Medmänsklighet rimmar illa med vinstintresse, jag är ledsen

Eftersom jag nu har börjat rota runt bland mina utkast så hittar jag en del intressanta saker! Den här kvällen minns jag väldigt tydligt. Jag hade precis tagit en promenad, lyssnat på Promoe, bett och snöat in mig på alla frågor jag var trött på att ha obesvarade. 

Den här texten formades av en mycket arg, irriterad och frustrerad ung tjej.

Jag har så många frågor om den här snedvridna, fula världen. Som; varför har vi satt ut osynliga gränser på ett jordklot ingen av oss egentligen äger? Och varför har vi satt ut vakter vid de gränserna som skiljer på människor och människor?

Hur kan vi klaga på att vi har för lite medan vi sitter mitt i veckan och trycker i oss en chokladkaka och Facebook:ar på vår Mac samtidigt som vi har på nått ointressant mainstreamprogram på vår 50” till TV? Hur kan vi säga att vi inte har några pengar, när vi pungar fram 80 miljoner till Världens Barn? Och vart tar de pengarna vägen, de pengarna som faktiskt är tillräckliga för att mätta alla Jordens barn? Och varför finns det mer mat än svältande människor, när man faktiskt fortfarande dör av just svält?

När många står och sparkar på en som ligger, varför går vi bara förbi eller ser på? Är vi inte bättre än så? Är vi verkligen så rädda om vårt eget skinn att vi inte kan rädda ett annat? Är det verkligen lättare att blunda och gå förbi än att hjälpa?

Varför vänder vi kappan efter vinden, bara för att en människa i kostym säger några fina ord i en bra ordning?

Varför blundar vi för allt och somnar tryggt i vår ansträngda, påfrestande och kvävande vardag som vi förvrider till någon fantastiskt vacker, osann bild för omvärlden att sukta efter? Varför vågar vi aldrig vara riktigt äkta och fula inför varandra? För alla är vi ju lika fula, och alla vet det. Eller?

Varför går en snart tjugoåring omkring i sin småstad och Ber att aldrig bli för rik att hon blundar för de hon kan hjälpa? Kan man verkligen bli så rik? Är det verkligen så att de med all makt bryter alla lagar? Och att intresset bara finns att hjälpa andra, om man kan sätta vinst på det? Och några nollor efter..

Varför finns det fortfarande tjejer som stoppar fingrarna i halsen, trots att de för länge sen var vackra men nu bara är ben, skinn och trötta ögon? Varför känner hon sig aldrig vacker?

Hur kan vi vara så besatta att bli sedda, att vi gör vad som helst?

Varför finns det olycklig kärlek, och hur kan en människa skada en annan så himla mycket? Hur kan man med att göra så?

Hur kommer det sig att så många tror att alkoholen på något sätt ska göra en mirakulöst lycklig, och dricker så mycket att de bara kräks i håret och på den som råkade vara i närheten då? Är det lycka?

Varför driver vi andra människor till misär och ensamhet, och sen tittar snett på dem för att de rotar i soporna och bara vill ha någon som vill prata med dem istället för att gå runt dem? Varför låter vi våra vänner fastna i samma hjulspår, stå och trampa i leran, och sen vänder dem ryggen när de fastnat och ramlat och inte kan ta sig upp igen? De borde se snett på oss, och gå i stora cirklar. För vi är de enda som egentligen förtjänar det.

Är det verkligen så att vi tar hit människor, för att de ska få säkerhet och trygghet som de inte kan få där de flyr ifrån, och sedan ifrågasätter vad de gör här? Och låter de gå med en ständig oro att få bli skickad tillbaka dit de kom ifrån, medan vi säger att de tar våra jobb och är dåliga på Svenska? Det kan väll inte vara så att vi slår oss för bröstet för att vi räddar så många liv genom att släppa in dem genom våra osynliga gränser, men alltid kallar dem just det; ”dem”, och ser till att detta aldrig blir ”deras” hem?

Varför gör ingen något? Eller varför gör inte fler något. Nej! Varför gör inte alla något? För det borde vi.

Jag måste säga att jag verkligen håller med mig själv här, och jag har inte blivit ett dugg klokare i de här frågorna. Snarare bara fått fler. 

Puss och kram Sandra