Knarkarbur

Det kan hända alla! 

Man glömmer hjärnan hemma. Man tappar bort medmänskligheten och hinner inte hitta den innan man måste lämna huset. Äsch! Det kan väll inte vara så farligt att vara utan?

Man åker till jobbet på morgonen. Känner att man har glömt något. Rycker lite på axlarna, för det är väll inte så viktigt. Jag har ju bara ett arbete som påverkar människor!

Man sätter sig - en liten grupp med medelålders som bestämmer vad som är bäst för Sverige. Man diskuterar, man samtalar, man kommer fram till saker.

Resten av gruppen kände också att de glömt något hemma, men orkade inte bry sig så mycket om det de heller.

- Nu har jag det!!

Lösningen på allt!

- Vi bygger en glasbur mitt på torget! Ingen gillar ju missbrukare, fast de är ju roliga att kolla på! Vi sätter de i glasburen, och så får de hålla på med sitt beteende bäst de vill! Och så kan folk kolla på, peka och skratta!

- Vilken bra idé!! Då slipper vi fina, bra, underbara människor de andra "människornas" konstiga beteenden och vanor!

- Ja! Och så kan vi få ställa fram de på torget, inför allas åsyn! Vilken bra freakshow vi skapar!!

Det måste varit typ såhär det gick till. När Moderaterna satte sig ner i Falköping och försökte "lösa problemet med missbrukare" (inte lösa problemet med missbruk. Nej, nej såklart inte).

Här är artikeln om du vill läsa.

Det enda vettiga jag läste om det var:
"Sten Front håller inte med:
- Jag sätter mig inte i någon glasbur på torget. Den politikern är en jubelidiot."

Hur tänkte du Christina Jorméus?

Man kan inte se det på dem - korkade förslag kan komma från alla.