I år har jag faktiskt några nyårslöften! Det är första gången någonsin, tror jag. Kan i alla fall inte minnas att jag har haft det förut, åtminstone inte på ett seriöst sätt.
Vad alla mina nyårslöften är tänker jag inte avslöja! Inte än i alla fall. Men de är så bra att jag vill hoppa upp och klacka hälarna i varandra och ropa "Oh boy!", du vet som en tecknad person skulle göra i ett gammalt Disney-avsnitt av något slag.
Okej, vissa är jobbiga. Eller okej, ett av dem är jobbigare än magsjukan och de andra är utmanande men jag är så pepp inför dem att jag går av lite grann! Det jobbiga nyårslöftet är mest för att få bort en stor klump i magen, vilket blir sjukt gött när det väl blir av.
2014 är året, baby!!
PEPP!
Puss och kram Sandra
torsdag 26 december 2013
onsdag 25 december 2013
Slutet av December
Det börjar närma sig slutet av December, och om tre dagar ska jag börja jobba igen. Det blir första gången på en hel månad.
Den här månaden, om jag ska beskriva den, har varit allt ifrån helt fantastisk till fullständigt outhärdlig.
Underbara saker har hänt.
Erik och jag är numera ett officiellt par (ja, jag kommer en dag tillägna ett inlägg som kommer bära hans namn och innehålla en massa fina ord och fraser). Det har aldrig känts så bra att vara två som nu, och hela resan med honom har än så länge bara varit helt otroligt bra.
Det har varit jul, min underbara familj var samlad (alla förutom en. Norge, lossa på vår bror för vi saknar honom så extremt mycket!) och vi alla gav varandra personliga och helt otroliga gåvor! Vi satt och spelade, umgicks, öppnade paket, tittade på Karl-Bertil Jonsson, njöt och hade det riktigt bra. Den här julen var den bästa någonsin, trots att den var regnig.
Jag har påbörjat två stora projekt, och har två andra projekt jag har väldigt mycket inspiration till men som jag tänker starta igång senare. Ett av projekten kan jag avslöja nu, och det är att jag tog mig iväg till Vårgårda för att göra världens snyggaste tatuering. Den ska en dag bli en hel-sleeve, och eftersom den redan är helt galet snygg så ser jag fram emot resten!
Det andra projektet kommer snart offentliggöras.
Jobbiga saker har också hänt.
Min sjukdom vill inte gå över. Jag har börjat vänja mig, men nu har jag blivit så sjuk att jag knappt kan äta någon mat alls. Därför måste jag ligga på nu så att jag får utredas! Vilket kräver ganska mycket av mig, och alla sjukhus -och vårdcentralsbesök gör mig fattig.
På tal om fattig! Eftersom jag inte jobbat på en månad så ser min ekonomi ut därefter. Nu är jag väldigt ekonomisk, så jag klarar mig, men den buffert som jag hade skapat till mig själv skrapar nu på botten.
Man måste vara både rik och frisk för att vara sjuk.
I och med att jag är en arbets -och ekonomikvinna så har det tagit hårt på mig själv att vara utan jobb och se pengarna rinna iväg. Om jag ska vara ärlig har jag aldrig känt mig så patetisk i hela mitt liv, och det påverkar min sjukdom negativt. Så, jag är just nu i en liten ond cirkel. Dock känner jag att jag är på väg ur den, för att jag fungerar så. Det är tur att jag är en sådan som tar mig i kragen, stångar mig blodig och vägrar ge upp, i det här fallet. I alla situationer är den egenskapen inte den bästa, men i den här situationen är det min starkaste.
Det känns som om jag går på halvfart, om ens det. Idag, till exempel, så är klockan snart sex på kvällen och jag har fortfarande inte lyckats samla ihop tillräckligt mycket energi för att gå och handla mat.
En annan sak som hänt är att några har huggit mig i ryggen. Jag kan inte förklara det hela så mycket mer än så, men eftersom jag är mitt i min brottningskamp med sjukdomen, och därav också min självbild, så skar de här huggen väldigt djupt. Att jag har den egenskapen jag nämnde förut har hjälpt även i den här situationen, och det tog sin tid men jag kommer att vinna den här matchen. Det är väll det enda positiva jag får ut av det här, för jag känner att jag har en sten i bröstet som kommer ta sin tid att nöta ner efter att jag är klar med den här kampen.
Allt har varit väldigt mycket dag för dag, men jag kan säga att jag ser extremt mycket fram emot 2014 och vad det har att erbjuda. Eller rättare sagt, vad jag kan ta av det för saker och ting kommer oftast inte bara. Jag har fått väldigt mycket perspektiv på bara en månad, vilket gör att just 2014 blir spännande och taktfast. Det ser jag fram emot!
God jul och gott nytt år får jag önska! Rock on och allt sånt.
Här är natten innan julafton, och jag och en Lillebror Jonathan skulle sitta uppe och spela Minecraft och vara vakna tills Tomten kom! Det slutade med att han somnade när vi tittade på Doctor Who och jag inte kunde somna förrän halv fyra på morgonen, för att jag drack en Red Bull. Mobilkamera, kvällstid.
Instagrambild på min tatuering! Kronan ska färgläggas, och ögonen ska vara gröna. Sedan ska jag fortsätta tills hela armen är täckt! Nöjd, så supernöjd!
Puss och kram Sandra
Den här månaden, om jag ska beskriva den, har varit allt ifrån helt fantastisk till fullständigt outhärdlig.
Underbara saker har hänt.
Erik och jag är numera ett officiellt par (ja, jag kommer en dag tillägna ett inlägg som kommer bära hans namn och innehålla en massa fina ord och fraser). Det har aldrig känts så bra att vara två som nu, och hela resan med honom har än så länge bara varit helt otroligt bra.
Det har varit jul, min underbara familj var samlad (alla förutom en. Norge, lossa på vår bror för vi saknar honom så extremt mycket!) och vi alla gav varandra personliga och helt otroliga gåvor! Vi satt och spelade, umgicks, öppnade paket, tittade på Karl-Bertil Jonsson, njöt och hade det riktigt bra. Den här julen var den bästa någonsin, trots att den var regnig.
Jag har påbörjat två stora projekt, och har två andra projekt jag har väldigt mycket inspiration till men som jag tänker starta igång senare. Ett av projekten kan jag avslöja nu, och det är att jag tog mig iväg till Vårgårda för att göra världens snyggaste tatuering. Den ska en dag bli en hel-sleeve, och eftersom den redan är helt galet snygg så ser jag fram emot resten!
Det andra projektet kommer snart offentliggöras.
Jobbiga saker har också hänt.
Min sjukdom vill inte gå över. Jag har börjat vänja mig, men nu har jag blivit så sjuk att jag knappt kan äta någon mat alls. Därför måste jag ligga på nu så att jag får utredas! Vilket kräver ganska mycket av mig, och alla sjukhus -och vårdcentralsbesök gör mig fattig.
På tal om fattig! Eftersom jag inte jobbat på en månad så ser min ekonomi ut därefter. Nu är jag väldigt ekonomisk, så jag klarar mig, men den buffert som jag hade skapat till mig själv skrapar nu på botten.
Man måste vara både rik och frisk för att vara sjuk.
I och med att jag är en arbets -och ekonomikvinna så har det tagit hårt på mig själv att vara utan jobb och se pengarna rinna iväg. Om jag ska vara ärlig har jag aldrig känt mig så patetisk i hela mitt liv, och det påverkar min sjukdom negativt. Så, jag är just nu i en liten ond cirkel. Dock känner jag att jag är på väg ur den, för att jag fungerar så. Det är tur att jag är en sådan som tar mig i kragen, stångar mig blodig och vägrar ge upp, i det här fallet. I alla situationer är den egenskapen inte den bästa, men i den här situationen är det min starkaste.
Det känns som om jag går på halvfart, om ens det. Idag, till exempel, så är klockan snart sex på kvällen och jag har fortfarande inte lyckats samla ihop tillräckligt mycket energi för att gå och handla mat.
En annan sak som hänt är att några har huggit mig i ryggen. Jag kan inte förklara det hela så mycket mer än så, men eftersom jag är mitt i min brottningskamp med sjukdomen, och därav också min självbild, så skar de här huggen väldigt djupt. Att jag har den egenskapen jag nämnde förut har hjälpt även i den här situationen, och det tog sin tid men jag kommer att vinna den här matchen. Det är väll det enda positiva jag får ut av det här, för jag känner att jag har en sten i bröstet som kommer ta sin tid att nöta ner efter att jag är klar med den här kampen.
Allt har varit väldigt mycket dag för dag, men jag kan säga att jag ser extremt mycket fram emot 2014 och vad det har att erbjuda. Eller rättare sagt, vad jag kan ta av det för saker och ting kommer oftast inte bara. Jag har fått väldigt mycket perspektiv på bara en månad, vilket gör att just 2014 blir spännande och taktfast. Det ser jag fram emot!
God jul och gott nytt år får jag önska! Rock on och allt sånt.
Här är natten innan julafton, och jag och en Lillebror Jonathan skulle sitta uppe och spela Minecraft och vara vakna tills Tomten kom! Det slutade med att han somnade när vi tittade på Doctor Who och jag inte kunde somna förrän halv fyra på morgonen, för att jag drack en Red Bull. Mobilkamera, kvällstid.
Här är ett par öronmuffar/hörlurar jag fick av Erik. De har rätt bra ljud, och är superfina! Jag fick också Badskum (för att jag alltid använder hans duschcream när jag vill bada med skum) och jag gav honom en bilmatta för barn (han älskar bilar och är trettioett år). Min present jag köpte var bäst!
Instagrambild på min tatuering! Kronan ska färgläggas, och ögonen ska vara gröna. Sedan ska jag fortsätta tills hela armen är täckt! Nöjd, så supernöjd!
Den här bilden tog jag med bara för att den är så rolig! Nej, kvinnors könsorgan är inte äckliga - långt ifrån! Jag tycker bara att bilden är rolig.
tisdag 17 december 2013
Engagera, agera och BAM!
På tal om egentligen mycket av det jag satt och tänkte på igår, jag tycker att du borde kolla in den här videon.
Många ger den här grabben väl valda, värmande, stärkande ord som fyller på egot lite grann. Helt rätt tycker jag! För, jag önskar att alla kunde börja agera mer. Alla utom David Larsson, för han är inne på helt rätt spår och jag tänker då inte putta honom åt något särskilt håll! Han klarar sig bra som han gör, och dit han är på väg - dit vill jag också!
Jag vill inte ta någon del i ens ett litet uns av den uppmärksamhet David får för det här, men jag kan ändå stolt säga att han är min vän. Han, och faktiskt resten av det gäng jag lärt känna i Bollnäs-trakterna, är en bunt med människor som jag har älskat djupt sedan första dagen jag träffade dem.
Det gänget är bra för vår värld. Punkt.
Klicka på den här länken för att komma till videon.
Nu tänker jag också agera, och engagera mig i andra människor! Tänker du?
Puss och kram Sandra
Många ger den här grabben väl valda, värmande, stärkande ord som fyller på egot lite grann. Helt rätt tycker jag! För, jag önskar att alla kunde börja agera mer. Alla utom David Larsson, för han är inne på helt rätt spår och jag tänker då inte putta honom åt något särskilt håll! Han klarar sig bra som han gör, och dit han är på väg - dit vill jag också!
Jag vill inte ta någon del i ens ett litet uns av den uppmärksamhet David får för det här, men jag kan ändå stolt säga att han är min vän. Han, och faktiskt resten av det gäng jag lärt känna i Bollnäs-trakterna, är en bunt med människor som jag har älskat djupt sedan första dagen jag träffade dem.
Det gänget är bra för vår värld. Punkt.
Klicka på den här länken för att komma till videon.
Nu tänker jag också agera, och engagera mig i andra människor! Tänker du?
Puss och kram Sandra
måndag 16 december 2013
Decembertankar
Det har inte blivit några inlägg på ett tag! Mycket för att jag har haft så sjukt mycket att göra. Det har bara rullat på, med den ena händelsen efter den andra.
Mycket också för att det har hänt mycket, i mitt liv och med min sjukdom/brottninskamp. Positiva och negativa saker har genomsyrat min vardag, som de gör i ett vanligt liv, och just nu försöker jag bara få rätt saker på rätt plats.
Därför tänker jag att jag bara skriver ett vanligt inlägg! Du vet, om saker jag har i mitt huvud som bråkar eller bara trippar på tå.
Just idag har jag inte gjort mycket. Mest suttit och tänkt, för det finns mycket saker att tänka på.
På ett sätt är det riktigt skrämmande att tänka, och ibland till och med väldigt snårigt och snurrigt, men på ett annat sätt är det väldigt skönt att tänka. Man tar sig tillslut ur snåren, man får komma ikapp, man hinner lista ut hur man tänker, och det är faktiskt tankarna som gör mig till just den jag är!
Skulle man inte ta sig ut, utan trasslar in sig i allt som krockar omkring i huvudet, så hjälper det att säga orden högt - speciellt till ett par öron som lyssnar ända in i hjärtat.
I mitt huvud är jag allra oftast mig själv, och det är läskigt, brutalt och samtidigt nyttigt, fint och skönt.
Jag sitter och tittar på en dokumentär just nu från Rwanda, och det får mig att vilja åka dit och hjälpa till med allt en tjugoettårig tjej, med brinnande hjärta, från Sverige kan hjälpa till med. De sjöng också en lovsång, där texten bland annat var:
"Jag känner bara smärta. Gud, varför skapade du mig?"
och jag tyckte att den var så himla fin just för att den var så ärlig!
Jag tänker på att jag är så trött på att vara oärlig.
En tanke till som jag brottas med är hur andras åsikter påverkar en som person. När väldigt många runtomkring bara påverkar på ett negativt sätt, är det så extra viktigt med den där enda personen som påverkar positivt. Den enda får en att fortsätta, och det är också så himla fint.
"When you believe something is possible, it's done already"
Mer fint, ärligt och klokt från Rwanda.
Jag sitter och tänker på att jag vill gå till, och engagera mig i, en kyrka som kommer med respekt och kärlek till människor - för det är en kyrkas uppgift! En kyrka som inte dömer, och som har sådan ärligt fin lovsång.
Det finns så mycket att tänka på.
Puss och kram Sandra
Mycket också för att det har hänt mycket, i mitt liv och med min sjukdom/brottninskamp. Positiva och negativa saker har genomsyrat min vardag, som de gör i ett vanligt liv, och just nu försöker jag bara få rätt saker på rätt plats.
Därför tänker jag att jag bara skriver ett vanligt inlägg! Du vet, om saker jag har i mitt huvud som bråkar eller bara trippar på tå.
Just idag har jag inte gjort mycket. Mest suttit och tänkt, för det finns mycket saker att tänka på.
På ett sätt är det riktigt skrämmande att tänka, och ibland till och med väldigt snårigt och snurrigt, men på ett annat sätt är det väldigt skönt att tänka. Man tar sig tillslut ur snåren, man får komma ikapp, man hinner lista ut hur man tänker, och det är faktiskt tankarna som gör mig till just den jag är!
Skulle man inte ta sig ut, utan trasslar in sig i allt som krockar omkring i huvudet, så hjälper det att säga orden högt - speciellt till ett par öron som lyssnar ända in i hjärtat.
I mitt huvud är jag allra oftast mig själv, och det är läskigt, brutalt och samtidigt nyttigt, fint och skönt.
Jag sitter och tittar på en dokumentär just nu från Rwanda, och det får mig att vilja åka dit och hjälpa till med allt en tjugoettårig tjej, med brinnande hjärta, från Sverige kan hjälpa till med. De sjöng också en lovsång, där texten bland annat var:
"Jag känner bara smärta. Gud, varför skapade du mig?"
och jag tyckte att den var så himla fin just för att den var så ärlig!
Jag tänker på att jag är så trött på att vara oärlig.
En tanke till som jag brottas med är hur andras åsikter påverkar en som person. När väldigt många runtomkring bara påverkar på ett negativt sätt, är det så extra viktigt med den där enda personen som påverkar positivt. Den enda får en att fortsätta, och det är också så himla fint.
"When you believe something is possible, it's done already"
Mer fint, ärligt och klokt från Rwanda.
Jag sitter och tänker på att jag vill gå till, och engagera mig i, en kyrka som kommer med respekt och kärlek till människor - för det är en kyrkas uppgift! En kyrka som inte dömer, och som har sådan ärligt fin lovsång.
Det finns så mycket att tänka på.
Puss och kram Sandra
torsdag 12 december 2013
11 December - Heldag med vattkoppsWhilliam och Hemlis heter Erik
December ut så kommer jag utgå från det här inlägget, så läs det först!
Okej, så idag ska jag skriva om igår! Varför? För att jag och Hemlis (som heter Erik. Det är dags att säga det nu) helt plötsligt blev officiellt kära, och jag ville ha en kväll med bara honom och inte bloggande.
Erik. Ett riktigt prinsnamn!
Så, igår!
Igår hade jag en jättebra dag! Jag och min lillebror, 8 år, hade hela dagen för oss själva! Mamma och Pappa hade på morgonen åkt iväg till Norge (jobbresa) och Jonathan och Mathilda hade åkt iväg till skolan. Jonthe skulle sova i stan (i min lägenhet) så han skulle inte komma hem alls, och Mathilda skulle bli hämtad av Morfar på kvällen. Så, hela dagen för oss själva som sagt!
Varför var Whilliam (som han heter) hemma då? Jo, han har vattkoppor. Han har blivit friskare nu, men ojojoj vad sjuk han har varit!! Lilla vännen. Han har bara legat och varit supersjuk! Älsklingen.
Men, men, men, igår var han prickig, men frisk! Så vi hade verkligen superkul!
Natten innan hade han och jag varit uppe till klockan ett på natten (vilket är helt sjukt, för han är en morgonmänniska) och dagen efter vaknade jag vid sextiden, fick information och direktiv för dagen av Pappa, väntade tills alla drog iväg och somnade sedan om. Vid kanske tio-tiden kom Whilliam in i rummet jag sov i och tjatade på mig att vakna. Det var "ju morgon nu!!".
Vid kanske halv elva ringde Hemlis (Åh, just det! Erik kan jag ju skriva nu!) och lät förvånad över att jag sov, och befallde mig att gå upp, till Whilliams lycka.
Resten av dagen myste jag och Whilliam runt! Ingen av oss är så stor i maten, så vi åt nudlar och lite gröt på hela dagen, och vi spelade spel på telefonen och iPad:en och jag eldade lite (vi eldar för att få värme i huset, hos föräldrarna) medan Whilliam gick ut och gick med vår fula (men ändå jättefina) hund Bella. Hon är en snarkande, supercharmig, Fransk Bulldog, och Whilliam har bäst hand om henne av alla.
Under hela dagen skojade vi med varandra, busade, spelade och hade det superbra!
På kvällen kom Mathilda hem, och jag och Whilliam satt och spelade Minecraft medan hon tittade på Eva & Adam på iPad:en!
MYSIGT VÄRRE!!
Dock var Whilliam lite bättre än mig på Minecraft, och han skrattade hjärtligt när jag råkade ramla i lavan och förlora alla mina grejer. Jag har aldrig hamnat i lavan förut, men nu gjorde jag det! Hemskt pinsamt.
På kvällen kom jag ju hem till minErik och vi låg på sängen, mös och pratade om allt från rasism till att jag nog blir snyggt gravid den dagen jag blir gravid, till att han kallar mig flickvännen nu, och båda var lite pirrigt kära. Vi pratade tills vi somnade, och jag är väldans lycklig just nu.
Min stackars lilla Lillebror! Men han är friskare nu i alla fall, det känns bra i hjärterummet!
Puss och kram Sandra
P.S. Magtillståndet var fruktansvärt, och jag gick med supersvullen mage hela dagen! Dock hände så mycket bra saker under dagen att det inte gjorde jättemycket! Idag känner jag att magen är jättekänslig, så jag ska vara superdupersnäll mot den!!
Okej, så idag ska jag skriva om igår! Varför? För att jag och Hemlis (som heter Erik. Det är dags att säga det nu) helt plötsligt blev officiellt kära, och jag ville ha en kväll med bara honom och inte bloggande.
Erik. Ett riktigt prinsnamn!
Så, igår!
Igår hade jag en jättebra dag! Jag och min lillebror, 8 år, hade hela dagen för oss själva! Mamma och Pappa hade på morgonen åkt iväg till Norge (jobbresa) och Jonathan och Mathilda hade åkt iväg till skolan. Jonthe skulle sova i stan (i min lägenhet) så han skulle inte komma hem alls, och Mathilda skulle bli hämtad av Morfar på kvällen. Så, hela dagen för oss själva som sagt!
Varför var Whilliam (som han heter) hemma då? Jo, han har vattkoppor. Han har blivit friskare nu, men ojojoj vad sjuk han har varit!! Lilla vännen. Han har bara legat och varit supersjuk! Älsklingen.
Men, men, men, igår var han prickig, men frisk! Så vi hade verkligen superkul!
Natten innan hade han och jag varit uppe till klockan ett på natten (vilket är helt sjukt, för han är en morgonmänniska) och dagen efter vaknade jag vid sextiden, fick information och direktiv för dagen av Pappa, väntade tills alla drog iväg och somnade sedan om. Vid kanske tio-tiden kom Whilliam in i rummet jag sov i och tjatade på mig att vakna. Det var "ju morgon nu!!".
Vid kanske halv elva ringde Hemlis (Åh, just det! Erik kan jag ju skriva nu!) och lät förvånad över att jag sov, och befallde mig att gå upp, till Whilliams lycka.
Resten av dagen myste jag och Whilliam runt! Ingen av oss är så stor i maten, så vi åt nudlar och lite gröt på hela dagen, och vi spelade spel på telefonen och iPad:en och jag eldade lite (vi eldar för att få värme i huset, hos föräldrarna) medan Whilliam gick ut och gick med vår fula (men ändå jättefina) hund Bella. Hon är en snarkande, supercharmig, Fransk Bulldog, och Whilliam har bäst hand om henne av alla.
Under hela dagen skojade vi med varandra, busade, spelade och hade det superbra!
På kvällen kom Mathilda hem, och jag och Whilliam satt och spelade Minecraft medan hon tittade på Eva & Adam på iPad:en!
MYSIGT VÄRRE!!
Dock var Whilliam lite bättre än mig på Minecraft, och han skrattade hjärtligt när jag råkade ramla i lavan och förlora alla mina grejer. Jag har aldrig hamnat i lavan förut, men nu gjorde jag det! Hemskt pinsamt.
På kvällen kom jag ju hem till minErik och vi låg på sängen, mös och pratade om allt från rasism till att jag nog blir snyggt gravid den dagen jag blir gravid, till att han kallar mig flickvännen nu, och båda var lite pirrigt kära. Vi pratade tills vi somnade, och jag är väldans lycklig just nu.
Min stackars lilla Lillebror! Men han är friskare nu i alla fall, det känns bra i hjärterummet!
Nu har jag inga mer bilder för dagen, men jag har några bilder som jag tycker så sjukt mycket om som jag ska lägga upp här!
Typ den här! Den är så jag! Fast nu är jag ju visst inte så singel längre. Men den är fortfarande så väldans jag.
Åh, Beatles<3
En dag ska jag absolut göra en sådan här! Nu är tyvärr snön superborta (ta er i häcken alla som önskade detta! Det är DECEMBER det ska vara snö! Get over it!), men när den kommer tillbaka - då du!!
Bara en klockren kommentar! Jag älskar när man vänder på saker på det sättet!
Puss och kram Sandra
P.S. Magtillståndet var fruktansvärt, och jag gick med supersvullen mage hela dagen! Dock hände så mycket bra saker under dagen att det inte gjorde jättemycket! Idag känner jag att magen är jättekänslig, så jag ska vara superdupersnäll mot den!!
onsdag 11 december 2013
tisdag 10 december 2013
10 December - Sjukskrivning, krossade fördomar och mat!
December ut så kommer jag utgå från det här inlägget, så läs det först!
Natten var bra people!! Den första natten! Bra! Superbra! Jag drömde vackra drömmar, och vaknade utvilad! En bra natt!
Så, igår var det ju ganska kämpigt. Det slutade faktiskt med att jag satt på vårdcentralen (igen..) i två och en halv timma, och tillslut blev sjukskriven i två veckor. Det känns på två sätt:
Dåligt! Jag är tjugoett och sjukskriven! Vad är det om?!
Väldigt bra! Nu har jag på papper från läkare hur jag mår, och idag var jag på jobbet och gav dem sjukskrivningen och försökte få bort alla fördomar om att jag är tjugoett och bara inte vill jobba. Nu ser dem varför mina sjukanmälningar har strömmat in, och de var förstående och fina.
Vad händer nu? Nu ska jag bli frisk.
Idag har jag, som jag skrev förut, lämnat min sjukskrivning till jobbet. Som en söt, liten tjugoettåring måste man hela tiden slåss mot alla fördomar om att man är ung och dum. Folk tror gärna att man struntar i saker, och de bara går och väntar på att man ska göra någonting vårdslöst, eller sitta still lite för mycket. Minsta lilla som kan stärka deras fördomar gör också det. Så känner jag i alla fall att det är på de allra flesta ställen man jobbar på, och därför är det viktigt för mig att knäcka de fördomarna.
Jag har också tagit en lunch med min fina pappa (Thaimat igen, woop, woop!!) och berättade allt om Hemlis. Det var läskigt, och trevligt!
Nu sitter jag i Hemlis lägenhet och börjar lite smått göra iordning mig, för klockan sex ikväll ska jag äta mat på Bakgår'n här i stan (supergott, nomnomnom! Tapas<3) tillsammans med alla andra ungdomsledare från kyrkan. Det blir trevligt, och jag ska ha en kjol på mig!
Jag har också hittat lite gammal musik som jag sitter och lyssnar på! Inte supergammal, men det var säkert ett halvår sedan som jag lyssnade på det så det är lite mysigt! Mycket Maskinen, lite Promoe och Organismen är det!
Hur mår sjukdomen då? Tyvärr har jag väldans ont i magen idag, lite mer än vanligt, och är lite orolig för min älskade Tapas som ska ligga i magen ikväll. Vi får se hur det går! Kjolen är också lite tajt, så jag kanske skippar den. Den är sjukt snygg dock!
Puss och kram Sandra
P.S. Inga bilder idag, sorry!
P.P.S. Ikväll, efter Tapas och mys på (världens bästa) Bakgår'n, så ska jag hem till familjen och ta hand om en vattenkoppesjuk lillebror och en sprallig lillasyster. Mys<3
Natten var bra people!! Den första natten! Bra! Superbra! Jag drömde vackra drömmar, och vaknade utvilad! En bra natt!
Så, igår var det ju ganska kämpigt. Det slutade faktiskt med att jag satt på vårdcentralen (igen..) i två och en halv timma, och tillslut blev sjukskriven i två veckor. Det känns på två sätt:
Dåligt! Jag är tjugoett och sjukskriven! Vad är det om?!
Väldigt bra! Nu har jag på papper från läkare hur jag mår, och idag var jag på jobbet och gav dem sjukskrivningen och försökte få bort alla fördomar om att jag är tjugoett och bara inte vill jobba. Nu ser dem varför mina sjukanmälningar har strömmat in, och de var förstående och fina.
Vad händer nu? Nu ska jag bli frisk.
Idag har jag, som jag skrev förut, lämnat min sjukskrivning till jobbet. Som en söt, liten tjugoettåring måste man hela tiden slåss mot alla fördomar om att man är ung och dum. Folk tror gärna att man struntar i saker, och de bara går och väntar på att man ska göra någonting vårdslöst, eller sitta still lite för mycket. Minsta lilla som kan stärka deras fördomar gör också det. Så känner jag i alla fall att det är på de allra flesta ställen man jobbar på, och därför är det viktigt för mig att knäcka de fördomarna.
Jag har också tagit en lunch med min fina pappa (Thaimat igen, woop, woop!!) och berättade allt om Hemlis. Det var läskigt, och trevligt!
Nu sitter jag i Hemlis lägenhet och börjar lite smått göra iordning mig, för klockan sex ikväll ska jag äta mat på Bakgår'n här i stan (supergott, nomnomnom! Tapas<3) tillsammans med alla andra ungdomsledare från kyrkan. Det blir trevligt, och jag ska ha en kjol på mig!
Jag har också hittat lite gammal musik som jag sitter och lyssnar på! Inte supergammal, men det var säkert ett halvår sedan som jag lyssnade på det så det är lite mysigt! Mycket Maskinen, lite Promoe och Organismen är det!
Hur mår sjukdomen då? Tyvärr har jag väldans ont i magen idag, lite mer än vanligt, och är lite orolig för min älskade Tapas som ska ligga i magen ikväll. Vi får se hur det går! Kjolen är också lite tajt, så jag kanske skippar den. Den är sjukt snygg dock!
Puss och kram Sandra
P.S. Inga bilder idag, sorry!
P.P.S. Ikväll, efter Tapas och mys på (världens bästa) Bakgår'n, så ska jag hem till familjen och ta hand om en vattenkoppesjuk lillebror och en sprallig lillasyster. Mys<3
måndag 9 december 2013
9 December
December ut så kommer jag utgå från det här inlägget, så läs det först!
Dålig natt med ont i magen, och brottningstankar.
Okej, så idag känns det väldigt mycket att det är Måndag.
Jag vaknar upp på morgonen, och tänker
"Klockan är helt säkert ett på dagen. Jag slösar bort så mycket tid. Den är säkert ett, helt klart ett."
sedan kollar jag på klockan som säger 09:23.
Grejen är att när det är helg är det så enkelt, för man smälter in med alla andra. Folk är lediga, folk tar det lugnt, folk tar ikapp sig. Då är jag en i mängden, och ibland känns det faktiskt ganska bra att vara just en i mängden. För, sedan kommer Måndag, och alla har vilat upp sig nog för att sätta igång med en arbetsvecka igen. Folk går upp tidigt, tar en dusch, förbereder sig, dricker sitt kaffe, svär lite över att det är Måndag och sticker iväg till jobbet. Det är då jag ligger lite utanför resten av mänskligheten, känns det som. Jag behöver mer än några dagar för att vila upp mig. En helg räcker inte. Jag behöver mer än 40 minuter en morgon för att förbereda mig för en lång arbetsdag. Jag klarar inte ens av en lång arbetsdag.
Trots att jag gick upp halv tio, är klockan nu halv ett och jag har fortfarande inte lyckats komma igång. Jag har kämpat hela morgonen med min kropp, och förlorat flera matcher mot hjärnan, och är jag inte redo för dagen än. Tre timmar har gått, och jag har inte lyckats med någonting mer än att jag har duschat och försökt få min kropp att bli lite normal. Jag kommer inte igång, och det dödar mig lite inombords!
Idag får bli en sitta-inne-och-kanske-läsa-en-bok-och-skriva-lite-dag. Tyvärr så fungerar inte jag på det sättet, så jag vet att jag kommer att ha mycket att tackla med mig själv resten av dagen. Vad då då? Jo, för en sådan dag är inte produktiv nog för mig, vilket knäcker min självkänsla på flera områden.
Jag vet faktiskt inte hur jag går vidare idag. En sådan dag är det. I alla fall nu, snart ett på dagen. Därför skriver jag ingenting i kväll, för jag vill visa min brottningskamp för idag, när jag är mitt i den.
En sak som ändå lyckas få mitt huvud att hållas över vattenytan är att jag just nu sitter och skriver om barnen i min kyrka. De får mig att både vara en bättre människa, och känna mig som en bättre människa. Många av dem är mina bästa och närmaste vänner, och jag struntar i om de är unga - de är väldigt bra, och helt klart smarta.
Puss och kram Sandra
Dålig natt med ont i magen, och brottningstankar.
Okej, så idag känns det väldigt mycket att det är Måndag.
Jag vaknar upp på morgonen, och tänker
"Klockan är helt säkert ett på dagen. Jag slösar bort så mycket tid. Den är säkert ett, helt klart ett."
sedan kollar jag på klockan som säger 09:23.
Grejen är att när det är helg är det så enkelt, för man smälter in med alla andra. Folk är lediga, folk tar det lugnt, folk tar ikapp sig. Då är jag en i mängden, och ibland känns det faktiskt ganska bra att vara just en i mängden. För, sedan kommer Måndag, och alla har vilat upp sig nog för att sätta igång med en arbetsvecka igen. Folk går upp tidigt, tar en dusch, förbereder sig, dricker sitt kaffe, svär lite över att det är Måndag och sticker iväg till jobbet. Det är då jag ligger lite utanför resten av mänskligheten, känns det som. Jag behöver mer än några dagar för att vila upp mig. En helg räcker inte. Jag behöver mer än 40 minuter en morgon för att förbereda mig för en lång arbetsdag. Jag klarar inte ens av en lång arbetsdag.
Trots att jag gick upp halv tio, är klockan nu halv ett och jag har fortfarande inte lyckats komma igång. Jag har kämpat hela morgonen med min kropp, och förlorat flera matcher mot hjärnan, och är jag inte redo för dagen än. Tre timmar har gått, och jag har inte lyckats med någonting mer än att jag har duschat och försökt få min kropp att bli lite normal. Jag kommer inte igång, och det dödar mig lite inombords!
Idag får bli en sitta-inne-och-kanske-läsa-en-bok-och-skriva-lite-dag. Tyvärr så fungerar inte jag på det sättet, så jag vet att jag kommer att ha mycket att tackla med mig själv resten av dagen. Vad då då? Jo, för en sådan dag är inte produktiv nog för mig, vilket knäcker min självkänsla på flera områden.
Jag vet faktiskt inte hur jag går vidare idag. En sådan dag är det. I alla fall nu, snart ett på dagen. Därför skriver jag ingenting i kväll, för jag vill visa min brottningskamp för idag, när jag är mitt i den.
En sak som ändå lyckas få mitt huvud att hållas över vattenytan är att jag just nu sitter och skriver om barnen i min kyrka. De får mig att både vara en bättre människa, och känna mig som en bättre människa. Många av dem är mina bästa och närmaste vänner, och jag struntar i om de är unga - de är väldigt bra, och helt klart smarta.
Puss och kram Sandra
8 December - Kyrkdag och smarta barn!
December ut så kommer jag utgå från det här inlägget, så läs det först!
Hade en dålig natt, som vanligt. Jag hade visst halvsomnat i soffan och yrat och gnytt, tills Hemlis fick säga till mig på skarpen att gå och lägga mig. Jag blev ledd i säng, och allt snurrade, och resten av natten var luddig och dryg.
På morgonen vaknar jag av att mitt alarm går igång, och jag känner verkligen inte för att gå upp. Därför ställer jag om alarmet till en halvtimma senare, och somnar om igen. När jag vaknar nästa gång, av klockan då självklart, så börjar min morgon helt perfekt! Det är nog den bästa morgonen jag har haft - någonsin. Nej, jag överdriver inte. Pessimist.
Resten av dagen spenderas i kyrkan. Jag är först Barnkörsledare på morgonmötet, äter lunch i kyrkan, och börjar förbereda för eftermiddagen och Godisfabriken! Vi, jag och kyrk-Victor, är själva på Godisfabiken den här gången, så det är mycket att förbereda, göra och också plocka undan.
Jag har räknat ut att jag var i kyrkan i tio och en halv timma, utan att gå utanför dess väggar. Känns nästan som förr i tiden, när jag "jobbade" i kyrkan! ("jobbade" med "-tecken, för att jag lade massa tid, kraft, energi och arbete där men gjorde det volontärt).
Så, det blev en kyrkdag denna söndag!
Det kändes ganska bra faktiskt. Jag blev helt slutkörd, för att det kanske var lite mer än jag klarade av, men jag fick göra någonting som jag är så fruktansvärt bra på, något som är roligt, och någonting som gör att jag känner att jag har ett väldigt stort värde. Det är uppskattat, det jag gör i kyrkan. Det känns bra att för en gångs skull kunna göra någonting på den nivån jag vill.
På kvällen blev det mys, det kan du nog räkna ut!
Här är de flesta barnen från Barnkören! Åh, underbara, älskade, fina barn! Önskar att de var mina, allihopa!
Här är en Instagrambild på Godisfabriken! Vi gjorde apelsiner med geléhallon som julpynt, för apelsiner med nejlikor inte är lika roligt och gott! Den här gången fick faktiskt barnen äta det godiset vi gjorde i fabriken, för Chefen ville ge det till dem för att det snart var Jul!
Vilka stories (och mästerverk) vi skapar i Godisfabriken!
Just det, det nämnde jag inte! Jag fick ett videosvar på den videon jag skickade till Steffnie! Den var hilarous!! Tyvärr har jag den inte, så ni får bara se en bild av den. En fantastisk bild! Steffnie-Fis då<3
Puss och kram Sandra
P.S. Det är två saker till som jag bara måste skriva med!
Ett: När jag dök upp i kyrkan med min Star Wars-Tischa, och berättade att den var köpt på barn-kill-avdelningen på HM så reagerade barnen ganska rejält, och blev faktiskt upprörda! Varför? För att de inte tycker att det ska finnas en tjejavdelning och en killavdelning för barn, för "det är ju så löjligt!"!
Jag älskar de här barnen! Inte så gamla, men så otroligt visa, smarta och bra!
En sak till som ett av barnen (åtta år) sa, när jag sa att de måste vara snälla för annars kommer inte Tomten med några julklappar, var:
"Nej, jag ska berätta hur det går till på riktigt! Mamma och pappa köper julklapparna, slår in dem, lägger dem i en säck, lägger säcken utanför dörren och sedan kommer Tomten och tar upp säcken, går in och låtsas som att det är HAN som har köpt paketen!"
Sa jag att jag älskar de här barnen? Jag älskar dem!!
Hade en dålig natt, som vanligt. Jag hade visst halvsomnat i soffan och yrat och gnytt, tills Hemlis fick säga till mig på skarpen att gå och lägga mig. Jag blev ledd i säng, och allt snurrade, och resten av natten var luddig och dryg.
På morgonen vaknar jag av att mitt alarm går igång, och jag känner verkligen inte för att gå upp. Därför ställer jag om alarmet till en halvtimma senare, och somnar om igen. När jag vaknar nästa gång, av klockan då självklart, så börjar min morgon helt perfekt! Det är nog den bästa morgonen jag har haft - någonsin. Nej, jag överdriver inte. Pessimist.
Resten av dagen spenderas i kyrkan. Jag är först Barnkörsledare på morgonmötet, äter lunch i kyrkan, och börjar förbereda för eftermiddagen och Godisfabriken! Vi, jag och kyrk-Victor, är själva på Godisfabiken den här gången, så det är mycket att förbereda, göra och också plocka undan.
Jag har räknat ut att jag var i kyrkan i tio och en halv timma, utan att gå utanför dess väggar. Känns nästan som förr i tiden, när jag "jobbade" i kyrkan! ("jobbade" med "-tecken, för att jag lade massa tid, kraft, energi och arbete där men gjorde det volontärt).
Så, det blev en kyrkdag denna söndag!
Det kändes ganska bra faktiskt. Jag blev helt slutkörd, för att det kanske var lite mer än jag klarade av, men jag fick göra någonting som jag är så fruktansvärt bra på, något som är roligt, och någonting som gör att jag känner att jag har ett väldigt stort värde. Det är uppskattat, det jag gör i kyrkan. Det känns bra att för en gångs skull kunna göra någonting på den nivån jag vill.
På kvällen blev det mys, det kan du nog räkna ut!
Här är de flesta barnen från Barnkören! Åh, underbara, älskade, fina barn! Önskar att de var mina, allihopa!
Vilka stories (och mästerverk) vi skapar i Godisfabriken!
Just det, det nämnde jag inte! Jag fick ett videosvar på den videon jag skickade till Steffnie! Den var hilarous!! Tyvärr har jag den inte, så ni får bara se en bild av den. En fantastisk bild! Steffnie-Fis då<3
Puss och kram Sandra
P.S. Det är två saker till som jag bara måste skriva med!
Ett: När jag dök upp i kyrkan med min Star Wars-Tischa, och berättade att den var köpt på barn-kill-avdelningen på HM så reagerade barnen ganska rejält, och blev faktiskt upprörda! Varför? För att de inte tycker att det ska finnas en tjejavdelning och en killavdelning för barn, för "det är ju så löjligt!"!
Jag älskar de här barnen! Inte så gamla, men så otroligt visa, smarta och bra!
En sak till som ett av barnen (åtta år) sa, när jag sa att de måste vara snälla för annars kommer inte Tomten med några julklappar, var:
"Nej, jag ska berätta hur det går till på riktigt! Mamma och pappa köper julklapparna, slår in dem, lägger dem i en säck, lägger säcken utanför dörren och sedan kommer Tomten och tar upp säcken, går in och låtsas som att det är HAN som har köpt paketen!"
Sa jag att jag älskar de här barnen? Jag älskar dem!!
7 December - Bästisvideo, snö och nazism
December ut så kommer jag utgå från det här inlägget, så läs det först!
Förlåååååt! Nu ligger jag efter igen.. Ska inte hända igen, lovar (kanske)!
Lördag, lördag, lördag. Vad hände då? Inte så mycket egentligen. Kämpade mycket med mig själv den natten, har jag för mig. Alla nätter har varit dåliga, och det är antingen tankar eller sjukdom som bråkar, så det är svårt att hålla koll på varje natt.
Dagen var, om jag minns rätt, ganska lugn och fin. Jag höll mig inomhus och riktigt njöt av det var snö ute! Mitt utomordentligt trevliga sällskap gjorde dagen mycket bra, och när det sällskapet hittade på andra saker spelade jag in en film till min Bästaste Bästa Steffnie, och ja jag kan absolut lägga den här också!
På kvällen gick jag fram på stan och kollade in några nazister som ville ha lite tal på torget. Detta gjorde ju självklart att hur många poliser som helst (jag skojar inte, det var ridande poliser, helikoptrar, bussar you name it!) spärrade av torget och försökte se till att det inte blev bråk. Varför? För att Vänster ställde upp och demonstrerade emot nazisternas demonstration, och visade tydligt att nazism inte är välkommet på Lidköpings gator. SÅ bra!!
Dock mådde jag sådär, och det var superkallt, så jag gick hem ganska tidigt.
Kvällen avslutades som vanligt (du vet, med mys och annat sådant där löjligt men trevligt).
Till min bästaste bästis Steffnie:
Puss och kram Sandra
Förlåååååt! Nu ligger jag efter igen.. Ska inte hända igen, lovar (kanske)!
Lördag, lördag, lördag. Vad hände då? Inte så mycket egentligen. Kämpade mycket med mig själv den natten, har jag för mig. Alla nätter har varit dåliga, och det är antingen tankar eller sjukdom som bråkar, så det är svårt att hålla koll på varje natt.
Dagen var, om jag minns rätt, ganska lugn och fin. Jag höll mig inomhus och riktigt njöt av det var snö ute! Mitt utomordentligt trevliga sällskap gjorde dagen mycket bra, och när det sällskapet hittade på andra saker spelade jag in en film till min Bästaste Bästa Steffnie, och ja jag kan absolut lägga den här också!
På kvällen gick jag fram på stan och kollade in några nazister som ville ha lite tal på torget. Detta gjorde ju självklart att hur många poliser som helst (jag skojar inte, det var ridande poliser, helikoptrar, bussar you name it!) spärrade av torget och försökte se till att det inte blev bråk. Varför? För att Vänster ställde upp och demonstrerade emot nazisternas demonstration, och visade tydligt att nazism inte är välkommet på Lidköpings gator. SÅ bra!!
Dock mådde jag sådär, och det var superkallt, så jag gick hem ganska tidigt.
Kvällen avslutades som vanligt (du vet, med mys och annat sådant där löjligt men trevligt).
Till min bästaste bästis Steffnie:
Puss och kram Sandra
lördag 7 december 2013
6 December - Levande nattberättelser, vårdcentral och snöstorm som heter Sven
December ut så kommer jag utgå från det här inlägget, så läs det först!
(Hur jag än gör så kan jag inte få det första att synas.. Det ska ju stå "December ut så kommer jag utgå från det här inlägget, så läs det först". Sjukt skum bugg..)
Okej, igår, igår.. Så vad hände igår?
Natten: Jag mådde faktiskt ganska bra när jag skulle gå och lägga mig, men mitt i natten vaknade av att det bubblade i bröstkorgen igen. Kommer du ihåg att det gjorde samma dagen innan? Det bara bubblade och kokade, och jag var riktigt arg! Samma sak i natt. Jag brottades med mig själv i flera timmar, helt sinnessjukt var det! Det tog mig timmar att somna om, på soffan igen. Dock så var jag i någon slags halvsömn/dvala/någon konstig slags medvetslöshet eller mellanstadie för sömn och vakenhet, så jag skapade (och såg tydligt framför mig) en ascool berättelse! Jag ska nog skriva ner någon sida av den berättelsen, för det var awesome!!
Dagen körde igång med snöstorm och en tidig morgon för att dra iväg till Vårdcentralen! Den här gången en ny vårdcentral, eftersom de på den förra inte riktigt vill hjälpa mig. Först gick jag fel, vilket resulterade i att min läkare fick ta ett annat besök emellan så att det tog en timma innan jag fick träffa honom. Efter det gick det bra, och han lyssnade på varenda litet ord jag sa, och på alla mina förslag. Han undersökte magen, hjärtat och lungorna och konstaterade med en stor rynka i pannan att det är konstigt att jag har så fruktansvärt ont på så många ställen i magen. Han dubbelkollade om det kunde vara njurarna, sedan satte vi oss på hans kontor och pratade om hela mitt sjukdomstillstånd och hur jag mår av det. Han var beredd att sjukskriva mig, men jag kände ändå att jag i alla fall kan ta ett läkarintyg som jag kan lämna till mitt jobb - du vet, så att de inte tror att jag är en "typisk lat ungdom som bara inte vill jobba", för jag vill verkligen jobba!!
Nu har jag lämnat alla möjliga blodprov för allt möjligt, typ gluten, sköldkörtel osv. och urinprov. Min läkare skickade också en remiss till sjukhuset, så att jag ska få en tid att göra en gastroskopi. Det innebär att en läkare kör ner ett instrument i min hals och tar prover på min magsäck och tunntarm. Min läkare blev lite förvånad när jag föreslog en gastroskopi och sa:
"Ja, det är en bra sak att göra, men det brukar inte vara så många tjejer i din ålder som vill göra det. Men, sedan finns det vissa, som du, som vill ha svar på vad det kan vara som gör att man blir sjuk, och tycker att det är nödvändigt att göra någonting obekvämt för en stund, för att få fram lite resultat. Det är bra".
Nu är bollen i rullning, och det känns lite lättare om mina axlar. Jag är fortfarande sjuk, men nu har jag kommit någonstans.
Dock sa min läkare att det kan bli så att de inte hittar någonting, och att det är vanligt för, särskilt, tjejer i min ålder att få magproblem som exempelvis extrem smärta. Det kan bero på stress, bland annat.
Vi får vänta och se. Nu fokuserar jag både på att hitta problemet, och också att bli frisk!
Vad hände sen? Jo! Sen fortsatte dagen att snöstorma (Tjooooohooo!!! Jag älskar snö och lite snöstorm!! Sven heter den här stormen. Hej Sven! Välkommen!), och jag och Hemlis åkte runt i bilen och pratade och sådant, du vet, som man gör när man inte gör något särskilt men ändå speciellt.
Resten av dagen var inte så händelserik, jag och Hemlis satt mest hemma och hade det trevligt, och på kvällen åt vi godis och mös. Åh, just det! Jag fick prata med en av Hemlis kompisar i telefonen för första gången! Nu kanske du tänker att det inte är någonting som är värt att skriva om, men det var så fruktansvärt trevligt så jag måste nämna det i alla fall!
Puss och kram Sandra
(Hur jag än gör så kan jag inte få det första att synas.. Det ska ju stå "December ut så kommer jag utgå från det här inlägget, så läs det först". Sjukt skum bugg..)
Okej, igår, igår.. Så vad hände igår?
Natten: Jag mådde faktiskt ganska bra när jag skulle gå och lägga mig, men mitt i natten vaknade av att det bubblade i bröstkorgen igen. Kommer du ihåg att det gjorde samma dagen innan? Det bara bubblade och kokade, och jag var riktigt arg! Samma sak i natt. Jag brottades med mig själv i flera timmar, helt sinnessjukt var det! Det tog mig timmar att somna om, på soffan igen. Dock så var jag i någon slags halvsömn/dvala/någon konstig slags medvetslöshet eller mellanstadie för sömn och vakenhet, så jag skapade (och såg tydligt framför mig) en ascool berättelse! Jag ska nog skriva ner någon sida av den berättelsen, för det var awesome!!
Dagen körde igång med snöstorm och en tidig morgon för att dra iväg till Vårdcentralen! Den här gången en ny vårdcentral, eftersom de på den förra inte riktigt vill hjälpa mig. Först gick jag fel, vilket resulterade i att min läkare fick ta ett annat besök emellan så att det tog en timma innan jag fick träffa honom. Efter det gick det bra, och han lyssnade på varenda litet ord jag sa, och på alla mina förslag. Han undersökte magen, hjärtat och lungorna och konstaterade med en stor rynka i pannan att det är konstigt att jag har så fruktansvärt ont på så många ställen i magen. Han dubbelkollade om det kunde vara njurarna, sedan satte vi oss på hans kontor och pratade om hela mitt sjukdomstillstånd och hur jag mår av det. Han var beredd att sjukskriva mig, men jag kände ändå att jag i alla fall kan ta ett läkarintyg som jag kan lämna till mitt jobb - du vet, så att de inte tror att jag är en "typisk lat ungdom som bara inte vill jobba", för jag vill verkligen jobba!!
Nu har jag lämnat alla möjliga blodprov för allt möjligt, typ gluten, sköldkörtel osv. och urinprov. Min läkare skickade också en remiss till sjukhuset, så att jag ska få en tid att göra en gastroskopi. Det innebär att en läkare kör ner ett instrument i min hals och tar prover på min magsäck och tunntarm. Min läkare blev lite förvånad när jag föreslog en gastroskopi och sa:
"Ja, det är en bra sak att göra, men det brukar inte vara så många tjejer i din ålder som vill göra det. Men, sedan finns det vissa, som du, som vill ha svar på vad det kan vara som gör att man blir sjuk, och tycker att det är nödvändigt att göra någonting obekvämt för en stund, för att få fram lite resultat. Det är bra".
Nu är bollen i rullning, och det känns lite lättare om mina axlar. Jag är fortfarande sjuk, men nu har jag kommit någonstans.
Dock sa min läkare att det kan bli så att de inte hittar någonting, och att det är vanligt för, särskilt, tjejer i min ålder att få magproblem som exempelvis extrem smärta. Det kan bero på stress, bland annat.
Vi får vänta och se. Nu fokuserar jag både på att hitta problemet, och också att bli frisk!
Vad hände sen? Jo! Sen fortsatte dagen att snöstorma (Tjooooohooo!!! Jag älskar snö och lite snöstorm!! Sven heter den här stormen. Hej Sven! Välkommen!), och jag och Hemlis åkte runt i bilen och pratade och sådant, du vet, som man gör när man inte gör något särskilt men ändå speciellt.
Resten av dagen var inte så händelserik, jag och Hemlis satt mest hemma och hade det trevligt, och på kvällen åt vi godis och mös. Åh, just det! Jag fick prata med en av Hemlis kompisar i telefonen för första gången! Nu kanske du tänker att det inte är någonting som är värt att skriva om, men det var så fruktansvärt trevligt så jag måste nämna det i alla fall!
Puss och kram Sandra
5 December - Bubblor i bröstkorgen, och en asgrym T-shirt!
December ut så kommer jag utgå från det här inlägget, så läs det först!
Jag vet, jag vet! Jag ligger två dagar efter!! Förlåt mig.. Men jag var tvungen att plocka bort datorn lite grann, och sedan kom den bara inte fram igen. Hoppas du kan förlåta mig kära du!
Puss!
Vad hände i torsdags nu då?
Okej, natten blev en sjukdomsnatt. Jag gick och lade mig för att jag var helt slut och hade fruktansvärt ont i magen, och det tog sin lilla tid att somna. Den del som var kvar av natten var väldigt kaotisk och flummig. Jag drömde, men hade ögonen öppna, så jag såg saker i rummet som inte var där. Okej, det där lät väldigt mycket läskigare än vad det var! Det var inga mardrömmar alltså, men jag vaknade flera gånger av att jag viftade runt med armarna och försökte fånga saker som flög ovanför sängen. Skum natt, men smärtan lade sig tillslut fram mot småtimmarna, även om drömmarna flummade omkring natten igenom.
Dagen var väldigt.. Tja.. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag var så arg! Det bara bubblade i bröstkorgen på mig, och jag kunde liksom aldrig sätta fingret på varför det riktigt var så. Min mamma fick nog ta en del av de smällarna (förlåt fina mamma!), för jag reagerade starkt på det allra mesta. Dessutom gick min mamma igenom lite tuffa grejer medan det bubblade i mig, och blixtrade om mig, och nu när jag sitter här önskar jag att jag hade varit där för henne mer.
En positiv grej var att vi i alla fall åt Thai-mat och hade en trevlig pratstund där! Vi pratade om allt, och ingenting, du vet - som man gör när man äter gott. Thai-mat är så sjukt gott! Mums!
Det regnade hela dagen, väldigt mycket. I December. Så himlans onödigt!
Efter Thai-mat och bubblande så gick jag lite på stan själv, och köpte världens bästa tröja som jag älskar så himlans mycket!!!! Jag hittade den på barn-kill-avdelningen på HM, och jag har aldrig passat så bra i en T-shirt! Ja, jag ska helt klart lägga upp en bild på den i det här inlägget!!
Jag köpte också en tajt kjol, för första gången i mitt liv!
Vad hände sen? Jo! Jag övningskörde lite med min Morfar, och det gick väldigt bra faktiskt! Han är extremt noga, som före detta Brandman och nuvarande Busschaufför (och bara rent noga i trafiken helt naturligt), så är han en perfekt övningskörningshjälpare! Dessutom fick jag en komplimang av honom, och jag lever på den komplimangen än. Han slänger inte bara ut komplimanger om körning sådär, så jag tog verkligen åt mig. Nu känns det där förbenat smutsiga skit-körkortet lite bättre.
Efter övningskörningen blev det visst kväll, och jag gick för att mysa (igen). What's up med mina bra kvällar?
Resten av kvällen minns jag faktiskt inte... Men summa summarum var det en bra dag! Ja, trots bubbel i bröstkorgen och fel hantering av min mammas dåliga stund. (Puss på dig vackra mamma!).
Åh, du ljuva, välsmakande, Thaimat! Hur jag älskar dig!
Puss och kram Sandra
Jag vet, jag vet! Jag ligger två dagar efter!! Förlåt mig.. Men jag var tvungen att plocka bort datorn lite grann, och sedan kom den bara inte fram igen. Hoppas du kan förlåta mig kära du!
Puss!
Vad hände i torsdags nu då?
Okej, natten blev en sjukdomsnatt. Jag gick och lade mig för att jag var helt slut och hade fruktansvärt ont i magen, och det tog sin lilla tid att somna. Den del som var kvar av natten var väldigt kaotisk och flummig. Jag drömde, men hade ögonen öppna, så jag såg saker i rummet som inte var där. Okej, det där lät väldigt mycket läskigare än vad det var! Det var inga mardrömmar alltså, men jag vaknade flera gånger av att jag viftade runt med armarna och försökte fånga saker som flög ovanför sängen. Skum natt, men smärtan lade sig tillslut fram mot småtimmarna, även om drömmarna flummade omkring natten igenom.
Dagen var väldigt.. Tja.. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag var så arg! Det bara bubblade i bröstkorgen på mig, och jag kunde liksom aldrig sätta fingret på varför det riktigt var så. Min mamma fick nog ta en del av de smällarna (förlåt fina mamma!), för jag reagerade starkt på det allra mesta. Dessutom gick min mamma igenom lite tuffa grejer medan det bubblade i mig, och blixtrade om mig, och nu när jag sitter här önskar jag att jag hade varit där för henne mer.
En positiv grej var att vi i alla fall åt Thai-mat och hade en trevlig pratstund där! Vi pratade om allt, och ingenting, du vet - som man gör när man äter gott. Thai-mat är så sjukt gott! Mums!
Det regnade hela dagen, väldigt mycket. I December. Så himlans onödigt!
Efter Thai-mat och bubblande så gick jag lite på stan själv, och köpte världens bästa tröja som jag älskar så himlans mycket!!!! Jag hittade den på barn-kill-avdelningen på HM, och jag har aldrig passat så bra i en T-shirt! Ja, jag ska helt klart lägga upp en bild på den i det här inlägget!!
Jag köpte också en tajt kjol, för första gången i mitt liv!
Vad hände sen? Jo! Jag övningskörde lite med min Morfar, och det gick väldigt bra faktiskt! Han är extremt noga, som före detta Brandman och nuvarande Busschaufför (och bara rent noga i trafiken helt naturligt), så är han en perfekt övningskörningshjälpare! Dessutom fick jag en komplimang av honom, och jag lever på den komplimangen än. Han slänger inte bara ut komplimanger om körning sådär, så jag tog verkligen åt mig. Nu känns det där förbenat smutsiga skit-körkortet lite bättre.
Efter övningskörningen blev det visst kväll, och jag gick för att mysa (igen). What's up med mina bra kvällar?
Resten av kvällen minns jag faktiskt inte... Men summa summarum var det en bra dag! Ja, trots bubbel i bröstkorgen och fel hantering av min mammas dåliga stund. (Puss på dig vackra mamma!).
Åh, du ljuva, välsmakande, Thaimat! Hur jag älskar dig!
Här är den, den fantastiska tröjan jag köpte mig på HM! Ibland letar man runt på HM och hittar ingenting, och ibland har de riktiga skatter hängandes på klädstrecken eller hopvikta på något fint målat bord.
Puss och kram Sandra
onsdag 4 december 2013
4 December - Partyhuvud mitt i natten, och en riktigt bra dag!
December ut så kommer jag utgå från det här inlägget , så läs det först!
Jag har kommit fram till två saker idag.
Ett: Jag måste byta bakgrundsbild på min dator.
Två: Att jag måste förtydliga mitt budskap med hela den här December-svängen!
Det är inte så att jag är en superöppen person, och att det är anledningen till att jag skriver väldigt ingående över saker jag är rädd för, hur ont jag ibland har, hur svårt det ibland är och hur mycket jag kämpar och ger upp. Verkligen inte, inte, inte! Snarare tvärtom! Skulle du och jag sitta ner och prata så skulle du få reda på ca 10% av det jag skriver i mina inlägg. Men, varför skriver jag då? Jo, för att när jag skriver om det så får jag välja vad som kommer fram och, viktigast av allt, hur det kommer fram. Det är mina ord som står, utan influenser av andra, och det är mitt sätt att berätta hur allting står till. Jag kan vara helt ärlig, men samtidigt försöka vara positiv, allt för att jag får tid på mig att forma texter som passar mig och mitt. Ingenting blir framtvingat, eller sagt på ett sätt jag ångrar - det är som det ska vara.
Anledningen till att jag skriver är också att jag tror att det kan vara bra att få sagt. Det är en hel massa personer som går igenom sjukdomar och inre krig och slagsmål, utan att någon runtomkring har någon aning. När folk ser på mig så ser de en tjej som lyckas med allt, och alltid är glad. Jag vet att det finns folk som ibland gråter och skriker "Sandra har det ju så enkelt!", och det är inte ens lite sant. Därför kan det vara bra att se att alla drabbas, och att detta faktiskt är normalt.
Dags för de dåliga nyheterna! Woohoo *fejkpepp*
Inatt. Så brukar de dåliga nyheterna börja - inatt. Det är då det händer, det är om nätterna jag blir supersjuk eller helt enkelt inte klarar av mig själv. Varför just nätterna?
Jag gick och la mig sent, och ganska direkt blev huvudet tjockt och alla tankar som smugit omkring på tå hela dagen började ha värsta pundarfesten. Så sjukt omoget. Precis när jag ska sova. De gör det med flit de där... Blargh.
Förra natten så gick jag och lade mig i soffan med en blå filt, och det löste de mesta av mina problem den natten. Den här natten fungerade det inte alls, och allt slutade med att jag sprang fram och tillbaka mellan sängen och soffan, och bara inte kunde få tyst på huvudets spontana fest, och tillslut blev jag tvungen att öppna upp mig för någon annan fram till klockan tre på natten. (Minns ni hur mycket jag hatar att öppna upp mig?). Blä! Dock resulterade det i en rad bra grejer, som jag dock inte tänker berätta om här och nu.
Okej, så bra grejer var det dags för nu!
Just precis nu sitter jag och tittar på Vänner! Jag gillar Vänner. Det är så sjukt roligt, och mysigt. Känslan man får av det är obeskrivlig, och jag tror att jag har en liten thing för Chandler! Han är så charmig, och fruktansvärt hilarous! Jag är löjligt svag för sjukligt roliga män.
Idag har jag inte gjort så mycket. Jag har blev mysigt väckt klockan elva, men somnade mysigt om igen och vaknade..
ÅH TJENIS! Nu kommer delen där Chandler precis fått ett samtal från en läkare, och berättar för Monica att hans spermier är slöa, och hennes livmoder dödar de spermier som lyckas göra ett tappert försök. Uhuhu, så ledsamt!
Okej, vart var jag? Jo! Jag vaknade typ klockan ett, hade en fruktansvärt fin morgon och stack sedan till en Victor från kyrkan som jag har barnmöterna, varannan söndag, ihop med. Godisfabriken kallar vi de barnmöterna, och de har en sådan fruktansvärt hög klass att jag nästan blir lite tårögd!
Efter den träffen med kyrk-Victor så träffade jag min vackra mamma och mina två yngsta syskon en snabbis, för att sedan handla lite och åka till lägenheten för att kolla på Vänner.
Ikväll blir det återigen mys, men nu ska jag nog vila lite för jag har förätit mig på för osaltade Djungelvrål och Pringles. Nej, det betyder inte att jag slutar äta dem bara för att jag mår illa av att ha ätit för många.
Här är lite bilder på Godisfabriken! Se vad jag menar med den höga klassen!
Här är mina minsta syskon! Det är riktigt bra bilder på dem, som verkligen speglar dem som de personer de är. Whilliam ger mig alltid den minen när han vill ha någonting (och han får alltid det han vill... Jag skämmer bort honom, skit också! Men, men, han är inte mitt barn så det är lugnt!) och Mathilda är den spexigaste jag vet, en riktigt cool tjej. Det blev två bilder på Mathilda, men antalet bilder har ingenting med hur mycket jag älskar någon. Jag älskar de båda, jämnlikt!
När jag var hemma hos kyrk-Victor så hade hans dotter (som är pytteliten, men kan prata en del och är hur söt som helst!) gjort ett jättefint armband som hon visade mig. Jag känner starkt att jag måste visa detta!
Det var allt för idag! Nu ska jag bädda och städa en aning. Kanske också spy lite också. Yikes, det är sjukt vad lite godis jag tål! När jag var liten klarade jag att äta typ tre gånger så mer, och jag blev bara hyper inte spyfärdig!
Puss och kram Sandra
P.S. Jag är grymt sugen på Thai-mat! (Ja, trots mitt godisillamående).
Jag har kommit fram till två saker idag.
Ett: Jag måste byta bakgrundsbild på min dator.
Två: Att jag måste förtydliga mitt budskap med hela den här December-svängen!
Det är inte så att jag är en superöppen person, och att det är anledningen till att jag skriver väldigt ingående över saker jag är rädd för, hur ont jag ibland har, hur svårt det ibland är och hur mycket jag kämpar och ger upp. Verkligen inte, inte, inte! Snarare tvärtom! Skulle du och jag sitta ner och prata så skulle du få reda på ca 10% av det jag skriver i mina inlägg. Men, varför skriver jag då? Jo, för att när jag skriver om det så får jag välja vad som kommer fram och, viktigast av allt, hur det kommer fram. Det är mina ord som står, utan influenser av andra, och det är mitt sätt att berätta hur allting står till. Jag kan vara helt ärlig, men samtidigt försöka vara positiv, allt för att jag får tid på mig att forma texter som passar mig och mitt. Ingenting blir framtvingat, eller sagt på ett sätt jag ångrar - det är som det ska vara.
Anledningen till att jag skriver är också att jag tror att det kan vara bra att få sagt. Det är en hel massa personer som går igenom sjukdomar och inre krig och slagsmål, utan att någon runtomkring har någon aning. När folk ser på mig så ser de en tjej som lyckas med allt, och alltid är glad. Jag vet att det finns folk som ibland gråter och skriker "Sandra har det ju så enkelt!", och det är inte ens lite sant. Därför kan det vara bra att se att alla drabbas, och att detta faktiskt är normalt.
Dags för de dåliga nyheterna! Woohoo *fejkpepp*
Inatt. Så brukar de dåliga nyheterna börja - inatt. Det är då det händer, det är om nätterna jag blir supersjuk eller helt enkelt inte klarar av mig själv. Varför just nätterna?
Jag gick och la mig sent, och ganska direkt blev huvudet tjockt och alla tankar som smugit omkring på tå hela dagen började ha värsta pundarfesten. Så sjukt omoget. Precis när jag ska sova. De gör det med flit de där... Blargh.
Förra natten så gick jag och lade mig i soffan med en blå filt, och det löste de mesta av mina problem den natten. Den här natten fungerade det inte alls, och allt slutade med att jag sprang fram och tillbaka mellan sängen och soffan, och bara inte kunde få tyst på huvudets spontana fest, och tillslut blev jag tvungen att öppna upp mig för någon annan fram till klockan tre på natten. (Minns ni hur mycket jag hatar att öppna upp mig?). Blä! Dock resulterade det i en rad bra grejer, som jag dock inte tänker berätta om här och nu.
Okej, så bra grejer var det dags för nu!
Just precis nu sitter jag och tittar på Vänner! Jag gillar Vänner. Det är så sjukt roligt, och mysigt. Känslan man får av det är obeskrivlig, och jag tror att jag har en liten thing för Chandler! Han är så charmig, och fruktansvärt hilarous! Jag är löjligt svag för sjukligt roliga män.
Idag har jag inte gjort så mycket. Jag har blev mysigt väckt klockan elva, men somnade mysigt om igen och vaknade..
ÅH TJENIS! Nu kommer delen där Chandler precis fått ett samtal från en läkare, och berättar för Monica att hans spermier är slöa, och hennes livmoder dödar de spermier som lyckas göra ett tappert försök. Uhuhu, så ledsamt!
Okej, vart var jag? Jo! Jag vaknade typ klockan ett, hade en fruktansvärt fin morgon och stack sedan till en Victor från kyrkan som jag har barnmöterna, varannan söndag, ihop med. Godisfabriken kallar vi de barnmöterna, och de har en sådan fruktansvärt hög klass att jag nästan blir lite tårögd!
Efter den träffen med kyrk-Victor så träffade jag min vackra mamma och mina två yngsta syskon en snabbis, för att sedan handla lite och åka till lägenheten för att kolla på Vänner.
Ikväll blir det återigen mys, men nu ska jag nog vila lite för jag har förätit mig på för osaltade Djungelvrål och Pringles. Nej, det betyder inte att jag slutar äta dem bara för att jag mår illa av att ha ätit för många.
Här är lite bilder på Godisfabriken! Se vad jag menar med den höga klassen!
Här är mina minsta syskon! Det är riktigt bra bilder på dem, som verkligen speglar dem som de personer de är. Whilliam ger mig alltid den minen när han vill ha någonting (och han får alltid det han vill... Jag skämmer bort honom, skit också! Men, men, han är inte mitt barn så det är lugnt!) och Mathilda är den spexigaste jag vet, en riktigt cool tjej. Det blev två bilder på Mathilda, men antalet bilder har ingenting med hur mycket jag älskar någon. Jag älskar de båda, jämnlikt!
När jag var hemma hos kyrk-Victor så hade hans dotter (som är pytteliten, men kan prata en del och är hur söt som helst!) gjort ett jättefint armband som hon visade mig. Jag känner starkt att jag måste visa detta!
Det var allt för idag! Nu ska jag bädda och städa en aning. Kanske också spy lite också. Yikes, det är sjukt vad lite godis jag tål! När jag var liten klarade jag att äta typ tre gånger så mer, och jag blev bara hyper inte spyfärdig!
Puss och kram Sandra
P.S. Jag är grymt sugen på Thai-mat! (Ja, trots mitt godisillamående).
3 December - Fräknig nacke, Hey Dolly och rädslor
December ut så kommer jag utgå från den här inlägget, så läs det först!
Dåliga nyheter först har vi bestämt va? Dåså!
Inatt förberedde jag min mage så mycket jag kunde. Jag åt mjuka och snälla saker, och åt upp en Omeprasol och två stycken Alvedon för att magen skulle vara lugn och inte göra ont. Istället för smärta så fick jag... Alltså, jag vet att man slänger omkring ordet "ångest" som man vill, och använder det som något slags överflödigt utfyllnadsord, väldigt ofta. Men, jag kan banne mig säga att jag fick en släng av det!
Så, istället för att brottas med sjukdomen brottades jag så himla mycket med mig själv att jag tog på mig massa kläder och la mig med en kudde i soffan, och tillslut somnade med en liten blå filt om mig. Efter många om och men somnade jag.
Dagens (positiva) uppdatering!
Förresten, på tal om positiv! Jag och en hemskt fin Norrländsk-mummel-vän (som dessutom är en excellent pojkvän min allra bästaste hälft) kom på ett fint ord! Pussytiv! Sedan märkte jag att det redan fanns och användes, men det är ett hemskans bra ord ändå!
Okej, min dag. Idag hade jag två stora uppdrag: gå till Ungdomsmottagningen, och övningsköra lite grann med Morfar. Ja, han heter Morfar, och därför använder jag stor bokstav där. Jag gjorde dem båda två! Det kanske låter konstigt, för det är ju självklart att jag gjorde båda grejerna, men det är faktiskt två väldigt stora uppgifter för mig just nu.
Ungdomsmottagningen handlar om att gå jättelångt, och prata om intima och obekväma saker, helst avslappnat med ett leende på läpparna.
Övningsköra innebär att jag gör någonting som är en stor press på mig. Folk tjatar på mig om att ta körkort, och när jag väl tagit det så känner jag att jag inte kan gå ut med det. Varför? För när folk tar körkort vill de höra "grattis!" inte "det var på tiden". Jag hatar den pressen. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg hur mycket jag hatar körkort! Så, vid det här laget "borde jag ha körkort" istället för att vara ganska dålig på att köra. Att ta ett körkort är ett sådant himla stort berg att klättra över, och den enda motivationen jag får för det är andras tjat om att jag redan borde ha klättrat för länge sen.
Usch.
Jag var förresten en sväng på Biblioteket igen! Inte för att jag precis blivit en Biblioteks-tjej, utan för att Morfar behövde lämna tillbaka en bok. Trots att jag inte hade någon uppgift där så kändes det hemma och betydelsefullt att vara där!
Åh, jag läste ut "Hey Dolly" idag! Min åsikt är att den var fantastiskt skriven, och riktigt bra i början. I slutet blev den så himla deprimerande, och därför säger jag inte att den är en toppen-bok. Dock helt klart värd att läsa! Nu ska jag påbörja den andra boken jag lånade, som är skriven av samma författare; Amanda Svensson (du vet, hon jag berättade om som har världens bästa författarnamn!).
