dem! 

S'himla coola människor att jag blir alldeles sprallig!!

Puss och kram Sandra

Fet & Spinkig

Nä, nu blir jag trött!!

Nu ska jag göra någonting åt det här, och vill du hjälpa till är alla dörrar vidöppna för dig - och de stängs aldrig!!

Mat och vikt - dessa droger som snärjer sig ända in i de lyckligaste av lyckligaste, ända in till hem där ekonomin är stabil, barnen väluppfostrade, föräldrarna pirrigt kära och grannarna helt fantastiska! Vad händer?

(bara en parantes: jag har läst en bok som heter "konsten att vara kvinna". läs den! för i den hittar man ett kapitel om just detta. läs - hon skriver ord som träffar en mitt i hjärtat)

Jag ska berätta en liten berättelse:
Det var en gång en tjej som hette Sandra. Jag refererar till mig själv när jag säger Sandra. Hon vägde 45, var 1.60 m och var tjock. Vågen slog henne tills hon inte klarade mer, och hon grät massor.
Hennes vän var likadan, och grät när hennes våg hånfullt sa att hon hade kommit över fyrtiostrecket.
Sandra har sedan dess, sedan tretton års ålder, haft dessa problem. Mat var inte gott, mat var bara plågsamt. Tills hon en dag inte orkade mer, och började hetsäta. Hon åt, och åt, och åt, och åt. Och åt. Det nästan pirrade lite i kroppen när hon åt mer än den klarade, men när euforin snabbt la sig kom någon annan, lite mindre trevlig, gäst och slogs med henne tills hon låg på sängen och grät. Tror att det var samma, ovälkomna gäst som höll i vågen när hon var tretton. Tror att hen heter ångest eller nått, det är svårt att höra namnet mellan slagen.
Hon lyssnade på musik om att hon dög som hon var, hade P!nk som förebild, hörde predikningar om att Jesus älskar alla, och att man är vacker och så vidare med exempel, men ingenting riktigt bet. Så träna bör man annars DÖR man! Träna tills man hostar blod är visst nyttigt har jag hört. Nyttigt för fettet i alla fall.
Hetsäta, svälta, träna och hosta blod, slagen till marken. En kombination med gäster jag själv satt ihop, men inte gillar.

48 kilo
55 kilo
50 kilo
58 kilo
49 kilo

Aldrig mer. Va? Aldrig mer?! Hur ska du klara det efter så många år?

Enkelt. Jag vägrar.

Jag tänker kämpa varenda dag. HÅRT! Har ju kämpat hårt och slitit ut kroppen tidigare, så jag vet att jag har både orken och energin i mig. Men, nu ska de användas till att bygga upp kroppen istället!

Jag kom över min besatthet över min kropp.

HUR GJORDE DU SANDRA???

Varje gång jag kände mig tjock och ful så låste jag in mig på toaletten, eller mitt rum om jag var hemma. Där satte jag mig, eller dansade, naken framför spegeln tills jag blev skitsnygg. Det gör jag fortfarande, för jag känner så ibland nu också. Så till mina vänner där ute - jag har säkerligen dansat naken på din toalett!

Nu tänker jag inte ha det sådär mer, för någon av oss. Jag tänker gå före och göra skillnad. Jag tänker vara ärlig, jag tänker blotta mer än det här landet klarar.

Vill du vara med?

Mannen I Mitt Liv

Eftersom det fötts en förkärlek inom mig för gif:ar på mig själv så kommer här en till!
(den har egentligen ingenting med texten att göra)

Det finns EN man som gäller för mig. Ja, alltså förutom Jesus såklart! En man, som är så sjukt bra! Och äkta! OCH SNÄLL! OCH BÄST!

Folke heter han, och är nittionio år gammal.

Jag har faktiskt skrivit om honom förut! I det här inlägget! Men då var han väldigt nära döden, och jag trodde att han skulle tas ifrån mig..

Men, han överlevde! Han har överlevt mycket. Det är jag väldigt tacksam över!

Jag hälsade på honom igår, och vi (han) pratade om andra världskriget (då han var typ trettio och befann sig mitt i smeten, ute på havet vid England och krigade mot tyska ubåtar som sköt grannbåtarna så att de sprängdes i luften och vägrade lämna överlevande), dans i hamnen med fina flickor på trettiotalet, hur han som sextonåring tog av sig hatten inför chefen och fixade sig och grabbpolarna ett jobb, hur han spenderade ett dygn i fängelse i Frankrike för att han och en norrman försökte sticka över gränsen till Spanien - för att de inte ville kriga, hur viktigt det är med vänner, att jag ska ta med min gitarr och ha en personlig konsert för honom, att hans dörr är stängd om jag skaffar mig en man med mera.

Han är så spännande! Och alla berättelser jag hör om hans liv berättas alltid med lika stor inlevelse och magi att jag ibland undrar hur jag kan förtjäna att vara hans vän och få sitta eftermiddag efter eftermiddag och lyssna.

En gång när jag dök upp på ålderdomshemmet, som min käre vän bor på, så träffade jag lite ny personal. Då uppstod en händelse som är den vackraste jag varit med om hittills.
- Är du hans barnbarnsbarn?
- Nej nej! Jag är hans vän.

Jag har aldrig känt mig så uppskattad, när jag bara är jag. Du är en person i mitt liv jag aldrig kommer glömma, även om du både tror och tycker det.

Puss och kram och massa kärlek
Sandra

Knarkarbur

Det kan hända alla! 

Man glömmer hjärnan hemma. Man tappar bort medmänskligheten och hinner inte hitta den innan man måste lämna huset. Äsch! Det kan väll inte vara så farligt att vara utan?

Man åker till jobbet på morgonen. Känner att man har glömt något. Rycker lite på axlarna, för det är väll inte så viktigt. Jag har ju bara ett arbete som påverkar människor!

Man sätter sig - en liten grupp med medelålders som bestämmer vad som är bäst för Sverige. Man diskuterar, man samtalar, man kommer fram till saker.

Resten av gruppen kände också att de glömt något hemma, men orkade inte bry sig så mycket om det de heller.

- Nu har jag det!!

Lösningen på allt!

- Vi bygger en glasbur mitt på torget! Ingen gillar ju missbrukare, fast de är ju roliga att kolla på! Vi sätter de i glasburen, och så får de hålla på med sitt beteende bäst de vill! Och så kan folk kolla på, peka och skratta!

- Vilken bra idé!! Då slipper vi fina, bra, underbara människor de andra "människornas" konstiga beteenden och vanor!

- Ja! Och så kan vi få ställa fram de på torget, inför allas åsyn! Vilken bra freakshow vi skapar!!

Det måste varit typ såhär det gick till. När Moderaterna satte sig ner i Falköping och försökte "lösa problemet med missbrukare" (inte lösa problemet med missbruk. Nej, nej såklart inte).

Här är artikeln om du vill läsa.

Det enda vettiga jag läste om det var:
"Sten Front håller inte med:
- Jag sätter mig inte i någon glasbur på torget. Den politikern är en jubelidiot."

Hur tänkte du Christina Jorméus?

Man kan inte se det på dem - korkade förslag kan komma från alla.

Om Vingarna Bär

Hittade en text jag skrev för ett tag sen! Den utgår från Lilla Sällskapets låt "Om Vingarna Bär", och en upplevelse jag fick när jag hörde den live!

"Jag kunde aldrig riktigt va' som de!

och jag minns att jag försökte så himla mycket.

Försökte hela tiden att rätta mig efter alla andras linjer och drömmar!

Men

det fanns någonting annat

Det visste jag! Hade egentligen alltid vetat.

och vissa hade varit där

Det var när jag tryckte mig mot en blond främlings svettiga Maskinen-jacka som jag visste.

ångrar du dig?

ALDRIG ATT JAG ÅNGRAR MIG!!

skrek jag i hennes rygg, för

det finns inga skäl att blicka tillbax'

För det är inte förrän nu

Nu när jag blickar efter målet - när jag verkligen har det i sikte

som jag kan testa

Om Vingarna Bär"

Jag minns, jag minns!! Jag minns vad jag tänkte, hur jag kände, vad jag tyckte! Jag vet det lika starkt nu när jag läser det, som jag visste det då när det hände! 

Det låter nog flummigt i mångas öron, men inte mina! I mina låter det med stor tydlighet och skönhet, som ett fantastiskt storband med toner som går perfekt in i varandra!

Puss och kram poeten Sandra

In yao FACE rekryteringen!!

Jag älskar när saker går som man vill!! Eller egentligen när saker går som de ska - när rättvisan gör entré med andra ord!

Åh, du ljuva rättvisa! Hur jag älskar dig!

Okej, nu ska jag förklara, från början:
I ett års tid dök jag upp hos kommunens del av Vård & Omsorg. Jag berättade att det var jag som hade skickat ett väldigt vackert CV till dem, och att jag höll på att studera till undersköterska. De såg glada ut, men inget hände. Under ett års tid.

Sommaren 2012 får jag sommarjobb! Yaaay! Som Personlig Assistent dessutom - kan det bli bättre??

Brukaren är dock väldigt innesittande, och gillar inte att hitta på saker. De sa att det passade mig perfekt. Jag förstår fortfarande inte kopplingen.

Men, jag gillade hen väldigt mycket! Och jag ställde upp - till 100%.

- Sandra... Kan du komma och jobba typ... NU?
- Självklart.

Trots att allt inte var på topp, och jag dessutom fick mitt schema när sommaren redan hade börjat (ja, jag är ju så ung så jag tar vad skit jag får i schemaväg och vill inte alls planera min sommar. Ung och desperat, är inte det samma grej?) så gav jag gärnet.

Detta ledde till:
Lite ångest
som ledde till
Panik
som ledde till
En sjukt astrött Sandra
som ledde till
lite mer ångest
Och så vidare i en fantastiskt dryg spiral!

Sen kom hösten! Och Sandra fick inte mer jobb än några strödagar här och där, på egentligen för kort varsel. (Ung = desperat var det ja!).

Vad ledde det till? Jo!
Aslite pengar
som ledde till
ångest
som ledde till
panik
som ledde till
en otroligt trött Sandra som faktiskt inte klarade dagen utan några Red Bull och kaffe (som smakar bajskorv med mögelpotatis)
som tillslut ledde till
en helt slutkörd Sandra som halkade efter i studier och tillslut var tvungen att flytta hem igen - vilket ledde till.. Ja, ni kan det där nu!

Jag ligger på om jobb. Ett. År. Till...

Tillslut, våren nu 2013! Då jag har ringt rekryteringen, de som ser till att man kan få jobb inom Vård & Omsorg, skickat in ett fetingmaxat CV och verkligen gjort allt man ska för att få ett jobb - då smäller det!

Jag är undersköterska, och eftersom sommaren snart dyker upp och rekryteringen inte ringt tillbaka antar jag att det var en lögn att man behöver undersköterskor. För jag har banne mig sökt överallt inom kommunen - och rekryteringen har inte ens ringt tillbaka efter att jag lämnat meddelanden på deras telefonsvarare.

Linda Junker.

Men så fel jag hade hörni! För hemvården ringer upp mig, och ber väldigt väldigt snällt om att snälla Sandra snälla snälla kan få jobba hos dem i sommar!
- Vi vill så gärna ha dig Sandra!

Hörde också att det var anställningsstopp redan den fredagen, så ingen fick anställa någon efter det.

Om jag hade svurit hade jag sagt något i stil med:
 - F**K YOU REKRYTERINGEN, JAG HATAR DIG F****NG LINDA JUNKER!!
men istället säger jag:

- Nu. Är. Det. Krig.

Dagen innan min 21-årsdag, då jag är mitt uppe i min praktik på sjukhuset och jag precis ska iväg på en resa till Stockholm som ska betyda otroligt mycket för mig, ringer jag. För nu är jag ARG!

Linda svarar inte. Såklart! Så allt jag kan göra är att lämna ett argt meddelande på hennes telefonsvarare , där orden "man gör inte såhär mot människor" och "jag fattar inte hur du kan behandla någon så", dyker upp ofta.

Efter kanske en timma ringer hon upp.

Jag vet att man inte får hänga ut folk, och jag är vanligtvis väldigt snäll! Men Linda Junker förtjänar att få sitt namn i detta inlägg! Hon är säkert en fantastiskt fin människa, som en gång gjorde ett underbart jobb! Men de dagarna är förbi, och jag är inte den enda som tycker att det ska bli både befriande och asbra och att det är helt rätt att hon "nu ska avgå sin tjänst". Man ska sluta när man tappat medmänsklighet.

Jag vill inte säga allt hon sa i sitt samtal med mig, men jag kan säga att efter att hon lyssnade på mitt meddelande om att man inte behandlar människor på det sättet hon har gjort så intog hon en försvarsställning och attackerade med lögner. På tjugo minuter bröt hon ner allt jag hade inom mig med en historia som varken höll ihop eller stämde överens med verkligheten. Hon påstod att jag gjort ett riktigt dåligt jobb på de ställen jag jobbat på tidigare, trots att folk från olika arbetsplatser (typ en chef) ibland letar upp min mamma (som också rör sig i omvårdnadskretsar) och ber henne hälsa att de gärna tar emot mig fler gånger! Hon fick mig att känna mig som världens sämsta människa och som ett litet barn på samma gång, och jag fattar inte att jag föll för allt det där! Tack Linda Junker, i morgon blir jag 21.

Nu har jag hört att hon ska "avgå sin tjänst", och vet ni mer? Rekryteringen ringer mig med täta mellanrum och säger saker som:
- Vi vill verkligen ha dig Sandra!

Och en sak till! Efter det samtalet med Linda Junker kick:ade jag så mycket ASS som undersköterska på min praktik att all personal gav mig en applåd när jag slutade, och sa att jag borde ringa och boka in mig som i alla fall timanställd hos dem! Dessutom höll chefen om mig och sa "Sandra, du är bäst!"

Så himla sant är det också, även om det låter påhittat! OCH JAG ÄR SÅ SJUKT NÖJD!!

Dessutom ger jag gärnet på mitt sommarjobb nu inom hemvården, och trivs hur bra som helst!

- Vi vill väldigt gärna ha dig Sandra!

Man tackar, man tackar!

Rättvisa!!

Puss och kram Sandra

God natt!

Idag har varit en omtumlande dag!

Jag har köpt sjukt asgrymma grejer på ICA! (kolla in mitt förra inlägg)

Ey, ey, ey, ey!! Boken jag köpte, Konsten Att Vara Kvinna!! DET ÄR SÅ BRA ATT JAG INTE KAN SLUTA LÄSA!! I de första typ tjugo sidorna fick jag lära känna en tjej som fattar mig till punkt och pricka! Har aldrig riktigt känt att jag har så många likheter med någon förut, och det är väldigt konstigt att få läsa sina egna känslor och reflektioner på någon annans sätt att skriva det! Och jag har hittills fått så många aha-upplevelser att jag vandrade omkring i mitt typ 10 kvadratmeterstora rum, fram och tillbaka, och bara försökte tygla och komma underfund med alla känslor som svallade omkring!

Idag blev också massa faranden fram och tillbaka, och efter ett par svarta klackskor (som är mina nu), eufori, irritationer, lite jordgubbar, fint hårsvall, godsaker som min familj åt upp trots att det var mitt och mycket mer så tittade jag och lillbrorsen på en film. Rise Of The Guardians. Sjuk bra film! Klockren och snygg på så många sätt! Kan lätt se den igen just precis nu - för så fungerar jag.

Nu är klockan snart halv ett, men det hörs fortfarande lite mumlanden och skratt från nedervåningen.

Det här huset sover aldrig! Och jag älskar det.

Jag tackar Gud för Red Bull, eftersom jag börjar jobba klockan sju imorgon bitti och innan dess måste cykla en sisådär 7-8 km för att komma fram.

Tackar också för en vacker dag, och för att Bibeln är så sjukt intressant just nu! Läser så att den, bokstavligen, går sönder!

Hjälp, vad jag vill bygga ett earth-house..

Genustänk, det bästa jag vet!

Nu ska jag sova, för nu blir allt osammanhängande..

Hårsvall

God natt!
Puss och kram Sandra

Jag typ älskar mig själv!

Idag var jag och handlade, och när jag var klar så reflekterade jag lite över vad som låg i kassen. Eller ja, plastpåsen - för att jag glömde köpa en kasse och kom inte på det förrän jag hade betalt klart och skulle börja packa mina varor.

Jag älskar det här innehållet! Det är så jag, och så bra!

Skum grej att bli så sprallig över vad man handlar på ICA... Men, jag gillar't!
Här är lite bilder på mitt fantastiska inköp, som är tagen med en dålig datakamera:

Min fantastiska påse

En ascool .gif på mig och mina grejer!

Här är min lista på vilka grejer det är:

Ett anteckningsblock - för att kunna skriva ner alla texter som brukar dyka upp i huvudet!

En liten box med Läkerol - Salmiaksmak såklart!

Vispgrädde!!

Konsten Att Vara Kvinna - Boken! Ringde en the bästis och frågade om boken var värd att köpa. Det var den, sa hon.

Red Bull - Blir mycket sånt nu!

Root Beer - Gott. Punkt.

Mjölk - Med extra protein! 

Fy vilken grymt bra lista!!

(plus att jag gillar att Maria och Jesus är med i bakgrunden!)

Hej då!

Puss och kram Sandra

Touch

Frågan är: ska jag skaffa en iPhone, eller en annan slags smartphone? Det kostar förvisso asmycket pengar, men det är jag ju värd! En touchtelefon med internet och massa appar! Så att jag kan leka med den så fort det blir lite dålig stämning eller jag helt enkelt vill göra något annat.

Frågan är: När ska du skaffa en ny telefon Sandra? Inte om. När.

Det finns så mycket självklarheter i världen! Att man är människa, om man är tjej eller kille, vem man är kär i, att alla har en touch-telefon, vilken hårfärg man har, eller om man har hår alls.

Min fråga är: Varför ska jag ha en svindyr touchtelefon? Visst, det är verkligen smidigt!! Vissa bankärenden kan jag inte göra utan den, om jag inte fixar allt den hårda vägen via dator. Vissa appar krävs för att jag ska kunna göra vissa saker, vilket gör min knapptelefon ganska värdelös. Men varför är det frågan om när jag ska skaffa touch, och inte om? Varför är det så himla självklart??

Visste du att det är dyrt? Visste du att både du och jag överlever utan? Visste du att jag vill lägga de pengarna på annat? Visste du att det gick?

Jag hatar den här du-måste-lägga-as-massa-pengar-på-elektronikprylar-grejen. Som om alla kan, som om alla vill, som om alla måste. En iPhone är ju typ lika självklart som rinnande vatten i kranen i Sverige! Hur blev det så?

Missförstå mig rätt! Jag vet att det är smidigt! Jag vet att de är bra på många sätt! Jag har ingenting emot själva telefonen, det jag är emot är inställningen. Och kanske också lite hur de används, men det är upp till var och en. Men jag blir så pisstrött på att man ska skapa något slags grupptryck för att alla ska ha en dyr telefon som gynnar ett företag man inte har någon koll på.

Det är så sjukt mycket folk (verkligen sjukt mycket folk!!) som reagerar starkt på min telefon! Varför? För att den har knappar och inget internet.

Vissa säger "aaaaw, nostalgiiii" när de hör mitt knappande när jag skriver sms. Nostalgi, trots att det inte var så länge sen som faktiskt väldigt många hade knapptelefoner.

Vissa frågar hur jag kan överleva med den. Som om den på nått sätt skulle få liv och döda mig eller nått.

Många skrattar. Många frågar när jag ska skaffa en touch, och vissa ber mig slänga den i backen och blir förundrade över hur mycket den tål.

Jag bryr mig inte så mycket om hur folk reagerar, det är min telefon och jag trivs asbra med den! Men det är hela grejen med att folk reagerar.

Vi skapar så himla skumma självklarheter.