Slutet av December

Det börjar närma sig slutet av December, och om tre dagar ska jag börja jobba igen. Det blir första gången på en hel månad.

Den här månaden, om jag ska beskriva den, har varit allt ifrån helt fantastisk till fullständigt outhärdlig.

Underbara saker har hänt.

Erik och jag är numera ett officiellt par (ja, jag kommer en dag tillägna ett inlägg som kommer bära hans namn och innehålla en massa fina ord och fraser). Det har aldrig känts så bra att vara två som nu, och hela resan med honom har än så länge bara varit helt otroligt bra.

Det har varit jul, min underbara familj var samlad (alla förutom en. Norge, lossa på vår bror för vi saknar honom så extremt mycket!) och vi alla gav varandra personliga och helt otroliga gåvor! Vi satt och spelade, umgicks, öppnade paket, tittade på Karl-Bertil Jonsson, njöt och hade det riktigt bra. Den här julen var den bästa någonsin, trots att den var regnig.

Jag har påbörjat två stora projekt, och har två andra projekt jag har väldigt mycket inspiration till men som jag tänker starta igång senare. Ett av projekten kan jag avslöja nu, och det är att jag tog mig iväg till Vårgårda för att göra världens snyggaste tatuering. Den ska en dag bli en hel-sleeve, och eftersom den redan är helt galet snygg så ser jag fram emot resten!

Det andra projektet kommer snart offentliggöras.

Jobbiga saker har också hänt.

Min sjukdom vill inte gå över. Jag har börjat vänja mig, men nu har jag blivit så sjuk att jag knappt kan äta någon mat alls. Därför måste jag ligga på nu så att jag får utredas! Vilket kräver ganska mycket av mig, och alla sjukhus -och vårdcentralsbesök gör mig fattig.

På tal om fattig! Eftersom jag inte jobbat på en månad så ser min ekonomi ut därefter. Nu är jag väldigt ekonomisk, så jag klarar mig, men den buffert som jag hade skapat till mig själv skrapar nu på botten.

Man måste vara både rik och frisk för att vara sjuk.

I och med att jag är en arbets -och ekonomikvinna så har det tagit hårt på mig själv att vara utan jobb och se pengarna rinna iväg. Om jag ska vara ärlig har jag aldrig känt mig så patetisk i hela mitt liv, och det påverkar min sjukdom negativt. Så, jag är just nu i en liten ond cirkel. Dock känner jag att jag är på väg ur den, för att jag fungerar så. Det är tur att jag är en sådan som tar mig i kragen, stångar mig blodig och vägrar ge upp, i det här fallet. I alla situationer är den egenskapen inte den bästa, men i den här situationen är det min starkaste.

Det känns som om jag går på halvfart, om ens det. Idag, till exempel, så är klockan snart sex på kvällen och jag har fortfarande inte lyckats samla ihop tillräckligt mycket energi för att gå och handla mat.

En annan sak som hänt är att några har huggit mig i ryggen. Jag kan inte förklara det hela så mycket mer än så, men eftersom jag är mitt i min brottningskamp med sjukdomen, och därav också min självbild, så skar de här huggen väldigt djupt. Att jag har den egenskapen jag nämnde förut har hjälpt även i den här situationen, och det tog sin tid men jag kommer att vinna den här matchen. Det är väll det enda positiva jag får ut av det här, för jag känner att jag har en sten i bröstet som kommer ta sin tid att nöta ner efter att jag är klar med den här kampen.

Allt har varit väldigt mycket dag för dag, men jag kan säga att jag ser extremt mycket fram emot 2014 och vad det har att erbjuda. Eller rättare sagt, vad jag kan ta av det för saker och ting kommer oftast inte bara. Jag har fått väldigt mycket perspektiv på bara en månad, vilket gör att just 2014 blir spännande och taktfast. Det ser jag fram emot!

God jul och gott nytt år får jag önska! Rock on och allt sånt.

Här är natten innan julafton, och jag och en Lillebror Jonathan skulle sitta uppe och spela Minecraft och vara vakna tills Tomten kom! Det slutade med att han somnade när vi tittade på Doctor Who och jag inte kunde somna förrän halv fyra på morgonen, för att jag drack en Red Bull. Mobilkamera, kvällstid.

Här är ett par öronmuffar/hörlurar jag fick av Erik. De har rätt bra ljud, och är superfina! Jag fick också Badskum (för att jag alltid använder hans duschcream när jag vill bada med skum) och jag gav honom en bilmatta för barn (han älskar bilar och är trettioett år). Min present jag köpte var bäst!

Instagrambild på min tatuering! Kronan ska färgläggas, och ögonen ska vara gröna. Sedan ska jag fortsätta tills hela armen är täckt! Nöjd, så supernöjd!

Den här bilden tog jag med bara för att den är så rolig! Nej, kvinnors könsorgan är inte äckliga - långt ifrån! Jag tycker bara att bilden är rolig.

Puss och kram Sandra