tisdag 25 juni 2013

Fet & Spinkig



Nä, nu blir jag trött!!

Nu ska jag göra någonting åt det här, och vill du hjälpa till är alla dörrar vidöppna för dig - och de stängs aldrig!!

Mat och vikt - dessa droger som snärjer sig ända in i de lyckligaste av lyckligaste, ända in till hem där ekonomin är stabil, barnen väluppfostrade, föräldrarna pirrigt kära och grannarna helt fantastiska! Vad händer?

(bara en parantes: jag har läst en bok som heter "konsten att vara kvinna". läs den! för i den hittar man ett kapitel om just detta. läs - hon skriver ord som träffar en mitt i hjärtat)

Jag ska berätta en liten berättelse:
Det var en gång en tjej som hette Sandra. Jag refererar till mig själv när jag säger Sandra. Hon vägde 45, var 1.60 m och var tjock. Vågen slog henne tills hon inte klarade mer, och hon grät massor.
Hennes vän var likadan, och grät när hennes våg hånfullt sa att hon hade kommit över fyrtiostrecket.
Sandra har sedan dess, sedan tretton års ålder, haft dessa problem. Mat var inte gott, mat var bara plågsamt. Tills hon en dag inte orkade mer, och började hetsäta. Hon åt, och åt, och åt, och åt. Och åt. Det nästan pirrade lite i kroppen när hon åt mer än den klarade, men när euforin snabbt la sig kom någon annan, lite mindre trevlig, gäst och slogs med henne tills hon låg på sängen och grät. Tror att det var samma, ovälkomna gäst som höll i vågen när hon var tretton. Tror att hen heter ångest eller nått, det är svårt att höra namnet mellan slagen.
Hon lyssnade på musik om att hon dög som hon var, hade P!nk som förebild, hörde predikningar om att Jesus älskar alla, och att man är vacker och så vidare med exempel, men ingenting riktigt bet. Så träna bör man annars DÖR man! Träna tills man hostar blod är visst nyttigt har jag hört. Nyttigt för fettet i alla fall.
Hetsäta, svälta, träna och hosta blod, slagen till marken. En kombination med gäster jag själv satt ihop, men inte gillar.

48 kilo
55 kilo
50 kilo
58 kilo
49 kilo

Aldrig mer. Va? Aldrig mer?! Hur ska du klara det efter så många år?

Enkelt. Jag vägrar.

Jag tänker kämpa varenda dag. HÅRT! Har ju kämpat hårt och slitit ut kroppen tidigare, så jag vet att jag har både orken och energin i mig. Men, nu ska de användas till att bygga upp kroppen istället!

Jag kom över min besatthet över min kropp.

HUR GJORDE DU SANDRA???

Varje gång jag kände mig tjock och ful så låste jag in mig på toaletten, eller mitt rum om jag var hemma. Där satte jag mig, eller dansade, naken framför spegeln tills jag blev skitsnygg. Det gör jag fortfarande, för jag känner så ibland nu också. Så till mina vänner där ute - jag har säkerligen dansat naken på din toalett!

Nu tänker jag inte ha det sådär mer, för någon av oss. Jag tänker gå före och göra skillnad. Jag tänker vara ärlig, jag tänker blotta mer än det här landet klarar.

Vill du vara med?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar