Decembertankar

Det har inte blivit några inlägg på ett tag! Mycket för att jag har haft så sjukt mycket att göra. Det har bara rullat på, med den ena händelsen efter den andra.

Mycket också för att det har hänt mycket, i mitt liv och med min sjukdom/brottninskamp. Positiva och negativa saker har genomsyrat min vardag, som de gör i ett vanligt liv, och just nu försöker jag bara få rätt saker på rätt plats.

Därför tänker jag att jag bara skriver ett vanligt inlägg! Du vet, om saker jag har i mitt huvud som bråkar eller bara trippar på tå.

Just idag har jag inte gjort mycket. Mest suttit och tänkt, för det finns mycket saker att tänka på.

På ett sätt är det riktigt skrämmande att tänka, och ibland till och med väldigt snårigt och snurrigt, men på ett annat sätt är det väldigt skönt att tänka. Man tar sig tillslut ur snåren, man får komma ikapp, man hinner lista ut hur man tänker, och det är faktiskt tankarna som gör mig till just den jag är!

Skulle man inte ta sig ut, utan trasslar in sig i allt som krockar omkring i huvudet, så hjälper det att säga orden högt - speciellt till ett par öron som lyssnar ända in i hjärtat.

I mitt huvud är jag allra oftast mig själv, och det är läskigt, brutalt och samtidigt nyttigt, fint och skönt.

Jag sitter och tittar på en dokumentär just nu från Rwanda, och det får mig att vilja åka dit och hjälpa till med allt en tjugoettårig tjej, med brinnande hjärta, från Sverige kan hjälpa till med. De sjöng också en lovsång, där texten bland annat var:
"Jag känner bara smärta. Gud, varför skapade du mig?"
och jag tyckte att den var så himla fin just för att den var så ärlig!

Jag tänker på att jag är så trött på att vara oärlig.

En tanke till som jag brottas med är hur andras åsikter påverkar en som person. När väldigt många runtomkring bara påverkar på ett negativt sätt, är det så extra viktigt med den där enda personen som påverkar positivt. Den enda får en att fortsätta, och det är också så himla fint.

"When you believe something is possible, it's done already"
Mer fint, ärligt och klokt från Rwanda.

Jag sitter och tänker på att jag vill gå till, och engagera mig i, en kyrka som kommer med respekt och kärlek till människor - för det är en kyrkas uppgift! En kyrka som inte dömer, och som har sådan ärligt fin lovsång.

Det finns så mycket att tänka på.

Puss och kram Sandra