Hur ser mitt liv ut idag? Just precis i detta nu, hur lever jag och hur ser det livet ut?
Just precis exakt nu pratar jag om kyckling och curry i telefonen, med min pappa. Och julmust. Jag är så hungrig att jag går sönder lite inombords, för min kropp har inte tillåtit mig att äta en enda ordentlig måltid på flera veckor, och det ska den ha skit för. Jag kan inte sluta att tänka på mat.
Det har det regnat lite hela dagen, och precis nu satte sig en liten, liten fågel på min fönsterbräda. Det påminner mig om att jag inte kan en enda fågelart, i alla fall inte om man ska kombinera namnet på fågelarten och hur den faktiskt ser ut.
I mitt kylskåp finns det ett ekologiskt äggpaket (äggen är ekologiska i alla fall, vet inte hur det är med själva äggpaketet), en gammal yoghurt och makrill. Mina mackor, mina lingongrova, står i skafferiet och gick ut för exakt fjorton dagar sen. Men, de luktar okej så jag äter en just nu. Med makrill.
Jag bor i en etta i den lilla stad jag föddes och växte upp i, och jag har varken kök eller diskho så jag lagar "mat" på två plattor/en ugn (som alltihop ser ut som en micro) och diskar på toaletten.
Att jag trivs så fruktansvärt bra här är en underdrift. Jag älskar det!
Det är otroligt mysigt, speciellt nu när jag har inrett lite med mina egna saker som sätter lite färgstark personlighet till mitt lilla krypin.
Jag trivs att bo själv. Att få ta hand om mig, på mitt sätt.
Utöver det jag redan berättat så jobbar jag! Varje jobbdag träffar jag nya människor, och jag hjälper andra på ett väldigt ödmjukande sätt. Det får mig att trivas med mig själv på ett speciellt sätt, och det ger mig extra guldkant i vardagen. Det tråkiga är mest att min kropp inte tillåtit mig att jobba på riktigt, så det har mest blivit strödagar av arbete.
Idag bär jag på massa vackra hemligheter, som gör mitt liv färgglatt!
För ungefär en vecka sen, eller två, så kände jag mig väldigt ensam. Inte för att jag inte hade underbara människor runtomkring mig, för det hade jag! Har jag. Men, jag var så vilse i allt. Då ringde jag mamma och grät lite i telefonen och ville ha en förändring. Jag ville veta vart jag var på väg, för jag hade fastnat.
Den kvällen grät jag inför Gud och sa att jag inte orkar mer, samtidigt som jag kände att Han säkert inte riktigt hjälper mig. Min strejkande kropp gjorde allting dessutom flera hundra gånger värre. Då slog jag upp min BibelApp och läste dagens Bibelvers. Där nästan dumförklarade Han mig genom att säga att "varför ska då inte Gud, som är god, ge er goda gåvor?!" och jag kände mig genast älskad och lätt som en fjäder.
Dagen därpå visste jag precis vad jag skulle, och ville, göra.
Igår hade jag fått nog av allt kämpande mot min kropp, så efter att jag gråtit för min mamma i telefonen hela förmiddagen, och ringt en sjuksköterska som bara lät uppgiven och berättade för mig med en tycka-synd-om-röst att hon inte visste vad jag skulle göra, så satte jag mig själv på akuten i två timmar. Jag fick genomgå undersökningar från mina värsta mardrömmar, men nu har jag fått lite hjälp på traven att vinna den här brottningsmatchen!
Mitt liv i dagens läge ser väldigt bra ut. Jag brottas visserligen med min egen kropp, men jag har också en magisk vardag och de vackraste av hemligheter. Mitt liv glittrar en aning, speciellt nu när jag har ett mål - någonstans att ta mig.
Det är inte alltid jag känner så, men idag känner jag alltid så.
Puss och kram Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar