Sandrabsitens

För alla er som inte orkar vänta, här kommer ett franskt firande av min blogg och awesomeness!

http://www.youtube.com/watch?v=OaF1TrxVStI&feature=youtu.be

Ja, länken är lite svart och mystisk! Men, det är okej. Bara coola människor kan hitta den.

Puss och kram Sandra

Överförbar rasism

Lek inte med grannens barn för du får horn i pannan då,

svans, taskigt självförtroende, håriga handflator

Du kan få fyrkantiga ögon och diabetes

lång näsa kort kuk ja till och med aids okej

Passa dig för grannens barn du vet hur deras mamma är

hon ger barnen varje dag mm inte sånt som andra ger

Ingen är väl fördomsfri men jag hör dem gråta hör dem spy

örfil på örfil som stör i stör i vårat lördagsmys

Pappan går på socbidrag och har snart ingen bostad kvar

skulder stora som en fotbollsplan det är ohållbart

räkningarna obetalda mängder utav fogdekrav

det här är mest vad jag tror och jag säger samma sak som min

Mamma sa mamma sa lek aldrig med grannens barn grannens barn

mamma sa alltid alltid samma sak

Lek inte med grannens barn dem bollar med en handgranat

munnen full av amalgam så de får in sitt lands kanal

gillar inte Hanna Fahl, babblar skit i grannkanalen

köper bara dadlar om dem ens har råd att handla mat

Firar bara ramaden, aldrig ätit mamma scans,

smugglas genom panama och tror att dem får stanna kvar

Färgad som en avatar eller typ som Chaka Khan

Ska du leka med blattar så är det genom pansarglas

Lyssna på han Salazar, tror det är nån amerikan

släkten i en karavan från nånstans i Malaga

Alla barnen lika mycket värda utom Alice Bah

Sammandraget skickar vi landsfiskalen till landningsbaner

Mamma sa mamma sa lek aldrig med grannens barn grannens barn

mamma sa alltid alltid samma sak

http://m.youtube.com/watch?v=H6s_lbHpG8I

Puss och kram Sandra

SpontantankarIsnöyran

Jag sitter här, lite insöad och typ ensam. Jag har suttit inne hela dagen, med undantag för en lång och svettig kortpromenad till ICA, och jag får typ panik! Jag ska inte vara med mig själv så länge, för jag uppmuntrar mig själv till alldeles för mycket! Haarwglughaaarwww, hehe..

Jag vill skriva om allt! Om att jag vill tatuera mig. Om att en viss kompis ute på landet borde vara insnöad hemma hos mig med sitt Norrländsktmummel istället för att de ska spela Sims och ha roligt hemma hos henne. Jag vill skriva om att typ Pringles är en GUDS gåva till mänskligheten, och att min hand passar perfekt i förpackningen. Vilket förövrigt är sjukt episkt, eftersom det då känns som att den är designad för mig bara mig!

Jag hatar att skriva på iPads.

Jag lyssnar på skitbra musik nu! Jag ska nog se till att bli en kändis..

I framtiden ska jag åka till Nepal och hjälpa flickor från prostitution! Och bo i en hydda i Etiopien och leka med alla barnen som inte brukar få leka! Och Paris! Ojojoj!

De svär väldigt mycket i den här låten hör jag.. Det är lite obekvämt. Okej, jag erkänner att vissa svärord på speciella stället sitter precis där de ska! Men många är bara överflödiga och säger inget mer än "Jag har ett dåligt ordföråååd!".

Jag saknar ett par i Örebro väldigt mycket!! Ska nog säga det till dem.

Det finns en mycket speciell människa imitt liv som jag visar alldeles för lite till. Jag borde så mycket, men lyckas inte! Kanske ska smsa henne nu.

ÅH, NU SATTE P!NK IGÅNG!! HON ÄR SÅ KAXIG OCH BÄST!!!

Jag vill ut och simma i snön! Och leka med mina mustacher (som jag gör fler gånger än jag vill erkänna...). Har sminket hemma hos mina insöade föräldrar, så kan inte kladda runt i ansiktet.. Eller jo!! Jag har en ögonskugga här! Kanske kan göra nått konstigt med den!

Om vingarna bäääääääääääär!!! GAAAAAAAAAAAH!!!

Seriöst, jag har många vänner. NÅGON borde ta tag i saken att simma hit i snön och avbryta mig! Grejen är att ibland trivs jag lite för bra med mig själv att jag utvecklar mig till en störd och socialt handikappad galning! ... Ska nog simma ut till den där kompisen och Norrländskmummlet imorn.

Åh, djupmusik!!! Njuter!!

Jag ska tatuera mig!! Åh, nej... Jag har redan skrivit om det...

MÅSTE AVSLUTA NU INNAN JAG DÖDAR NÅTT! Eller nej.. Jag menar innan jag gör bort mig. För mycket!

Åh nej.. Jag har blivit en sån som lägger ut kattbilder... MEN DE ÄR JU ASROLIGA!!

Rädda mig...

Puss och kram Sandra

Mänsklighetsfrustration

Är i ett jag-är-så-trött-på-mänskligheten-mode just nu! Jag ska älska alla människor, men vissa gör det svårt! Oj, vad säger jag nu? Jo, men jag ska ta ett exempel!

Facebookdiskussioner.

En person kan lägga upp en åsik, kanske en ganska stark en, och så skapas en diskussion. Just nu pratar jag om folk som lägger ut sin åsikt, och skriver ingående varför han/hon tycker så, och har ett genomtänkt svar. Jag ÄLSKAR sånt, rock on!! Men, då känns det som om vissa får för sig att bara för att den personen har lagt ut en åsikt, så måste ju jag göra nått åt saken! Annars håller jag ju med i den åsikten! Och då är allt tillåtet. Vänner blockas från Facebook, personer blir kränkta och uppenbarligen får man slänga ur sig precis vad man vill!

Det känns som om det finns massa små oskrivna regler här som jag inte förstår mig på! Men lite har jag kommit underfund med om hur det funkar!
1. Om en med invandrarbakgrund står upp för ett öppnare Sverige, då är det okej att vara rasist och på så dryga sätt som möjligt säga åt personen att flytta tillbaka dit de kom ifrån. Och alla muslimer är hemska människor, det vet vi alla och det har vi rätt att säga. (Idioti!)
2. Om en kristen tycker att det är sjukt att visa anden i glaset i julkalandern, som ALLA barn tittar på, och blir bekymrad när man plockar bort allt inom kristen tro i skolorna så får man önska den personen all sorg och motgång i livet. Helst ska man svära lite också, och säga att personen borde linda in sina barn i en madrass förevigt, eller helt enkelt inte skaffa barn alls.
3. De som kämpar för miljön och/eller är vegetarianer får man också hacka på! Helst ska man säga vad man gör för att själv förstöra miljön, eller hur gott grillat kött är på sommaren.
4. Eller, egentligen så får man säga och göra lite hur som helst, bara personen har en annan åsikt än dig själv.

Kärlek.

I cybervärlden får man liksom lite tillåtelse att vara vem man vill, och egentligen är det skrämmande vem många väljer att vara!

Jag blir så trött på dumma (som i korkade) människor ibland! JESUS själv sa en gång om lärljungarna "hur länge ska jag stå ut med er?" Och lite så känner jag också just nu!

Håll isär åsikter och personer! Det kanske inte gör någonting att du har en vän på Facebook som  har starka åsikter som du inte håller med om! Och om du inte har nått vettigare att säga än "Hoppas du aldrig får barn", "Käft, sluta klaga" och "Jag hoppas SD vinner så vi får stopp på allt det här" så säger jag så fint och snällt: har du inget bättre att komma med kanske du ska vara helt tyst. Jag hatar vuxenmobbningen som du skapar!

Förövrigt är alla citat riktiga saker som folk faktiskt har skrivit!

Puss och kram Sandra

Maskinen

Okej, såhär är det. Igår, denna fantastiska dag, så var jag och min ena lillebror på konsert med Maskinen. Det var grymt! Helt sinnessjukt bra!
En ny vän i kön, folktryck, svett, bra musik, svimningar, fantastisk sjukvårdspersonal, underbara rytmer, blickar, skratt, pumpande hjärtan, Maskinen Lp-skiva, eufori, ett tack till Erik i Lilla Sällskapet (för att han var GRYM!), ett snack med Herbert Munkhammar (JAG VET, HELT GALET!!!) och massa massa mer senare så kände jag och lillbrorsan att kvällen inte var slut. Det var liksom något som fattades! Vi kände båda att vi hade kommit dit för mer! Men folk började försvinna från området. Stämningen började lägga sig. Vakterna började bli trötta och kallade oss för "tvåtusen idioter", trots att jag tror att vi var fler än så! Jag och brorss rörde oss bortåt. Sakta! För det var någonting i den där känslan att kvällen inte var slut som var så övertygande!

Vi såg ett gäng med folk som myste sig ut bakvägen från evenemanget, och vi drog oss åt det hållet. Och där! Just precis där! Mitt bland folket stod dem! Herbert Munkhammar och Frej Larsson! Eftersom jag redan hade snackat med Afasi så gick jag rakt fram till Frej. Han var så himla naturlig, så det kändes som om jag pratade med en nära vän. Jag tar honom i handen, säger att han var grym, och jag hann knappt ta en paus innan jag sa att "om ni någon gång tänker: Shit vad fett det skulle vara att ha en grym beatbox-tjej med! så är det bara att höra av sig till mig!"

Jag vet inte riktigt vad jag tänkte skulle hända, men nu hade jag gjort ett försök. Och Frej slår armen om mig och säger "Följ med här!" och jag hakar på (Såklart!). Vi går, massa fans trycker sig intill och vill prata och ta kort. Och han tar tid för alla! Svingrymt. Sen tittar han på mig, medan vi visst är påväg till en efterfest, och säger "Beatbox alltså! Fett! Kör lite!". LÄTT!!!!!

Jag lägger ett beat, och han hakar på direkt med en sjukt skön, snabb och grym freestyle rap! Så himla grymt! Och det känns som om vi kört ihop förut. Många gånger!

Efter det är allt ganska tumultaktigt, men svingrymt, och vi myste iväg medan han förklarade för mig lite hur han tänker och har för teknik när har freestyle:ar. På den korta stunden, och på allt jag har hört om honom, är min förklaring såhär: Han är sjukt grov, men har ett stort öppet sinne och hjärta för andra.

Väl framme på Medborgarplatsen, där efterfesten skulle tas vid, sa jag och lilbrorsen hej då till Frejan och hans skock med fans, och begav oss mot Sundbyberg där vi skulle sova. "Hej då, och shit vad grym du var på beatbox!" hör jag på grov Skånska, medan jag och lillen glider iväg mot tunnelbanan!

Sjukt grym kväll, sjukt grymma människor, sjukt grym rap!

Tack Maskinen för en helt fantastisk kväll!!!

Puss och kram Sandra

Frej Larsson

Jag tror inte att det är någon hemlighet att jag lyssnar på, och älskar, Afasi. Och tack vare att jag tycker att han är så bra så har jag fått stöta på andra, riktigt svinbra, rappare. Och en av dem ska jag promote:a i just det här inlägget.

Frej Larsson. Killen jag hade lite svårt för i början, mycket pga den grova skånskan han har. Men, jag upptäckte rätt snabbt att han var för bra för att ignoreras för en liten skitsak som dialekten! Och ju mer jag hör honom, och ju mer jag hör OM honom, desto mer stiger han i mina ögon!!

Jag ska låta bilden jag lägger upp nu tala lite för sig själv. Men, jag vill bara säga att: Frej Larsson, du är så sjukt bra och blir bara bättre och bättre. En fantastisk förebild, och en bra människa! ROCK. ON!!!

Puss och kram Sandra

Min Livsfilosofi

Jag brände falukorvarna lite! Men det är lugnt - jag har dressing.

Ett fult, härligt, ärligt, vackert inlägg

Jag älskar när saker sätts i perspektiv! När man blir lite knäppt på näsan, satt på plats, får ett hårt slag i magen på sina fördomar. När någon man ser i en sekund och redan har bestämt sig för att denne är hemlös, deprimerad och faktiskt lite sämre än dig själv bevisar just motsatsen. Det har hänt mig massa gånger! Va? Usch, tycker du att du är bättre än andra människor? Ja. Om jag ska vara helt ärlig så tänker jag så ibland när jag ser folk! På ren automatik!! Det är helt sinnessjukt.. Men sant!

Jag kände att jag liksom ville dela med mig av en sån erfarenhet. Varför? Jo, för att jag tror att vi alla behöver höra det, och för att jag fick en sån smäll mitt i stoltheten! Och jag älskar när sånt händer! Och jag har bestämt mig för att skriva helt ärligt i det här inlägget. Så alla beskrivningar kommer vara precis så som jag kände! Det betyder att en del fula sidor av mig kommer fram, men det är lika bra för vi har dem. Allihop! Till och med fina fantastiska du som läser det här! Till och med perfekta och fullkomliga jag!

Jag var på Bönen i kyrkan innan Söndagsmötet, och kände mig riktigt helig för just den sakens skull. Vi satt ett litet gäng människor och Bad svåra men ack så fantastiska Böner, och jag njöt riktigt av stunden. Pastorn kom lite sent, men det fick mig bara att känna mig ännu heligare, och Bönen fortsatte. Då, helt plötsligt säger JESUS att mitt liv och perspektiv kommer att ändras. Nu svävade jag på vackra rosa moln av helighet! Men den känslan varade inte länge, för in kommer en dam. Hon hade smutsiga kläder och stripigt hår. Jag kunde inte riktigt uppfatta vad kläderna hade för färg, för jag tror aldrig att de hade varit i närheten av en tvättmaskin, och hennes krokiga rygg och bruna tänder fick mig att inse att hon måste vara en fattig stackars krake. Undra vad hon gjorde på Bönen! Kanske skulle vi få leda henne till JESUS! Hoppas jag skulle få göra det, för idag hade jag en riktigt helig dag! Pastorn, som jag tror delade alla mina känslor i den här situationen, ler lite pingsvänligt och säger: "Är det någon som skulle vilja Be för något?". Och alla blickar vänds mot den här stackars smutsiga kvinnan. Men där vänder hela situationen.

Jag skäms så himla mycket!! Över alla oss som satt i det rummet! Över alla fina små pingsvänner som visste så himla mycket! Jag skäms över alla! Förutom kvinnan som tog tag i frågan pastorn hade slängt ut.
"Ja, jag har en sak jag vill Be för". Och alla vet vad det är. Och alla hade så himla fel!
"Jag skulle vilja Be för alla människor. För vi förstår inte vad vi har! Vi måste förstå det! Bli glada för det vi har, och uppskatta det! Och det finns så många som far så illa! Vi måste Be för dem! För så ska det inte vara". Vi, hon och vi, behöver fatta vad vi har. Vi, hon och resten av alla andra som satt i rummet, vi som är på samma nivå. Och där fick hon tyst på alla, nu ganska fula, människor i rummet. Vi knäpper våra händer och Ber, men nu är orden lite annorlunda. Det är inte längre aslånga töntord som ingen förstår, utan bara vanliga enkla ord. Vi Ber, för alla människor som faktiskt behöver våra Böner. Och jag kan ärligt säga att jag Bad tyst för mig själv också. För jag kände mig inte alls helig längre, utan helt tvärtom. Och när vi alla gick ut med krokiga ryggar kändes det som om kvinnan hade rätats ut lite grann. För hon var så mycket större än oss, och medan vi gick där och skämdes så fortsatte hon Be för de utsatta i samhället, och för att vi alla ska förstå vad vi har.

Barnkören Bsus!!!

Jag vill bara ta ett inlägg och skryta om barnen i barnkören Bsus, från Pingstkyrkan i Lidköping. De är så fantastiska och underbara! De är glada, spralliga, fulla av liv, glädje och JESUS! De Ber för varandra på körövningarna och blir friska, senast det hände var för två veckor sedan när en lite äldre ledare frågade om barnen kunde Be för hennes knä för hon hade så ont i det att hon inte kunde cykla - och hon brukade cykla överallt. Barnen Bad, och genast blev hon frisk! Hon har fortfarande inte känt av någonting ont från knät. Halleluja!

Ibland när barnen sjunger så kommer jag helt av mig när jag ska leda dem, för jag blir så tagen av Den Helige Ande! Hela församlingen känner av det när barnen sjunger ibland på söndagar!

En gång på kören så berättade jag för barnen hur jag började tro på JESUS. De satt med stora ögon och frågade direkt "Hur gör jag för att JESUS ska bo i mitt hjärta?!!?!". När jag berättade att jag Bad med mamma att JESUS skulle bo i mitt hjärta så knäppte vi händerna och satte oss på knä. Jag hann knappt säga att man inte måste göra så, utan bara Be att Han ska flytta in i hjärtat förren alla barnen hade slängt sig ner på sina knän och skrek ut till JESUS att Han skulle bo i deras hjärtan! Det var det häftigaste jag har sett!

Barn är alltid barn, och bara för att de här barnen älskar JESUS så betyder inte det att de blir mindre barn för det. De gråter fortfarande ibland, för att ens bästa kompis sitter bredvid någon annan. De kan fortfarande säga mitt i Bönen: "Kan vi inte leka snaaaart??" och springa fram och kittla mig när vi håller på och sjunger, trots att jag har sagt till dem minst tusen gånger att stå på sina platser. Det kräver mycket, men jag får så mycket mer igen! För, det är inte jag som leder barnkören - det är JESUS! Och det märks! Och Han har gett mig ett sånt stort hjärta för de här barnen, och jag älskar dem - varenda en - otroligt mycket!

Hemma och i skolan pratar barnen om JESUS, och sjunger och dansar för Honom. De skriver texter om att JESUS är deras bästa vän, gör egna låtar om att Han är kung och visar med hela kroppsspråket vad JESUS betyder för dem! Detta har gjort både okristna skolkompisar, föräldrar, syskon och lärare intresserade av vem dem där JESUS är! WOW! De köttar på så det står härliga till!

Vi pratar mycket om att man kan se ut hur som helst, bete sig hur som helst och vara vem som helst och ändå vara älskad av JESUS. De tvekar inte på att säga: "Men, jaaaaaaaaaaaa!!", när jag frågar om en svarthårig, läskig kille med tatueringar och piercingar i hela ansiktet kan älska JESUS, och om JESUS kan älska honom. Barnen har kommit längre än många vuxna ibland.

Sist vi hade körövning så filmade jag barnen, och en av de videorna ska ni få se! Det är fantastiskt och fyllt av glädje, energi, JESUS, dans och massa annat! Barnkören Bsus är helt enkelt asgrym!

Puss och kram!

Sandra

En sak är säker

Mycket kan vara osäkert i livet, och mycket kan ändras. Men det finns alltid en sak jag är helt säker på, och det är att jag verkligen älskar JESUS. 

Everybody Should Be Quiet And Enjoy It.

Här kommer en teckning av ett vist litet korkat barn. Och ja, det är ett skämt att det där barnet är korkat.

Kvinnor skapar kvinnoförtryck

Jag tror att kvinnor själva skapar kvinnoförtryck. Men va, vad säger jag nu?! Jo alltså, jag vill på nått sätt vinkla den här frågan lite, och komma med en annan förklaring än att ”det bara är männens fel!”. För, vi själva skapar faktiskt en bild som vi också anpassar oss efter. Visst, vi försöker förändra oss för män, men nuförtiden är det också ofta för ”ens egen skull”. Man gör det för att känna sig vacker, inte bara för att killar ska kolla. För att man själv ska känna att man är just ”vacker”.

Jag tänker på tillexempel skönhetsoperationer. Kanske skapar vi själva bilden vi alla ”måste” anpassa oss efter, och även om en del ingrepp är för att män ska se oss så går vi med på det. Vi uppmuntrar varandra att förstora brösten, släta ut rynkor, suga bort fett, bleka tänder osv. Blir man lyckligare då? Ingen aning. Jag skulle inte tro att man blir det i det långa loppet.

Sedan tänkte jag också på en grej som en kille sa i en dokumentär som jag såg på TV angående skönhetsoperationer. Han sa att när han såg en tjej med förstorade bröst och stora läppar osv. Så tyckte han att det var skitnyggt! Verkligen! Men, han sa också att ”det är ju inte direkt min framtida fru jag tänker att jag ser”. Alltså, han tyckte verkligen det var snyggt, och pratade om att han kunde tänka sig en kväll med henne. Men, det var inte någon han kunde tänka sig en framtid med.

Nu var det vad en kille sa i en dokumentär, kanske inte den åsikten alla killar har, men om jag ska ha en åsikt om skönhetsoperationer så är det den att om man gör det, det kvittar om man gör det ”för sig själv” eller ”andra”, så blir man ett objekt. Vill man något mer så kan det faktiskt stoppa en, och man kan få mycket uppmärksamhet från killar som kan spela snälla men egentligen bara vill en sak. De finns där ändå, man behöver inte locka dem till sig.

Till alla arga människor som läser detta, nej alla killar är inte svin eller ser kvinnor som objekt, jag bara tror att kvinnokroppen är otroligt attraktiv för mannen och om man överdriver dess former (eller typ fixar asstora bröst, en för liten tröja, och trycker upp det i ansiktet på fulla män i en bar) så kanske det kan vara lite småjobbigt att stå emot. Jag känner många riktigt fina killar som kan ha problem att stå emot när en snygg tjej vill nått, även om de inte är direkt intresserade av henne.

Det finns ju andra saker, som kanske träffar alla tjejer som läser detta lite djupare än när jag nämner skönhetsoperationer. Typ smink, eller kläder. För jag vet så många tjejer som är beroende av smink. Man få absolut inte visa sig utomhus osminkad! Usch och fy och blä, hemska tanke. Och kläder sen då? Det ska vara push-up BH, urringade linnen, tajta jeans osv. Allt för att få fram stora ögon, stora bröst, snygga ben och fylliga läppar. På ett helt ”naturligt” sätt.

Missförstå mig rätt, jag använder också smink. Och push-up BH och urringade linnen. Tajta jeans händer inte så ofta, men det är mycket för att jag trivs i pösigare byxor och för att jag inte är bekväm med mina ben eller min rumpa. Så, jag säger inte att jag tycker att alla tjejer ska springa omkring i burkor och bränna alla BH:ar (boob jails, hehe) och slänga allt smink, absolut inte! Jag säger inte heller att man aldrig ska sminka sig för att känna sig vacker, eller ha kläder som framhäver det man naturligt har. Men, jag säger att det inte ska gå till överdift. Och att vi, alltså både du och jag, kanske borde stanna upp och tänka till lite innan det faktiskt går för långt.

Eller vad tror du?

Puss och kram Sandra

Kristen humor

När jag är hemma brukar jag prata högt med JESUS. Och allt är så naturligt och nice, till och med så alldagligt och normalt att jag bara pratar på. På mitt sätt, med mitt språk.

Okej, okej, jag är inte så superhelig, jag blir ibland avbruten i vårt fantastiska samtal (där det oftast är jag som pratar) och kommer inte ihåg att ta upp det igen förren kanske efter flera timmar. Eller precis när jag ska somna. Speciellt då egentligen.

Men, jag har faktiskt lite problem med att Be högt med andra ibland. För många använder så skumma och konstiga ord, och av någon anledning hakar jag på det där och använder alla onaturliga ord jag bara kan. Så sjukt stört! Jag måste nästan sitta hemma innan och googla på "askrångliga och svåra ord" innan jag sticker iväg på en Bönesamling med andra. Okej, inte rikigt - men nästan.

I kyrkan brukar folk fnissa till när jag använder ord som asbra, skit, svingrymt eller nice när jag står på scenen och pratar. För det är inte så heliga ord, och då reagerar man. Fast, jag tror inte att de menar något illa med det, bara att det är en sån kontrast mellan mitt språk och de lite heligare:s språk. Det är lite smutsigare, och naturligare. Men jag gillar att ha det just så! Lite oheligt, fult och äkta. För det är nog det som är det heliga egentligen.

En serie som jag brukar läsa heter Kristian. Det är en serie, med osammanhängande små strippar, om en kristen kille som heter Kristian. Och den är rolig, just för att man känner igen sig så sjukt mycket i det han gör, tänker och säger! Och det är skönt att man får skratta åt sig själv, för det är verkligen det man gör när man läser den.

Här kommer två strippar från den serien, och jag ska försöka hitta fler och lägga ut! För de är sinnesjukt asbra och svinroliga!

Måste bara avsluta med ett kristet skämt min pastor sa idag:
"Vet du vad som är likheten med JESUS och dagens ungdomar? De bor hemma tills de är trettio, och gör de nått är det ett under."

Puss och kram, Sandra

Kärlek vid livets slut

"Kärlek går snett ibland, och då gör det riktigt ont. Och då finns det ingen som kan göra något. Då börjar man tänka om. Om allt! Och sig själv också."
- Min vän, 98 år

Det är speciellt det där med vad människor säger, tänker och gör när de ligger på dödsbädden. Allt är så onaturligt. Och vackert. Nittioåtta år av visdom, erfarenhet, glädje, tårar, tankar och liv kommer snart att andas sitt sista ansträngande andetag och lämna det enda vi riktigt kan sätta fingret på. Och sånt skrämmer nog nästan alla. För när man är där har man nästan bara minnena kvar. Och det som kommer sen, den där framtiden som alltid har funnits där och som man alltid har tänkt på, är mer ovisst och skrämmande än det någonsin tidigare har varit.

Idag fick jag hälsa på en otroligt fantastisk vän till mig, en vän som jag älskar så otroligt mycket! Vi har känt varandra sedan jag var arton, och han har hjälpt mig genom saker, lyssnat när jag har behövt det, pratat om sitt otroligt intressanta liv och både skrattat och gråtit med mig! Vi har spenderat fantastiska stunder ihop, och både gett och fått. Det är en person som kommer leva vidare, även om han dör. För jag kommer alltid att minnas. Han har föralltid gjort ett djupt och fantastiskt intryck i mitt liv!

I sånna stunder, när man bara sitter där och minns och kramar om, skrattar, sitter tyst och lyssnar, håller i och gråter för när man har gått ut, gör att allt annat känns så litet och meningslöst. Som de där rosa blommorna jag köpte på Netto till honom.

Man får sånt perspektiv på livet, vad man gör av det. Vad man lägger tid på, och varför. Vad man ska lägga tid på. Och varför. För i slutet är det bara varandra man har, eller inte har. Och det är det enda som betyder nått. Att ha någon vid sin sida. Någon som kramar om, lyssnar och sitter där vid sängkanten. Också faktiskt någon som går hem och gråter. Någon som visar att det man åstadkommit och det man är inte bara försvinner, utan lever vidare. Någonstans.

Kärlek går snett ibland, och då gör det riktigt riktigt ont. För jag vill bara åka tillbaka i tiden och vara med på den där båten i flottan han jobbade på i sin ungdom. Jag vill åka tillbaka i tiden då jag slog armarna om honom när jag var nitton. Då han mindes mig. Då han sa att jag var fin när jag hade färgat håret och undrade om jag fortfarande åkte bräda, trots att vi inte hade sett varandra på ett år och han var nittiosju år gammal.

Jag vill dansa med honom i hamnarna ute i världen, som han gjorde i min ålder, och jag vill ge honom en sista dans nu.

"Att du kom ihåg mig, och sitter här Sandra.. Det är det finaste som har hänt mig"

När det gör sådär ont så finns det ingenting som någon kan göra. För det gör bara ont, och slutar bara när det själv har bestämt sig för det. Och när det onda kommer, och i processen när det domnar lite, så börjar man tänka om. Om vad som är viktigt. Om vad man gör, säger och lever för. Vilka man ger tid för, och inte. Om andra, sin tro, sig själv. Och de som inte längre kan sätta sånna tankar i verket, utan bara har minnena kvar. På personen som ligger där och tar ett andetag i taget, och som på nått sett verkar bli yngre och friskare för att en blond liten tjugoåring dyker upp med fula rosa Netto-blommor och en konstig blick av sorg och glädje.

Jag kommer tillbaka, min älskade vän. Med finare blommor! Och när du går vidare från det här livet är det bäst för dig att du drar till himmelen! För jag vill ha mer av din tid. Jag lovar dig att du aldrig kommer att försvinna härifrån, jag bär alltid med mig dig. Du har påverkat mig långt mer än du kan förstå!

Puss och kram Sandra

Exempel

Jag har så svårt att skriva exempel, och nu behövde jag anstränga mig och ta god tid på mig för att få till det. Det blir fel typ mer än nio av tio gånger! Inte riktigt, men nästan.

För att bevisa detta ska jag skriva exempel (vill bara säga att jag skrev fel redan här) tills jag skriver rätt, och jag ska inte rätta. Okej, kör!
Exampel

exempa

exampel

exmeoak

exeampel

exemapoelk … Okej, det där var bara löjligt!
Ecamepl

exampel

exempal

exmepal

exemapl

examepl

MENNE!!
exempalk

EXEMPAL
EXEMPEL!!!!!!!!!!!!
Så! Det var inte så svårt.  

Nej, nej det är lugnt! 

Vissa saker försvinner om det ignoreras

Jag tror verkligen att vissa saker försvinner om man ignorerar det. Som tillexempel när min mage protesterar hejvilt varje gång jag har fått i mig ren mjölk, eller produkter som innehåller löjligt mycket mjölk. Typ Mmmmmm Marabouchoklad, härliga kladdkakor från Hemköp,och allt annat som är syndigt gott och inte går att leva utan (speciellt inte under den där fantastiska veckan i månaden då alla andra människor är oförlåtligt idiotiska och borde avlivas på fläcken).

Vid de tillfällen då jag har fått i mig sådana himmelska, ljuvliga, gudasända produkter och sitter på toaletten, och gör det som kvinnor inte gör, är det just den tanken jag tänker om och om igen: "Vissa saker försvinner om man ignorerar det!"

Varning för starka bilder och budskap

Jag vill bli en vackert fin människa där längst in

Jag blir så himla arg på mig själv ibland!! Varför går jag och känner mig så sjukt helig och barmhärtig när jag hälsar på folk jag går förbi på stan som "jag inte borde hälsa på"?! Som om jag är mer värd än vad de är, men kan tänka mig att ödmjuka mig och sänka mig till deras lilla smutsiga nivå och säga ett mesigt litet hej. Jag kanske gjorde hela deras dag för att en sån som jag kunde tänka sig att ge ett litet falskt leende och en hälsning till en sån som den personen! Helt sinnessjukt. Jag blir så trött!! Sånt där ska bara hända, utan sånna  groteska tankar!!

Jag har fått höra och lära mig, redan innan jag kom ut ur magen, hur alla människor är lika mycket värda och lika älskade. Hur i hela friden kan det komma sig att jag efter tjugo år inte har lyckats fatta det än?! Hur kommer det sig att jag har fått lära mig, under alla dessa år, att vi aldrig ska döma någon annan utan bara älska, och ändå går omkring och delar in folk i olika fack och nivåer?!?! Jag blir så äcklad av mig själv ibland.

"Åh, jag är så himla bra som skriver om detta på min blogg!!". Nej. Jag är en vidrig människa som borde veta bättre, och inte BEHÖVA skriva om sånt här!

Jag önskar att jag såg på alla, mig själv och andra, med samma stora kärlek. Att sluta tro att jag är så himla mycket bättre eller sämre än någon annan. Att folk som umgicks med mig skulle känna sig älskade och otroligt mycket värda. För det är det jag har fått lära mig att jag ska utstråla och göra!! Det är det JESUS vill att jag gör, att vi gör. Det är det jag vill göra.

Varför tar det sån tid att fatta sånt?

Finns det nog med tid för att jag ska få det till en verklighet?

Jag hoppas verkligen, verkligen det!!

Så. Himla. Idiotiskt, ibland.

Man kan tänka att när man har blivit bränd så sjukt så många gånger, när så många har behandlat en som om man är mindre värd än en bortglömt tomat bakom ett kylskåp som har börjat mögla och lukta illa, att man aldrig aldrig mer ska släppa någon nära! Att bara ha några ytliga relationer för att spara på hjärtat, och aldrig mer låta ens en riktigt speciell person få se allt det där som finns djupt djupt där inne.

Det är en helt naturlig tanke, och jag har tänkt den ofta. Det är en tanke som ofta dyker upp när man ligger och skrapar mot botten, igen. En tanke som väldigt lätt skulle kunna bli verkligheten. Men, vet du vad? Den tanken funkade inte för mig! Det låg alldeles för mycket i min natur att älska människor, ibland lite för blåögt, att ställa upp och släppa in folk nära inpå livet!

Förr var jag så arg på mig själv för att den tanken aldrig ville bita sig fast i mitt hala liv. Blev så besviken på mig själv varje gång jag var där igen, på den där vassa botten som borde slipas bort och dö! Så jag började få dåligt samvete varje gång jag öppnade upp mig. Det blev inte naturligt, och jag kände mig mest som en fetingstor hög med bajs så fort jag började nämna ovackra sidor i mitt lilla liv. Så tillslut blev den tanken min verklighet. Jag kunde aldrig sluta att älska människor, och ställde alltid upp för alla jämt, för det gick liksom inte att stoppa. Men jag lät aldrig någon gör så för mig. Någonsin.

Tillslut började jag inse att det kanske kunde vara ett litet problem. Alltså jag är inte dum i huvudet, jag vet att man behöver rensa för att det ska vara rent, lätta på trycket liksom. Men jag klarade det inte bara, och så fort jag gjorde småförsök så fick jag smällar tillbaka. De stunderna gjorde mig svag, och det är det värsta jag vet! Så jag sket i de stunderna, för jag är ta mig tusan svinstark!! Så jag fick hålla igen. Och ju mer jag samlade på mig, ju mer av det där naturliga och älskvärda som bara finns där i mig var jag också tvungen att hålla tillbaka. Jag kunde inte hantera någonting.

Sen dök några fantastiska människor upp. Då och då. De började hjälpa, sakta men säkert, och visa att man kunde göra underbara saker med det jag hade! Att det faktiskt var okej, till och med svinbra, att rensa! Det kunde till och med hjälpa andra, och det gjorde mig så sjukt glad, och jag verkade hitta någonting i allt det där snurriga och förvirrande!

Nu har jag har tagit ett beslut, hittat en annan lösning.

Jag kan inte ändra på min natur, på den jag är, så jag tänker byta strategi. Jag ska hitta ett annat sätt att lösa mitt liv på än att försöka bygga upp murar och sätta ut vakter som skjuter sönder allt som smyger i buskarna eller kommer i närheten. Jag ska släppa in rätt folk, på rätt sätt. Kanske öva upp den där fingertoppskänslan som  känner av vilka som vill in och bomba, och vilka som vill in och dansa. Att ha en gästlista som är lång, men också sjukt episk och helt fri från terrorister! Det är min plan, och den ska jag banne mig hålla fast vid! Stenhårt. För jag är ta mig tusan svinstark!!

BeatNervousBox

Här sitter jag, efter att ha lagt barnen (nej inte mina egna, det hade varit helt sjukt!) och tittar på random youtube-klipp och försöker få händelser på Facebook. Lite Michael Jackson blandat med Afasi och Maskinen smyger tyst runt i rummet genom mina asgrymma högtalare när jag, efter att inte ha beatboxat ett endaste litet ljud på flera dagar, känner jag mig sjukt ringrostig och nervös. För om några dagar ska jag stå på en fetingstor båt och ska (för ovanlighetens skull) beatboxa med en person som är mycket bättre än mig. Ja, och det kanske låter lite kaxigt! Som om jag är så sjukt himla bra på att beatboxa, och att jag typ aldrig träffar någon som är ens i närheten av min nivå. Men jag har faktiskt all rätt att vara kaxig, för det är faktiskt så det är. Men så får man inte säga om man är svensk! Ne, men jag har zigenarblod i mina ådror, så jag är nog förlåten.

Nej, men nu ska vi ta skämten åt sidan. Sätta dem på bänken. Välja dem sist på gymnastiken i skolan, eller inte välja dem alls. Ja, SÅ tråkigt låter det när man säger skämt åsido! ... Vad skulle jag säga nu då? Jo, just det! Jag är faktiskt lite nervös inför mina två beatboxtillfällen på den däringa skitstora Båten fylld med underhållningshungrande ungdomar! Trots att jag ska beatboxa med en nära och fin vän till mig, och trots att jag kan det jag ska göra. Och jag kommer säkert ha många, nästan lite för stöttande, fina vänner som står där med sina stora ögon och spända läppar som blandar sina rop "Jag känner den tjejen!!" med "Woooooohhhhhhooooooo (ja, de håller faktiskt ut på bokstaven h också), kom igeeeeen Saaaaaaandraaaaaaa!!!"... Ibland älskar jag mina vänner mer än nödvändigt.

Nu blir allt så random! För jag vet inte riktigt vart jag vill komma med mitt skrivande.

Jag ska nog göra något coolt nu. Som att skriva det här inläggets rubrik på engelska! Eller göra en vlog som jag lägger upp snart. Eller nått kreativt, som typ måla nått, eller sätta upp trådar i hela rummet så att barnen (som fortfarande inte är mina barn!) måste leka hinderbana när de går upp imorn och ska till skolan! Eller så ska jag sätta på lite mer av de låtar jag köttar nuförtiden och ha ett tyst litet party här för mig själv. Fast, jag borde nog kanske leta efter inspiration och göra något snyggt inför mitt uppträdande på den där Båtengrejen.

Åhå, nu loggade en go Norrman in på Skype! Blir nog det som kvällen/natten får vigas åt. Ska bara komma på nått coolt att börja konversationen med.

Puss och kram Sandra

Fear the fuzzy!

Hedra din Fader och din Moder

Jag blev lite paff och väldigt glad när jag pratade med min pappa i telefonen, och jag hörde hur han sa, med en retsam ton, att: "Jag har fått en ny fru". "Jasså??" sa jag, och funderade lite på vad han kunde mena egentligen. "Ja, hon har klänning och är uppiffad! Hon har kommit ur mjukisbyxorna!"
Det var så underbart fint!!

Jag vet att mamma stod bredvid, alldeles uppiffad och vacker som bara hon kan vara. Jag vet att pappa stod och tittade på henne, så stilig och stolt som bara en man och min pappa kan. Jag vet också att mamma inte uppfattade det pappa sa lika vacker och gulligt retsamt som jag gjorde, utan istället tog lite illa upp för sättet han sa det på. Jag antar att hans klumpiga sätt att uttrycka sig inte är lika charmigt nu som det var för tjugoett år sedan, när de gifte sig. Men de älskar varandra väldigt mycket mer än de gjorde den dagen, och jag älskar dem mer än man kan tro att ett barn kan älska sina föräldrar.

Efter det telefonsamtalet, när jag fick höra och tänka mig den unga kärleken hos mina föräldrar, som kommer fram alldeles för sällan och alldeles för i smyg enligt mig, som jag verkligen satte mig in i tanken av vad de betyder för mig. Vad hade jag varit om det inte vore för dem? Jaja, jag hade inte ens varit född, men jag menar alltså vad jag hade varit för person utan deras hjälp. Hur hade jag varit om jag inte kunnat, väldigt öppet, berätta och prata om det allra djupaste hos mig för dem? 

Vem hade jag varit om mamma inte suttit ner med mig alla de där kvällarna och förklarat, på det där sättet som gör att vartenda ord är full av vishet och sätter sig direkt i hjärtat, för sin söndergråtna och förvirrade dotter, alla de där situationerna som bara min mamma förstår och kan förklara? Vart hade jag hamnat då?
Vem hade jag varit om jag inte blivit buren av alla de Böner som min pappa varje dag Ber för mig? Och hade jag ens haft kvar min tro eller mitt förstånd om han inte lärt mig allt jag fått lära mig genom hans undervisande, kloka ord? Vad hade hänt om han inte hade, så otroligt ofta, Bett med sin vilsna och förvirrade dotter som ibland blir alldeles desperat och känner att hon har tappat bort JESUS?

Mina föräldrar har hjälpt mig i situationer jag varken kunnat hjälpa mig själv eller förstått vad som har hänt, och i situationer som kanske föräldrar aldrig får chansen att hjälpa sina barn med. De är mina allra närmaste och bästa vänner, samtidigt som de är de största förebilderna jag har, och det är något helt unikt! Jag kan självklart inte med ord beskriva vad de betyder, så jag ska försöka att väldigt tydligt visa det i allt jag gör. De är en stor del av den personen jag kallar jag och mig, och som tack för det så ska jag göra mig till den bästa personen som jag bara kan göra mig till.

Jag vet att det bara är ett töntigt litet ord, som betyder mycket mindre än vad jag vill få sagt, men med det jag redan nämnt så vill jag säga, med så stor tyngd och kärlek som jag bara kan, TACK mamma och pappa. För allt! För alltid. Jag älskar er!
Er dotter Sandra

Litet töntigt ord som betyder mindre än vad jag vill få sagt. Tack!

  

Ditt Böneliv kan förändra världen! DEL TRE

• Ära Honom
  Ge Honom äran jämt!!
  Ett skitbra sätt att ära Honom är att sjunga lovsånger! Jag sjunger väldigt ofta ”Blessed Be Your Name”, speciellt när det är tungt. Om vi gör så, speciellt vid de tillfällerna, så blir vi sjukt starka i Honom!
  I Psalm 22:4 står det att Han tronar på vår lovsång! Så insanly svingrymt!
• Bibeln säger också att du ska Be när du är ensam. Inte så att man aldrig ska Be ihop, för det uppmanar Han oss också till, men det är otroligt viktigt att Be själv! Det är när vi är ensamma med JESUS och Ber som vi bygger vår relation med Honom, och det är bara då vi helt och fullt kan vara oss själva. Just att vara oss själva inför Honom är så otroligt viktigt, så sjukt viktigare än du någonsin kan förstå!
  De gånger jag verkligen har fått möta JESUS är när jag har vart ensam på mitt rum. Där finns det ingenting annat än Honom som påverkar mig.
  I Matt 6:5-6 står det såhär: ”5. När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön.6. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.” I Reformationsbibelns översättning så står det också ”.. synligen belöna dig.”
  Det är är hemligheten bakom alla som ni känner till som lever spännande liv med JESUS och får vara med om under! Vill du ha det så, så följ det tipset du också!!
  Matt 7-8: ”7. Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull.8. Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.”
  Det handlar inte om att Be massa långa fina ord på en scen i kyrkan, Be från hjärtat! Så skit i alla de där töntorden som du måste slå upp i en ordbok för att förstå!! Be. Med. Dina. Egna. Ord. Punkt.
  Ett annat tips är att Be ärligt. Verkligen helt ärligt! Det är de Bönerna som funkar bäst. För JESUS kan skilja på de Böner du Ber för att vara duktig, och på de Böner du Ber för att du faktiskt vill.
• Ske Din vilja
  Ibland måste vi låta JESUS bestämma. helt. Vi måste säga: HERRE, jag tycker att det borde vara såhär, men låt det bli som DU vill. Va? Varför då, varför kan vi inte bara Be i tro (som det står att man ska göra) och få det vi vill? Jo, för att JESUS vet bäst.
  Vi vill ju bli lika JESUS, eller hur? Det är ju därför vi kallas Kristna, för vi försöker likna Kristus – alltså JESUS! Hur gjorde Han då? Jo, Han Bad såhär i Matt 26:39 ”39. Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: 'Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.'” Om JESUS Bad så, och du vill vara som Honom (vilket jag hoppas att du vill!!) så behöver du också Be den Bönen.
  Men, är inte JESUS GUD då, varför Bad Han om någonting och så ville GUD annat? Jo, JESUS är GUD. Mer än så diskuterar jag inte det under den här predikan, det får bli någon annan predikan någon annan gång!
• Färdiga Böner
  Om man inte vet vad man ska Be, eller hur man ska Be, så kan man Be Böner som redan är färdigskrivna. Och JESUS sa att vi skulle Be de här Bönerna, så jag tror verkligen på att det är svinbra att göra det!
  Matt 6:9-13
  Vår fader, du som är i himlen.
  Låt ditt namn bli helgat.
  Låt ditt rike komma.
  Låt din vilja ske,
  på jorden så som i himlen.
  Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
  Och förlåt oss våra skulder,
  liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
  Och utsätt oss inte för prövning,
  utan rädda oss från det onda.
  Luk 11:1-13
  En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” Då sade han till dem: ”När ni ber skall ni säga:
  Fader, låt ditt namn bli helgat.
  Låt ditt rike komma.
  Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer.
  Och förlåt oss våra synder,
  ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.
  Och utsätt oss inte för prövning.”
• Tacka!!
  Ibland kommer Bönesvaret så naturligt och smygandes, ibland händer det mycket, så vi glömmer bort att tacka! Och det finns alltid saker att tacka för, så glöm inte det!

Det var jag nu

Jag har förändrats så mycket, tycker jag. Har blivit så annorlunda, att ingen skulle känna igen mig om de inte träffat mig sen högstadiet. Har blivit så mycket bättre. Jag har ingenting gemensamt med den yngre Sandra, och för att vara ärlig har jag ofta försökt ignorera att hon någonsin har funnits. För, man kan ju inte vara som hon var om man ska vara vuxen och vara en del av den världen som ligger framför mig. Nej, det är två helt olika världar, och får för många reda på vem hon var så kanske de har en annorlunda bild på den Sandra som står här idag. 

Jag är inte som den trettonåriga Sandra som hade så skumma grejer för sig, den elvaåriga Sandra som aldrig fick plats hos någon. Inte som den tioåriga Sandra som precis börjat acceptera läget som det var utan att försöka kämpa emot, eller den åttaåriga Sandra som hade börjat mattats av pga alla de fighter hon förgäves var tvungen att kämpa själv.

Ska jag vara ärlig nu? De Sandrorna är några som jag aldrig velat veta av, utan bara försöka fly ifrån. För de är inte jag! Jag är en helt annan Sandra, och de är inte en del av henne! För jag har läkt, de åren är borta, de hörde till den tiden. 

På den senaste tiden har jag insett att det var jag. Genom allt var det alltid jag själv som stod där. Det var jag som grät på toaletten med en sax i handen och idiotiska tankar i skolan varje rast. Det var jag som fick alla de där blickarna på mig, och det var jag som dog varje gång jag gick in i ett rum som blev tyst som i graven bara för att jag stod där. Det var jag som fick sand i byxorna, satt ensam i matsalen, hade helt fel humor (vilket är helt sjukt, för min humor är ju bäst!!) och slogs med alla som försökte göra något mot min lillebror. Det var mina saker som gick sönder när jag inte var i närheten av dem, och det var jag som hade ett sjukt temperament och såg rött. Ingen annan Sandra en just den jag är idag! Det är så sjukt att jag till och med försöker förtränga den Sandra som under högstadiet fick kärlek, trygghet och tillåtelse att försöka återhämta sig. För det är ju just den unga tiden i livet som ”man hittar sig själv”, och jag tyckte att jag hittade Sandra riktigt och helt på gymnasiet. Så den Sandra som fanns innan var ju inte jag, eftersom jag hittade mig själv i min äldre tonår. Men det är så sjukt fel! För jag har inte hittat mig själv, jag har lärt känna mig själv. Jag har alltid varit jag, men det tog ett tag innan jag förstod vem det var. Och jag har väldigt mycket mer kvar att hitta!

Det som har fått mig att inse att jag inte kan försöka fly från den yngre Sandra, att hon faktiskt inte är någon annan än just mig själv, är att jag har hittat så många bitar av mig, som den jag är idag, som är precis som hon var. Jag kan fortfarande lyssna på en och samma låt enmiljonmiljard gånger utan att tröttna. Jag kan fortfarande sätta mig in i musik på ett sånt sätt att allt annat bara försvinner. Det händer lika ofta nu som då att jag gråter till musik, filmer, böcker, dikter och livsberättelser. 

Jag sitter fortfarande framför filmer och varken ser eller hör någonting annat än det som händer på just den skärmen just precis då, och jag har fortfarande lika livlig fantasi nu när jag är tjugo och går till kyrkan som när jag var sju och lekte Star Wars med mig själv i skolans skog.

Jag somnar tyvärr fortfarande ifrån folk, men nu har det utvecklats från MSN Messenger-chatt till telefon och Skype och sleepovers, och jag menar inget illa med det! Jag bara är sån.

Jag lovar att jag är minst lika kaxig nu som jag var på mellanstadiet, men nu gör jag det för att det är så fruktansvärt roligt och är en del av mig. Och det är väll också anledningen till att jag ofta väljer låtar som har sjukt kaxiga texter som får en att tänka ”oooooh, snap!!” flera gånger i minuten.

Om något händer som är orättvist, eller om någon säger någonting som jag inte tycker är rätt, blir jag minst lika arg nu som förut. Jag är lika envis, om inte ännu mer nu, över att saker och ting ska gå rätt till och de som inte gör så som jag tycker får höra det - tydligt. Allt detta är fortfarande på gott och ont.

Så Sandra är alltid Sandra, och har faktiskt alltid varit det. Och vad vill jag säga med det då?? Jo, även om jag vet att just du är helt felfri och aldrig gjort saker när du var mindre som du skäms över och så på nått sätt försöker dölja att den tiden då du var liten ens har existerat, så kanske det finns andra som gör så. Folk som verkligen ger allt för att ignorera tiden som har varit, på olika sätt. Raderar bilder, snabbt fyller hjärnan med någonting helt annat när man råkar tänka på det, skaffar nya vänner och helt ignorerar de man haft kontakt med på den tiden. Och så freaking vidare. 

Hur man vill göra med det som jag har delat i det här inlägget är upp till var och en som läser det. Jag vill väll på nått sätt bara blotta lite tankar som jag har om det och visa att om du tänker så så finns det i alla fall en till i världen som vet exakt vad du menar. Och hon heter Sandra. Och hon lyckades få dåtiden att bli en skatt för framtiden istället för en börda. Kan hon så kan du. För jag kunde, det gick!

Det var jag nu

                       

Ditt Böneliv kan förändra världen! DEL TVÅ

Hur Ber man?

Det finns olika sätt att Be på, och vi kommer gå in på några olika. Vi kan inte fördjupa oss så mycket i varje, för tanken med den här predikan är att ni ska få vägledning till hur man lever ett sjukt, grymt och asnice liv med GUD!
I Bibeln finns det massor med tips om hur du ska Be, och jag har gett dem lite olika namn. Bl.a:

• PåminnelseBön:
  Ta upp Bibeln, peka, visa GUD vad Han har lovat och påminn Honom om det. Och inte bara det som står i Bibeln, utan det Han har lovat just dig också! Va, glömmer GUD vad Han ha lovat?? Självklart inte. Men det hjälper dig att tro mer på det, och att Be över det.
  Nu ska jag berätta om en Bibeltext som jag tror att de flesta känner igen, men jag ska nog ha en liten annan vinkling på det än vad ni är vana vid. Den här vinklingen hörde jag från en annan predikan, och jag tycker att den är otroligt bra och passande nu, så jag återberättar den!
  I Mark 4:35-41 står det såhär: ”35. På kvällen samma dag sade JESUS till sina lärjungar 'Låt oss fara över till andra sidan.' 36. De lämnade folket och tog honom – som han var – med sig i båten. Också andra båtar följde med. 37. Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. 38. Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: 'Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?' 38. Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: 'Tig! Var tyst!' Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. 40. Han sade till dem: 'Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?' 41. Då greps dem av stor fruktan och sade till varandra: 'Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?'”
  JESUS sa: Vi ska över till andra sidan. Det var inget Heligt Halleluja-moment där Han sa ”SE, SÅ SÄGER HERREN!” och allt kändes ascoolt och mäktigt! Nej, det var bara några ord Han sa. Men grejen är att Han håller sig fast vid sina ord, Han står för dem. Vad sa Han? Jo, att de skulle över till andra sidan. Inte åka halvvägs och drunkna, som lärjungarna verkar ha hört.
• Lägg-allt-på-GUD-Bön:
  I 1 Petr 5:7 står det såhär: ”7. Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.”
  Kort och gott, vi ska kasta allt på Honom! Asgött! Så när du kommer hem efter en askass dag i skolan, där alla har varit riktiga svin. Kasta allt på JESUS. Om du sitter på en filt med massa asgoa kompisar och tänker "det kan inte bli bättre!!!", släng det på JESUS! Han ÄLSKAR när du också berättar om de underbara stunderna i livet! Om du absolut inte trivs på ditt jobb, för dina arbets”kamrater” är riktiga as, kasta allt på JESUS. Hur allt än är, om det är bra eller dåligt, kasta allt på Honom. Då LOVAR jag dig att det kommer göra skillnad!
• TjatBön:
  I Luk 18:1-8 står det såhär: ”1. Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. 2. "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3. I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. 4. Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, 5. skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök." 6. Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7, Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?"
  Vad vill den här berättelsen säga mig? Jo, "För att visa att jag alltid borde Be utan att tröttna". JESUS VILL att vi ska tjata på Honom tills vi får det vi vill ha! "Men, tänk om Han inte vill att jag ska ha det som jag Ber om då!" Ja, men tjata, tjata, tjata, tjata, tjata så kommer JESUS antingen ge dig EXAKT det du vill ha, eller ge dig någonting ännu bättre!

Ditt Böneliv kan förändra världen! DEL ETT

Det här är min predikan i textform, på ett ungefär. Därför kan det komma lite meningar som ”den här predikan” eller ”för er som antecknar” och sånt som kanske inte brukar vara med i ett blogginlägg, men så kan det vara! Detta är i alla fall min predikan som jag hade den 10.e Augusti på Skogshyddan i Lidköping, så läs, ifrågasätt, tänk till, ta till dig, kolla om jag snackar skit eller om det är från GUD, och allt annat man ska göra med en predikan! Ordet är fritt!
Översättningen på alla Bibelord är hämtade från Svenska FolkBibeln, så om du läser i din Bibel och det inte står exakt likadant så är det för att vi har olika översättningar!
Eftersom predikan var ganska lång, så är det mycket text att läsa. Och, text är asvinjobbigt att läsa! Speciellt när det är mycket text, uärk!! Så jag har delat upp predikan i flera inlägg. Gött va?! Så nu har du ingen anledning att inte läsa det längre. Hah, in your face!!
Enjoy!

Jag kommer att snacka om Bön. Vad det är/hur man ska Be/varför man ska Be/om det blir någon skillnad när man Ber osv. Så, vi börjar lite basic!

Vad är en Bön?
När man Ber så håller man kontakten med GUD, och Bön är nyckeln till er relation! Det är så ni hänger och umgås. Tänk er själva om ni skulle ha en kompis som aldrig pratar med er. Den personen kanske försöker ha kontakt med er, men varje gång denne ringer så svarar du inte och om hon eller han skriver på Facebook så ignorerar du det eller tar bort inlägget. Då skulle ni tappa relationen ganska snabbt, eller hur?

Hur Ber man?

Det finns olika sätt att Be på, och vi kommer gå in på några olika. Vi kan inte fördjupa oss så mycket i varje, för tanken med den här predikan är att ni ska få vägledning till hur man lever ett sjukt, grymt och asnice liv med GUD!
I Bibeln finns det massor med tips om hur du ska Be, och jag har gett dem lite olika namn. Bl.a:

• Vill ha-Bön:
  I Fil 4:6-7 står det: ”6. Gör er inga bekymmer för något utan låt GUD i allt veta era önskningar genom åkallan och BÖN med tacksägelse. 7. Då skall GUD's frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus JESUS.”
  GUD VILL att vi ska berätta vad vi vill ha! Inte bara det, Han säger också att det håller oss nära Honom! Grymt eller??!
  Det finns fler Bibelord som visar på att vi ska berätta för Honom vad vi vill ha. För er som antecknar så kan ni skriva ner Matt 7:7 där det står att vi ska Be och få det vi Ber om, som det också sägs i Joh 14:13-14. De texterna går ju att diskutera, men jag tycker att de ska läsas ihop med bl.a. Joh 15:7 där det också står att om man förblir i Honom och Hans ord förblir i oss så kan vi Be om vad som helst och få det. Alltså, att man måste ha en relation med Honom, och det är ju logiskt liksom. Jag tänker inte diskutera det mer nu, men om ni är sugna på att fråga lite om det så kan ni snacka med mig efteråt. (Det är helt okej att diskutera detta genom att kommentera på inlägget! Jag säger inte att jag har alla svar, men det är bra att bolla saker med varandra.)
• Snacka:
  Berätta om din dag, om kompisar, diskutera, fråga, skämta, gråt ut, bara prata om allt och ingenting. GUD är en gud som ÄLSKAR oss och vill umgås med oss. Man behöver inte alltid Be om något speciellt, utan bara hänga med Honom.
  En sak som verkar vara ganska vanligt, som jag har hört flera gånger, är det här: ”Nä, jag hänger inte med på Bönemöte idag. Jag har inget speciellt jag behöver just nu.”
  Nähä??! Vad hände med att UMGÅS med Honom då?? Tänk er själva om jag skulle säga såhär till, och nu tar jag en riktig person som exempel, min bästa kompis Stephanie: ”Nä, vi kan inte umgås idag. Jag har inget speciellt jag vill ha av dig precis nu, men jag kommer tillbaka sen när jag har det!” Tror ni att hon skulle bli glad? Tror ni att vi hade vart bästa kompisar då? Det tror verkligen inte jag.
  Nu har ju GUD mer tålamod än vad Stephanie skulle ha tror jag, så om du vet med dig att du har gjort såhär mot Honom och vill be om ursäkt, så förlåter Han dig direkt. Och ALLA har gjort så, det är jag helt säker på. Jag också, tyvärr. Men då gäller det bara att be om förlåtelse och ända på sig.
  Om du har problem med att höra HONOM prata så vill jag bara säga: Välkommen in i klubben! Det är svårt att höra Hans röst, för Han viskar oftast. Vill Han så kan Han såklart göra sig riktigt hörd men oftast så tar det tid och engagemang att höra vad Han vill att vi ska höra. Då är det bra att Bibeln finns! För det är faktiskt GUD's ord, och där står det klart och tydligt vad Han säger!
  Ju mer vi umgås med Honom desto bättre kommer vi bli att höra Hans röst. Och för er som är kristna, ta med er den här tanken: Den rösten i er som säger att ni är kristna och tror på JESUS. Den där tysta men övertygande rösten. Den är det, det är Hans röst.

Konstiga, intima, roliga, knäppa och helt vanliga saker om mig

Det här är ett inlägg som man kan få läsa om man känner att ”Hmmm, jag vet inte så mycket om Sandra, och det är ju dumt! Jag vill veta mer!” och inte vågar hänga med mig för att få reda på små unika och störda detaljer om mig. Så här kommer lite olika punkter som jag säkert är helt ensam om att göra/tycka/tänka och så vidare och vidare och vidare! (Pff, not!)

Enjoy!

• När solen är framme råblundar jag med mitt vänstra öga, och kan inte öppna det. Det är brutalt om somrarna, men jag har lärt mig att leva med det och ha solglasögon som får mig att se fruktansvärt cool ut. Varför händer detta? Jo, jag är skelögd. Jag har övat upp musklerna i ögat, så det åker bara iväg om jag slappnar av/är trött eller blundar. Varför det har någonting med solen att göra vet jag inte. Och ska jag vara ärlig vill jag inte ta reda på det heller, för jag har några fräcka idéer på vad det kan vara och ren fakta sabbar min kreativitet och fantasi.
  
• Väldigt många konversationer mellan mig och andra människor har bara hänt i mitt huvud, och ibland krävs det mycket tankearbete för att veta vilka konversationer som har hänt på riktigt och inte. Mental person over here!
  
• Jag älskar när man skriver samma ord tre gånger, för att förstärka det. Meningar får ett annat tryck och en annan känsla då!
  Här har du ett exempel så att du förstår hur jag menar:
  Jag kommer aldrig glömma dig!
  Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig glömma dig!
  Känner du skillnaden? Det gör jag!
  
• En känsla som jag verkligen inte tycker om är när man torkar sig på en handduk och den ena handen är blöt och den andra är torr! Seriöst, det är sjukt obehagligt!!
  
• Jag älskar JESUS. Alltså verkligen! Jag kan prata om Honom en hel dag utan problem, vilket folk kan tycka är lite påfrestande ibland. Men, jag älskar Honom verkligen och jag hade inte varit den person jag är idag utan Honom! Ne, brr! Jag vågar inte tänka på vem jag skulle vara utan Honom! Han är helt fantastiskt underbar!!
  
• Jag heter egentligen Sandra-Lena.
  
• En sak som jag skäms ganska mycket för är mina fingrar. De är tjocka, flottiga och lillfingrarna har genomgått någon assjuk genmanipulation så de är pyttesmå och har ingen knoge där det ska vara det. Okej, det är rätt så asfetingmegasvincoolt också!! Men ibland när jag fettat ner alla glas så att man tror att man har doppat dem i ren olja femton gånger, eller någon pekar på mina lillfingrar och skrattar, så kan jag kolla på händerna och kanske önska mig ett par nya, oflötiga, smala, vackra händer med normala fingrar. Men bara ibland!
  
• Jag beatboxar. Och älskar det! Jag började beatboxa när jag var sexton, och har sen dess lite fram och tillbaka sysslat med det. På de här åren har jag lyckats bli ganska duktig, och det är underbart
  Det är också så himla asgött att sätta dit alla colla killar som tror att de är så himla bra genom att vara mycket bättre än dem! Mohaha!!
  
• Ett syndrom som man hade när man var yngre var att man kunde kötta sönder en låt. Man kunde lyssna på den om, och om, och om, och om igen tills alla runt omkring en hatade den, och man tröttnade typ aldrig! Jag växte aldrig ur det.
  
• Jag älskar Norge, norrmän och Norska!! Förvånar mig inte om jag hittar mig en norrman och gör honom till min. Fatta att få höra det språket varje dag resten av sitt liv! Halleluja!!
  
• Jag är kanske inte den tjejigaste tjejen i världshistorien, och klänning är oftast inte mitt förstahandval av tyg att skyla kroppen med. Och jag sminkar mig inte så ofta, eller så mycket. Men, ibland kan jag bara få rycket och klä på mig klänning och sminka mig asmycket. Och det spelar ingen roll när det rycket sätter igång, när jag får det så hakar jag bara på!
  Oftast händer det på eftermiddagarna, EFTER att jag har varit på stan, skolan eller någon annan asallmän plats alldeles osminkad och ofixad, när jag är hemma själv. Då kan jag stå svinlänge och fixa mig, och sen sätta mig i någon säckig pose vid Facebook resten av kvällen.
  Så, jag gör oftast inte iordning mig för någon annan utan bara mig själv. Jaja, jag är störd, men det har vi nog redan räknat ut!
  
• Jag dansar. Faktiskt väldigt ofta! Inte på dansskola eller något annat sånt där coolt, utan för mig själv när jag är ensam. Oftast till jättekänslosam musik eller Backstreet Boys.
  
• Jag har en asseriös dröm om att bli svinstark i armarna!
  
• Jag tycker verkligen inte att det här är någon slags hemlighet, men jag försöker att inte göra sånt här för mycket för det är inte accepterat överallt. Eller typ inte någonstans. Men jag älskar verkligen att brottas! Bara skojbrottas liksom, mellan vänner. Det är askul, och helst ska man ge gärnet tills man blir alldeles svett och helt slut. LOVE IT! Tror att det kan vara för att jag har fyra bröder, eller så är jag bara sån. Men jag gillar det verkligen! Speciellt med killar, för de är starka och vågar ta i lite. Och det gör verkligen ingenting om man är lite blåslagen efteråt.
  Så himla brutalt! Men helt sant.
  
• En hemlig liten dröm jag har är att några killkompisar, när jag fyller år, övar in sång och dans (asseriöst) till låten Get Down med Backstreet Boys och framför den för mig. Det skulle vara den mest episka stunden i mitt liv, och jag skulle kunna dö efter det och dö lycklig!
  

Nu får det vara nog med punkter tycker jag! Hoppas att du hade skoj när du läste det och inte gav upp efter halva och började göra andra, roligare, saker. För, det här är det roligaste du kan göra ju!

Jag hoppas också att du inte har blivit skrämd av lite sanningar om mig själv, för jag lovar att there's plenty more stördhet hos den här jenten! Det här är bara små milt störda grejer om mig, typ som en liten liten aptitretare eller en förrätt. Hehe.. Men nu ska jag säga hej då!
Puss hej! Sandra

Helt random bild på kladdkakekalas med finaste!