December ut så kommer jag utgå från den här inlägget, så läs det först!
Dåliga nyheter först har vi bestämt va? Dåså!
Inatt förberedde jag min mage så mycket jag kunde. Jag åt mjuka och snälla saker, och åt upp en Omeprasol och två stycken Alvedon för att magen skulle vara lugn och inte göra ont. Istället för smärta så fick jag... Alltså, jag vet att man slänger omkring ordet "ångest" som man vill, och använder det som något slags överflödigt utfyllnadsord, väldigt ofta. Men, jag kan banne mig säga att jag fick en släng av det!
Så, istället för att brottas med sjukdomen brottades jag så himla mycket med mig själv att jag tog på mig massa kläder och la mig med en kudde i soffan, och tillslut somnade med en liten blå filt om mig. Efter många om och men somnade jag.
Dagens (positiva) uppdatering!
Förresten, på tal om positiv! Jag och en hemskt fin Norrländsk-mummel-vän (som dessutom är en excellent pojkvän min allra bästaste hälft) kom på ett fint ord! Pussytiv! Sedan märkte jag att det redan fanns och användes, men det är ett hemskans bra ord ändå!
Okej, min dag. Idag hade jag två stora uppdrag: gå till Ungdomsmottagningen, och övningsköra lite grann med Morfar. Ja, han heter Morfar, och därför använder jag stor bokstav där. Jag gjorde dem båda två! Det kanske låter konstigt, för det är ju självklart att jag gjorde båda grejerna, men det är faktiskt två väldigt stora uppgifter för mig just nu.
Ungdomsmottagningen handlar om att gå jättelångt, och prata om intima och obekväma saker, helst avslappnat med ett leende på läpparna.
Övningsköra innebär att jag gör någonting som är en stor press på mig. Folk tjatar på mig om att ta körkort, och när jag väl tagit det så känner jag att jag inte kan gå ut med det. Varför? För när folk tar körkort vill de höra "grattis!" inte "det var på tiden". Jag hatar den pressen. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg hur mycket jag hatar körkort! Så, vid det här laget "borde jag ha körkort" istället för att vara ganska dålig på att köra. Att ta ett körkort är ett sådant himla stort berg att klättra över, och den enda motivationen jag får för det är andras tjat om att jag redan borde ha klättrat för länge sen.
Usch.
Jag var förresten en sväng på Biblioteket igen! Inte för att jag precis blivit en Biblioteks-tjej, utan för att Morfar behövde lämna tillbaka en bok. Trots att jag inte hade någon uppgift där så kändes det hemma och betydelsefullt att vara där!
Åh, jag läste ut "Hey Dolly" idag! Min åsikt är att den var fantastiskt skriven, och riktigt bra i början. I slutet blev den så himla deprimerande, och därför säger jag inte att den är en toppen-bok. Dock helt klart värd att läsa! Nu ska jag påbörja den andra boken jag lånade, som är skriven av samma författare; Amanda Svensson (du vet, hon jag berättade om som har världens bästa författarnamn!).
Nu såhär på kvällskvisten har jag diskat och riktigt levt mig in i Veronica Maggio's fantastiska mening "inte en dag till" och ringt till folk som inte har tid att prata i telefon!
Jag ska erkänna en sak också. Imorgon har jag inga planer. Det skrämmer mig lite grann till döds faktiskt. Det var tänkt att jag skulle jobba, men även om jag inte ger sken av det så klarar jag inte av så stora uppgifter än. Det är därför jag gör såhär i December.
Det finns en till grej som behöver erkännas. Jag hatar att öppna upp mig. Verkligen hatar det! Det är nästan ännu värre än det där nedrans körkortet. Dessutom är jag i starkt behov att göra det för en speciell person, för jag vet att det är rätt sak att göra just nu, och det gör det hela ännu värre.
Fy!
Men, men, men! Jag mår faktiskt väldans bra idag, trots att mitt inlägg kan verka en aning bittert. Jag är nog mest rädd tror jag. Rädd för att öppna upp mig, rädd för att inte klara av saker, rädd för att förstöra, rädd för att folk inte ska köpa att Mitt December är en bra grej, och det gör att jag blir rädd att det faktiskt inte är en bra grej! Fast det vet jag ju egentligen att det är.
Ååååh!! Idag har jag spånat vidare ännu mer på det projektet som jag ska starta igång!! Jag är så himla taggad på det, så jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen! Jag kan göra det här projektet riktigt bra, och bara den tanken är både nyttig och fruktansvärt uppiggande! Yes!
Snart ska jag träffa Hemlis och mysa återigen! Jag kan lätt tänka mig att ha det så resten av mitt liv!
Idag har jag i alla fall några bilder att visa! Woop, woop! Ett poäng till Sandra! En plan är att börja lära mig knäppa lite på min systemkamera, men vi får se hur den planen utvecklas!
Åh, nu ringer min lillebror upp! YES! Jag ringde honom nämligen förut, och han hade inte tid med mig då. Men nu!!
Lillebror <3
Precis innan jag satte mig och skrev det här fantastiska inlägget så testade jag några olika frisyrer, eftersom jag nu har lugg och är superfin i den(!!), och alla frisyrer misslyckades ganska rejält. Men, nu har jag någon slags rufsig tofs (som inte blev så rufsig) och luggen (som är lockig, för att jag inte har plattång och inte kan få håret platt utan det) framme, och det är ganska sött faktiskt.
Här kommer bilder:
En gif (för att jag ääääälskar gif:ar!!) på min sanfärgade, oduschade frisyr med lockig lugg och försök till rufsig tofs. Jag är ändå nöjd!
 |
Puss och kram Sandra
P.S. (Ja, nu kör jag med P.S. igen..) så fick jag en sak att göra imorgon!! En uppgift, det passar bra, en rolig uppgift som också är hyfsat stor! Yaaay! Jag ska träffa en i kyrkan och planera inför eftermiddagsmötet på söndag, och han och jag har hand om barndelen. Superkul! Det betyder att jag får vara med och spåna idéer, skriva manus och spela teater framför barn i skojiga kläder!
P.P.S. Just nu så Face-Time:ar jag med lillebror! Sebastian heter han förresten, det borde bli sagt. Min äldsta lillebror Sebastian, som nu brutit sig loss och bor långt-bort-i-Mullsjö och har det superbra. Långt bort från mig.
Puss igen, och kram såklart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar