9 December

December ut så kommer jag utgå från det här inlägget, så läs det först!

Dålig natt med ont i magen, och brottningstankar.

Okej, så idag känns det väldigt mycket att det är Måndag.

Jag vaknar upp på morgonen, och tänker
"Klockan är helt säkert ett på dagen. Jag slösar bort så mycket tid. Den är säkert ett, helt klart ett."
sedan kollar jag på klockan som säger 09:23.

Grejen är att när det är helg är det så enkelt, för man smälter in med alla andra. Folk är lediga, folk tar det lugnt, folk tar ikapp sig. Då är jag en i mängden, och ibland känns det faktiskt ganska bra att vara just en i mängden. För, sedan kommer Måndag, och alla har vilat upp sig nog för att sätta igång med en arbetsvecka igen. Folk går upp tidigt, tar en dusch, förbereder sig, dricker sitt kaffe, svär lite över att det är Måndag och sticker iväg till jobbet. Det är då jag ligger lite utanför resten av mänskligheten, känns det som. Jag behöver mer än några dagar för att vila upp mig. En helg räcker inte. Jag behöver mer än 40 minuter en morgon för att förbereda mig för en lång arbetsdag. Jag klarar inte ens av en lång arbetsdag.

Trots att jag gick upp halv tio, är klockan nu halv ett och jag har fortfarande inte lyckats komma igång. Jag har kämpat hela morgonen med min kropp, och förlorat flera matcher mot hjärnan, och är jag inte redo för dagen än. Tre timmar har gått, och jag har inte lyckats med någonting mer än att jag har duschat och försökt få min kropp att bli lite normal. Jag kommer inte igång, och det dödar mig lite inombords!

Idag får bli en sitta-inne-och-kanske-läsa-en-bok-och-skriva-lite-dag. Tyvärr så fungerar inte jag på det sättet, så jag vet att jag kommer att ha mycket att tackla med mig själv resten av dagen. Vad då då? Jo, för en sådan dag är inte produktiv nog för mig, vilket knäcker min självkänsla på flera områden.

Jag vet faktiskt inte hur jag går vidare idag. En sådan dag är det. I alla fall nu, snart ett på dagen. Därför skriver jag ingenting i kväll, för jag vill visa min brottningskamp för idag, när jag är mitt i den.

En sak som ändå lyckas få mitt huvud att hållas över vattenytan är att jag just nu sitter och skriver om barnen i min kyrka. De får mig att både vara en bättre människa, och känna mig som en bättre människa. Många av dem är mina bästa och närmaste vänner, och jag struntar i om de är unga - de är väldigt bra, och helt klart smarta.

Puss och kram Sandra