Nu såhär på kvällskvisten har jag diskat och riktigt levt mig in i Veronica Maggio's fantastiska mening "inte en dag till" och ringt till folk som inte har tid att prata i telefon!
Jag ska erkänna en sak också. Imorgon har jag inga planer. Det skrämmer mig lite grann till döds faktiskt. Det var tänkt att jag skulle jobba, men även om jag inte ger sken av det så klarar jag inte av så stora uppgifter än. Det är därför jag gör såhär i December.
Det finns en till grej som behöver erkännas. Jag hatar att öppna upp mig. Verkligen hatar det! Det är nästan ännu värre än det där nedrans körkortet. Dessutom är jag i starkt behov att göra det för en speciell person, för jag vet att det är rätt sak att göra just nu, och det gör det hela ännu värre.
Fy!
Men, men, men! Jag mår faktiskt väldans bra idag, trots att mitt inlägg kan verka en aning bittert. Jag är nog mest rädd tror jag. Rädd för att öppna upp mig, rädd för att inte klara av saker, rädd för att förstöra, rädd för att folk inte ska köpa att Mitt December är en bra grej, och det gör att jag blir rädd att det faktiskt inte är en bra grej! Fast det vet jag ju egentligen att det är.
Ååååh!! Idag har jag spånat vidare ännu mer på det projektet som jag ska starta igång!! Jag är så himla taggad på det, så jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen! Jag kan göra det här projektet riktigt bra, och bara den tanken är både nyttig och fruktansvärt uppiggande! Yes!
Snart ska jag träffa Hemlis och mysa återigen! Jag kan lätt tänka mig att ha det så resten av mitt liv!
Idag har jag i alla fall några bilder att visa! Woop, woop! Ett poäng till Sandra! En plan är att börja lära mig knäppa lite på min systemkamera, men vi får se hur den planen utvecklas!
Åh, nu ringer min lillebror upp! YES! Jag ringde honom nämligen förut, och han hade inte tid med mig då. Men nu!!
Lillebror <3
Precis innan jag satte mig och skrev det här fantastiska inlägget så testade jag några olika frisyrer, eftersom jag nu har lugg och är superfin i den(!!), och alla frisyrer misslyckades ganska rejält. Men, nu har jag någon slags rufsig tofs (som inte blev så rufsig) och luggen (som är lockig, för att jag inte har plattång och inte kan få håret platt utan det) framme, och det är ganska sött faktiskt.
Här kommer bilder:
En gif (för att jag ääääälskar gif:ar!!) på min sanfärgade, oduschade frisyr med lockig lugg och försök till rufsig tofs. Jag är ändå nöjd!
 |
Puss och kram Sandra
P.S. (Ja, nu kör jag med P.S. igen..) så fick jag en sak att göra imorgon!! En uppgift, det passar bra, en rolig uppgift som också är hyfsat stor! Yaaay! Jag ska träffa en i kyrkan och planera inför eftermiddagsmötet på söndag, och han och jag har hand om barndelen. Superkul! Det betyder att jag får vara med och spåna idéer, skriva manus och spela teater framför barn i skojiga kläder!
P.P.S. Just nu så Face-Time:ar jag med lillebror! Sebastian heter han förresten, det borde bli sagt. Min äldsta lillebror Sebastian, som nu brutit sig loss och bor långt-bort-i-Mullsjö och har det superbra. Långt bort från mig.
Puss igen, och kram såklart!
måndag 2 december 2013
2 December - Som en effektiv lördag!
December ut så kommer jag utgå från det här inlägget , så läs det först!
Jag tänkte vara lite nytänkande, och ta de dåliga sakerna först! Mest för att du ska få känna på lite fin och skön deppångest, innan du slängs in i vackra vardagsäventyr och magi. Då uppskattar du också den vackra magin ännu mer!
Ibland kan jag det där med att tänka ett steg längre, och leda människor i texter.
Okej, så the bad news. Inatt, eller egentligen räknas 04:56 som (ytterst tidigt) på morgonen, så nådde min mage ännu en högsta nivå av smärta. Jag vaknade, kände ett enormt och brännande behov av att gå på toaletten, lyckades inte ta mig till toaletten förrän tio minuter senare och när jag väl snurrat dit så kom jag på att den brännande känslan inte nödvändigtvis var något som skulle ut (för bajs kan man ju inte bara skriva på en blogg. Bajs och bajsa, nejnej. BAJS!!!) utan det var bara ren smärta som brände. Så, jag lade mig igen. Och försökte gå på toa igen, för att sedan lägga mig igen. Efter det låg jag i en timma, fruktansvärt yr och var hela tiden oerhört nära att spy (kräkas upp äckligt, frätande maginnehåll). Ingenting kunde nudda magen, eftersom bara ren luft var tungt nog för att öka den hemska smärtan.
Magen har smärtat en del under hela dagen, men absolut inte ens i närheten av hur den smärtade inatt. Dessutom har jag försökt att vara väldigt snäll mot den.
Nu till de bra nyheterna!
Jag har, idag, vaknat upp på morgonen. Wow.. Grejen är att beslutet att "inte göra någonting" på en hel månad ger mig lite känslan av att jag är lite värdelös. Jag gör det ju för att jag inte kan jobba, och för att jag verkligen behöver den här tiden för att både lista ut min sjukdom, och för att kunna komma ikapp mig själv. Men, ingen professionell läkare har sagt att jag borde vara sjukskriven (jag har ju typ sjukskrivit mig själv), så det känns lite dumt.. Dock får vi se vad vårdcentralen säger på fredag!
Så, jag vaknade idag och kände mig värdelös.
Då gjorde jag en sak. Jag gick inte upp förrän jag kände mig bra igen. Jag bara vägrade känna mig värdelös, och tillslut var jag både pirrig och pepp inför dagen! Svinbra!
Idag gick jag upp när jag ville, åt en långsam frukost, tog hand om min kropp, gjorde iordning mig - allt i lugn och ro. Sedan gick jag ut på stan!
Yeah baby!
Jag började (okej, jag har läst över hundra sidor bara idag) läsa en bok som jag har hört ska vara väldans bra. Jag tror också att den har påverkat mitt skrivande för dagens inlägg en aning. Det blir så! Jag tar efter stilar att skriva som jag tar efter dialekter, det bara händer! Och jag gillar det. Jag lånade boken på Biblioteket.
Åh, jag lånade tre böcker på Biblioteket! Jag är ingen Bibliotekstjej, vilket är förbaskat synd egentligen, för det är ju så himlans trevligt att vara det! Okej, jag är det nu! En Bibliotekstjej!
Jag tog också en fika på mitt favoritcafé, och började läsa på Hey Dolly av Amanda Svensson (som är boken och författaren som jag hört väldans bra om). Amanda Svensson måste vara det absolut bästa författarnamnet jag har hört! Amanda Svensson, så himla vanligt och enkelt och bara svinbra!
Det kanske känns som om jag inte hade så mycket att göra på förmiddagen, men innan jag gick ut och gjorde stan så fixade jag massa grejer. Jag fixade bild och text som några i Göteborg ville ha, för att göra reklam för en beatbox-kurs jag ska ha där, jag ringde min tatuerare och spånade lite inför min stora dag, jag ringde ungdomsmottagningen och bokade en tid och jag bara BAM BAM BAM fixade massa saker!
Nu myser jag med Hemlis (igen) och bara har ännu en riktigt bra avslutning på min dag. Sjukt bra!
Det känns som om en hyfsat effektiv Lördag!b (Ja, det ska stå ett b där. Varför? För att Hemlis sa "Åh, får jag också blogga?!" och skrev ett b. Jag kan ju inte ta det ifrån hen.)
Sorry att det inte blir några bilder idag heller, jag ska fixa det! Lovar!
Puss och kram Sandra
söndag 1 december 2013
1:a December - Nu börjar det!
December ut så kommer jag utgå från det här inlägget, så läs det först!
Okej, så då kommer här dagens uppdatering!
Idag blev jag väckt alldeles för tidigt (Halv elva på morgonen. Ja, det är tidigt! Jag gick faktiskt och lade mig halv tre på natten...) av en lillebror som sa
"Sandra, du måste upp nu! Mamma åker in till stan strax, och det är din enda chans att komma hem!"
Så jag, yrvaken och på ett fantastiskt fint morgonhumör, slänger mig upp och får reda på att jag gick upp helt i onödan.
Min kära, och enda, storebror hann jag träffa en sväng idag! Yiiihaaaa!! Åh, vad jag har saknat honom! Även om vi inte hann träffas så länge så känner jag mig ändå komplett idag.
Hmm, får se nu då.. Vad har jag gjort mer? Jo, jag fixade till min Maskinen-logga en aning så nu är den väldans mycket bättre, men än är den inte klar!
Jag har haft pirrkänslor idag, av olika hemliga anledningar, och känt att jag verkligen fått tid till min familj. Det känns väldigt bra! Dock ska jag ringa min äldsta lillebror snart känner jag, för igår ringde han mig och det var första gången på väldigt länge som vi pratade. Jag hade inte så mycket tid som jag hade velat, så det ska jag fixa till snart!
För att vara ärlig och också berätta om saker som inte är helt superbra: Jag har, nu i tre dagar, helt struntat i att ha koll på vad jag äter. Innan skrev jag upp allt och höll mig borta från gluten och laktos (och också, om jag kan, lakrits och egentligen all slags godis, sockergenerösa bakelser, chips, och försöka att äta så att jag aldrig blev riktigt hungrig), detta pga den där sjukdomen som har bestämt sig för att bråka med mig. Men nu orkar jag inte mer, så jag lade av med allt sådant. Detta har väll resulterat i att jag, idag, har nått en ny level av magont. Den här är den värsta omgången någonsin, och den gör mig trött, dålig i magen och lite smått illamående. Annars är allt bra!
Åh, jag har också påbörjat ett (superspännande) projekt som jag så gärna vill ta tag i!
Nu sitter jag hos Hemlis och julmyser och skrattar ifrån hjärtat! Livet <3
Summa summarum (eller hur man nu stavar/binder ihop det uttrycket) så har det vart en lugn, fast ändå händelserik, och go dag, med ett fantastiskt bra avslut.
Puss och kram Sandra
P.S. (Alltså, har jag börjat med P.S. nu helt plötsligt?!) så får ni inga bilder idag, men det lovar jag att jag ska försöka vara generös med från och med nästa inlägg! Försöka. Puss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)