4 December - Partyhuvud mitt i natten, och en riktigt bra dag!

December ut så kommer jag utgå från det här inlägget , så läs det först!

Jag har kommit fram till två saker idag.

Ett: Jag måste byta bakgrundsbild på min dator.

Två: Att jag måste förtydliga mitt budskap med hela den här December-svängen!

Det är inte så att jag är en superöppen person, och att det är anledningen till att jag skriver väldigt ingående över saker jag är rädd för, hur ont jag ibland har, hur svårt det ibland är och hur mycket jag kämpar och ger upp. Verkligen inte, inte, inte! Snarare tvärtom! Skulle du och jag sitta ner och prata så skulle du få reda på ca 10% av det jag skriver i mina inlägg. Men, varför skriver jag då? Jo, för att när jag skriver om det så får jag välja vad som kommer fram och, viktigast av allt, hur det kommer fram. Det är mina ord som står, utan influenser av andra, och det är mitt sätt att berätta hur allting står till. Jag kan vara helt ärlig, men samtidigt försöka vara positiv, allt för att jag får tid på mig att forma texter som passar mig och mitt. Ingenting blir framtvingat, eller sagt på ett sätt jag ångrar - det är som det ska vara.

Anledningen till att jag skriver är också att jag tror att det kan vara bra att få sagt. Det är en hel massa personer som går igenom sjukdomar och inre krig och slagsmål, utan att någon runtomkring har någon aning. När folk ser på mig så ser de en tjej som lyckas med allt, och alltid är glad. Jag vet att det finns folk som ibland gråter och skriker "Sandra har det ju så enkelt!", och det är inte ens lite sant. Därför kan det vara bra att se att alla drabbas, och att detta faktiskt är normalt.

Dags för de dåliga nyheterna! Woohoo *fejkpepp*

Inatt. Så brukar de dåliga nyheterna börja - inatt. Det är då det händer, det är om nätterna jag blir supersjuk eller helt enkelt inte klarar av mig själv. Varför just nätterna?

Jag gick och la mig sent, och ganska direkt blev huvudet tjockt och alla tankar som smugit omkring på tå hela dagen började ha värsta pundarfesten. Så sjukt omoget. Precis när jag ska sova. De gör det med flit de där... Blargh.

Förra natten så gick jag och lade mig i soffan med en blå filt, och det löste de mesta av mina problem den natten. Den här natten fungerade det inte alls, och allt slutade med att jag sprang fram och tillbaka mellan sängen och soffan, och bara inte kunde få tyst på huvudets spontana fest, och tillslut blev jag tvungen att öppna upp mig för någon annan fram till klockan tre på natten. (Minns ni hur mycket jag hatar att öppna upp mig?). Blä! Dock resulterade det i en rad bra grejer, som jag dock inte tänker berätta om här och nu.

Okej, så bra grejer var det dags för nu!

Just precis nu sitter jag och tittar på Vänner! Jag gillar Vänner. Det är så sjukt roligt, och mysigt. Känslan man får av det är obeskrivlig, och jag tror att jag har en liten thing för Chandler! Han är så charmig, och fruktansvärt hilarous! Jag är löjligt svag för sjukligt roliga män.

Idag har jag inte gjort så mycket. Jag har blev mysigt väckt klockan elva, men somnade mysigt om igen och vaknade..

ÅH TJENIS! Nu kommer delen där Chandler precis fått ett samtal från en läkare, och berättar för Monica att hans spermier är slöa, och hennes livmoder dödar de spermier som lyckas göra ett tappert försök. Uhuhu, så ledsamt!

Okej, vart var jag? Jo! Jag vaknade typ klockan ett, hade en fruktansvärt fin morgon och stack sedan till en Victor från kyrkan som jag har barnmöterna, varannan söndag, ihop med. Godisfabriken kallar vi de barnmöterna, och de har en sådan fruktansvärt hög klass att jag nästan blir lite tårögd!

Efter den träffen med kyrk-Victor så träffade jag min vackra mamma och mina två yngsta syskon en snabbis, för att sedan handla lite och åka till lägenheten för att kolla på Vänner.

Ikväll blir det återigen mys, men nu ska jag nog vila lite för jag har förätit mig på för osaltade Djungelvrål och Pringles. Nej, det betyder inte att jag slutar äta dem bara för att jag mår illa av att ha ätit för många.

Här är lite bilder på Godisfabriken! Se vad jag menar med den höga klassen!

Här är mina minsta syskon! Det är riktigt bra bilder på dem, som verkligen speglar dem som de personer de är. Whilliam ger mig alltid den minen när han vill ha någonting (och han får alltid det han vill... Jag skämmer bort honom, skit också! Men, men, han är inte mitt barn så det är lugnt!) och Mathilda är den spexigaste jag vet, en riktigt cool tjej. Det blev två bilder på Mathilda, men antalet bilder har ingenting med hur mycket jag älskar någon. Jag älskar de båda, jämnlikt!

När jag var hemma hos kyrk-Victor så hade hans dotter (som är pytteliten, men kan prata en del och är hur söt som helst!) gjort ett jättefint armband som hon visade mig. Jag känner starkt att jag måste visa detta!

Det var allt för idag! Nu ska jag bädda och städa en aning. Kanske också spy lite också. Yikes, det är sjukt vad lite godis jag tål! När jag var liten klarade jag att äta typ tre gånger så mer, och jag blev bara hyper inte spyfärdig!

Puss och kram Sandra

P.S. Jag är grymt sugen på Thai-mat! (Ja, trots mitt godisillamående).